Exklusivt för Svenskafans Albanien : Intervju med Halmstads BK talangen Anel Raskaj
Under ett långt och trevligt samtal talade vi om hans fantastiska säsong år 2008. På ett ödmjukt sett försökte han gång på gång under hela samtalet att tona ner på de skyhöga förväntningarna om honom. Hans framtida landslagval var ett av huvudämnet, och han visar tydligt att han kommer bära den blå-gul färgade tröjan.
Jag träffade Anel på ett av Göteborgs allra främsta hotell. St Jörgens Park, där han och laget Halmstad BK hade samlats för den viktiga matchen mot IFK Göteborg. Anel visade tydligt från början vilken underbar ödmjuk människa han är. Han var öppen och trevlig. Vi pratade kort om familjen och livet som fotbollspelare
Några timmar efter vårt möte så fick jag få se han spela mot mitt favorit lag IFK som jagade guld. Han bjöd mig på matchen där jag fick sitta bland Halmstads trogna supportrar så som välkända komikern Thomas Pettersson. Jag önskade självklart Anel all lycka men förtydligade mig även att jag önskade mig inte att han eller HBK sätter käppen i hjulet för mitt Göteborg.
Efter en underbar inledning från HBK kom Göteborg starkt tillbaka i andra halvleken. Och till min stora glädje så slutade matchen oavgjort och guldet avgörs i sista omgången. Anel gjorde en helt ok match. Han spelar i en ovan position och såg inte alls bekväm ut.
All respekt till Anel Raskaj som ställde upp på Intervjun.
När började du spela fotboll första gången och vilken förening?
- Jag började i ganska tidig ålder, vid sju års åldern. För en förening när jag var nio.
Min första förening var Liria i Prizren Kosova. En mindre klubb. Lik Halmstad BK så jobbar dom mycket med talanger och vill utveckla talanger och få dem tidigt upp till A-laget. Där fick jag bra utbildning i tidigt ålder. Dom har oerhört bra tränare. Om man jämför dem med Sverige så är det stor skillnad på ekonomin och resurserna. Ex möjligheten till fotbollsplaner. Därför valde jag att flytta till Sverige.
Berätta lite om din debut mot Kalmar FF?
- Ja det va häftigt, jag hade precise fyllt 18 år. Det var häftigt att komma in och spela inför stor publik. Det var en härlig upplevelse.
Säsongen 2008 blev du ordinarie. Stämmer det?
- Ja precise. Det var inte alla som förväntade sig det. Innan säsongen så talade tränare om för mig att jag räknades som den fjärde sista mittfältaren bland dom fyra. Jag kämpade hårt och visade på träningarna och matcherna att jag ville vara med. Jag fick chansen sen när allsvenskan började. Så 2008 var ett riktigt bra år för mig.
Jag kände ingen press och gick in på plan och hade kul. Så jag är jätte nöjd. Det går lite som för laget. Eftersom det gick bra för laget så gick det även bra för mig.
I år då? Sammanfatta säsongen 2009
- Jag är inte alls nöjd. I dom första fyra-fem omgångarna gick det riktigt bra för mig och laget. Jag gjorde mitt första mål mot Kalmar. Efter det så vet jag inte vad som hände. Det började gå neråt både för laget och mig. Om man summerar allt så är det ingen bra säsong.
Vad hade du för mål innan säsongen startade?
- Nu med facit i hand så hade jag satt för höga mål. Lite för höga förväntningar på mig själv. Inte bara jag men alla andra runt omkring mig hade stora förhoppningar på mig. Eftersom 2008 gick så bra så hade både jag och andra stora förhoppningar på mig till denna säsongen. Det blev inte som jag tänkt mig. Man måste vänja sig vid motgångar också. Så i år har det inte varit någon speciell bra år.
Har Sverige visat intresse för dig ?
- Ja det har dom. Speciellt eftersom det gick så bra förra året. Jag hade mycket kontakt med Lennartsson. Han ringde mig och visade intresse och sa att om jag hade haft svensk medborgarskap så hade jag varit aktuellt för U-21. Men intresset finns fortfarande av Lennartsson.
Vad händer 2011 när du får Svensk medborgarskap?
- Jag vet faktiskt inte. 2011 är U-21 EM i Danmark. Det låter ju lockande. Men Kosova har också börjat nu. Jag har spelat några matcher och varit med i några träningsläger. Jag har fått en bra intryck av förbundet, spelarna och allt runtomkring. Kalmars f.d assisterande tränare Bunjaku har tagit över också. Dom har visat intresse och sagt att jag är aktuell för dom. Så det är upp till mig att avgöra vem jag vill spela för.
I år spelade du med Kosovas landslags mot Kalmar. Hur kändes det?
- Det var en speciell känsla som jag inte känt innan. När det var träning så var det folk där som var jätte intresserad som ville ta bilder och autografer. Man blir glad när man ser sånt. Folk var så positiva till framtiden. Jag fick helt enkelt en bra känsla.
Vi hade fått ihop ett lag med spelare som spelade i Kosova. Sen var det jag och Xhevdet Llumenica ( Assyriska ) från Sverige. Det var inte det bästa laget vi hade med oss men det var skoj att lära känna dom andra spelarna och tränarna och allt där omkring.
Förstår du hur jobbigt det är för Albanska folket när Albaner väljer andra landslag än våra Albanien och Kosovas?
- Ja klart jag förstår det. Jag kan inte säga så mycket om dom andra som valt att göra så. När jag va yngre så undrade även jag själv varför spelare som Behrami spelar i Schweiz och inte i Albanien. Sen när man tänker lite djupare på det så tänker man att visa spelare kanske inte känner samma känsla för Albanien som han har för Schweiz. Väljer jag Kosova så väljer jag för att jag verkligen vill spela för Kosova, för kärleken till landet. Så det är lite upp till var och en att avgöra vad man själv vill.
Följer du Albanska landslaget?
- Ja visst. Jag följer varje match. Speciellt VM och EM kvalet. Men jag är väldigt besviken för hur det har gått dom senaste åren.
Vem är din favoritspelare i Albanien?
- Som dom flesta Albaner så även för mig. Helt klart Lorik Cana. Han är riktigt bra.
Vem tror du kommer att komma längst bland våra Albanska talanger?
- Bröderna Hetemaj som spelar i Finska landslaget är riktigt bra. Emir Bajrami tycker jag är en av dom bästa. Harbuzi har också lyckas bra, även Mehmet i MFF. Dom är alla lovande spelare som kan bli riktigt bra i framtiden.
Vem är din förebild bland fotbollspelare?
- Raul och Zidan. Den första för hans kärlek till klubben där han varit trogen sen barn. Zidan för hans ödmjukhet och personlighet och självklart för den underbare lirare han var.
Favorit lag?
- Barcelona
Jane Andersson har jämfört dig med Zidan och Fabregaz. Vad sägs som det?
- det är kul att man jämförs med så stora spelare men jag tycker inte man ska ta det så stort allvar. Det är kul att han sa det men hur mycket det ligger i det vet jag inte.
Han tyckte ju att du var mycket mer talangfull än vad både Ljungberg och Alexandersson var när dom var i din ålder!
- Jag tror det beror på vilken kapacitet han har sett i mig. Kapaciteten är en sak. Att prestera är en sak. Det gäller inte bara att ha kapacitet men det gäller att visa det också. Under 2008 har jag visat lite av det under några matcher.
Vad kan du själv göra för att utvecklas mera och bli en bättre fotbollsspelare?
- Som Jane säger. Det är många saker som ska gå ihop för att det ska fungera. Jag började i Halmstad men jag kanske ska vidare till en klubb där jag kan få ut mer av min spelstil. Jag säger inget ont om Halmstad men med den spelstil vi spelar just nu så dominerar vi inte matcher. Det hade varit kul att testa på i en annan klubb där man spelar mera offensivt, dominerar och har mera målchanser.
Vad är dina starka och svaga sidor?
- Teknik och spelförståelse / Min snabbhet och styrka
Vem är allsvenskans bästa spelare?
- I år har Wanderson ( Gais)
Bästa tränaren då?
- Även om jag inte gillar han så mycket så får jag säga AIK tränare som har lyckas få ihop ett starkt lag. Trötts att det saknas individer så har skapat ett bra lag.
Vilken är roligaste och tråkigaste Arenan i Sverige?
- Söder stadion / Gävle
När blir du utlandsproffs?
- Jag hoppas inom två-tre år. Det handlar mest om när jag känner mig mogen och presterar bra här.
Vilken liga föredrar du?
- Som dom flesta allsvenska spelare väljer så tror även jag att Holländska ligan skulle passa mig bra.
Bästa minnet från fotbollen då?
- Det måste vara i en turnering när jag var yngre med Juniorlaget. Där var det många bra lag. Jag fick priset för turneringens bästa spelare.
