"Kill the Referee":
Samhällets fiende nummer 1
Höstens bästa dokumentärfilm handlar något oväntat om domare och deras vardag under EM 2008. - Hur känns det att vara samhällets fiende nummer 1?
“How does it feel to be the public enemy number one?”
Howard Webb får frågan av en polsk journalist efter matchen Polen-Österrike under EM 2008. Webb har just blivit mordhotad av en polsk minister och sett sig avbildad med Hitler-mustasch. Så hur känns det? Några belgiska filmare har letat efter svaret.
Se trailern till "Les Arbitres"
***
När Uefa bad det belgiska dokumentärfilmarteamet bakom programmet ”Striptease” att göra en film om domarna under EM 2008 tog man en risk. Producenten Jean Libon har under decennier skapat flera provocerande och uppseendeväckande verk - grävande journalistik som inte väjer för det obekväma.
Uefas mål var att förbättra domarnas image. Nu är de oroliga. Flera delegater verkar tycka att man skapat ett monster. Platini håller, i alla fall utåt, god min och är nöjd med slutprodukten.
Kill the Referee blev Domarna
18 filmade matcher, 20 miljoner kronor i budget och tre filmteam gav oss till slut en film, fast med två titlar. Om Libon krävde och fick igenom att filma och ta upp ljud överallt och när som helst, så fick han backa på en punkt.
Den hette ursprungligen ”Kill the Referee” (referens till den polska ministerns uttalande om Howard Webb). När Uefa nu släppt filmen heter den: ”Les Arbitres” (Domarna).
”Det är som om du gör en film om slaktare och kallar den för Slaktare. Fullständigt värdelöst.”, säger Jean Libon. I övrigt verkar han dock nöjd med sin skapelse.
Det har han all anledning att vara. Aldrig tidigare har vi kommit så nära. Striptease-gängets ”Kill the Referee” är inspelad utan speakerröst och bjuder på nervdallrande scener. Och patetiska. Som när Howard Webbs assisterande domare, i halvtid tuggandes på en banan, förstår att han just begått sitt livs största professionella misstag och att det nu är dags för andra halvlek. Det kan vara en av filmhöstens mest outhärdliga scener.
Pricken över i är bandinspelningarna från domarnas konversationer under matcherna. Den som någonsin undrat vad som egentligen sägs mellan de fyra männen i svart får kanske lite mer information än vad man egentligen ville ha. Svordomar, tidtagningsproblem, tveksamheter… allt finns med. Till och med en förvirrad fjärdedomare som mitt i matchstressen tappar fattningen och börjar leverera väderleksrapporter till sin huvuddomare.
”Domarna visste inte att vi hade bandupptagningarna. De fick veta det först när filmen presenterades på festivalen i Locarno. Busacca (schweizisk domare) är fortfarande förbannad”, säger Jean Libon.
Just Busacca har ett färgrikt språk och har sen filmen gjordes blivit avstängd för att ha visat fingret åt publiken i den schweiziska ligan.
***
Om vi till slut lär oss att tycka bättre om de internationella toppdomarna är osäkert. Mänskligare blir de. Vi får träffa Howard Webb och hans familj, lära oss hur Rosettis favoritespresso smakar och se Fröjdfeldt med bar överkropp. Poliseskort, mordhot och ensamhet är en sida av jobbet. Men där finns även sammanhållning, stolthet och minst lika mycket adrenalin som i spelarnas omklädningsrum inför avspark.
”Les Arbitres” (eller ”Kill the Referee”, som den ju borde heta), 77 minuter, visas just nu på fransk tv och kommer att släppas på DVD av L’Equipe (distributör: Gaumont) i slutet av oktober. Förhoppningsvis får andra film- och tv-distributörer upp ögonen för höstens bästa dokumentärfilm.
Leta, leta och tjata, tjata. Ett mästerverk!
Se trailern till ”Les Arbitres”
Citat: So Foot, oktober 2009
