Första hemmaförlusten på över två år
Efter tretton raka hemmasegrar och en förlustfri svit på över två år på hemmaplan föll Bordeaux med 0-1 mot Valenciennes.
Jag vet inte riktigt när det kändes att det här var en kväll ”utan”. Att Gourcuff skulle stå över visste vi sen tidigare. Laurent Blanc vilade Alou Diarra som hade 120 playoff-minuter i benen sen i onsdags. Kanske var det när Chamakh tvingades kliva av redan efter en kvart efter en smäll mot höften.
Eller så var det redan inför avspark. Min äldre bänkgranne frågade om det var någon speciell kampanj ikväll eftersom klubben lät handikappade presentera laget i högtalarna. ”Nej, det är Homer och Marge Simpsons dubbade, franska röster som läser laguppställningen”, svarade jag. Han såg inte klokare ut efter det och jag hade ingen aning om varför dubbskådisar sprang omkring på innerplan. I ärlighetens namn lät det så där när Homer skrek ”Marouaaaane Chamakh!”.
Bordeaux startade med en mer klassisk 4-4-2-uppställning än vanligt. Det centrala mittfältet var nykomponerat och bestod av Fernando och Plasil. På topp fick en hittills medioker Cavenaghi chansen bredvid Chamakh. Efter en kvart hette kollegan Bellion. Valenciennes fick inte skrämselhicka.
Les Girondins satsade på ett tidigt mål. Istället blev det gästerna som fick det efter en omtvistad situation där Ciani såg ut att bli överkörd i ett första läge. FCGB-spelarna stannade upp, men domaren släppte. Khalfallah hittade Samassa som placerade in 0-1 bakom Carrasso.
Sen blev det en ensidig historia. VA backade först hem, sen flyttade de hem, sen satte de sig på varandra i straffområdet i en timme. "Vi mötte ett super, super, superdefensivt lag ikväll", menade Laurent Blanc inte helt orättvist efter matchen. Och ja han sa "super" tre gånger.
Visst sköt Bordeaux 23 skott, visst saknade gästerna nästan helt målchanser efter 0-1, men i ärlighetens namn : vad gjorde les Girondins ? Wendel, bäst i Bordeaux, hade två fina frisparkar som en glödhet N'Dy Assembé i VA-målet mirakulöst räddade. Wendel försökte också från håll med samma resultat. Cavenaghi var nära vid en frispark i slutminuterna, men N'Dy Assembé var omutlig. Precis som när han styrde Gouffrans skott i ribban och ut.
I andra halvlek slutade Valenciennes att ens att försöka kontra i 40 minuter. Våra mittbackar Ciani och Planus var till slut placerade på offensiv planhalva. Vad hjälper det när spelet är sterilt och helt utan tempoväxlingar? Cavenaghi var, förutom vid frisparken, helt genomskinlig. Bellion osynlig. Fernando och Plasil lyckades aldrig sätta fart på bollen.
Kvällens enda positiva erfarenhet var att vår hittills halvgömda guldklimp Henri Saivet fick speltid - säsongsdebut för honom. Där fanns explosiviteten och viljan, men det var för sent och han var för ensam.
- Med vår ryggrad (Diarra, Gourcuff, Chamakh), som var borta ikväll, hade vi fått mer kraft. Bordeaux är som alla bra lag: vi är bäst när de bästa spelar, blev Blancs slutkommentar efter matchen. ”Doh!” som Homer skulle ha sagt.
För första gången på över två år (!) förlorar Bordeaux hemma. Senast var i början av oktober 2007. Även sviten med tretton (!) raka hemmasegrar i ligan är bruten. Carrasso släppte in sitt första ligamål på Chaban-Delmas på tre och en halv månad. På onsdag väntar Juventus i Champions League. Då hoppas vi att Diarra och Chamakh är tillbaka. Gourcuff får vi med största sannolikhet klara oss utan.
Om Girondinsförlusten kom som en chock är frågan om det inte är lika märkligt att Lyon bara fick oavgjort mot ligans strykpojke Grenoble och inte lyckades ta sig förbi i tabellen. Allra mest överraskande är det ändå att efter lördagskvällen heter den franska ligaettan Auxerre.
Bordeaux – Valenciennes 0-1 (0-1)
0-1 Samassa (7)
Bordeaux:
Carrasso – Chalmé, Ciani, Planus, Trémoulinas – Gouffran (Saivet, 66), Fernando, Plasil (Plasil, 58), Wendel – Chamakh (Bellion, 17), Cavenaghi.