Ett angenämt problem: för många spelare!
Galatasaray har varit aktiva under januarifönstret och knytit till sig tre Premier League-spelare. Den rutinerade "allround"-backen Lucas Neill anlände först sen kom rysslandsuccén Joao Alves (Jo) och sist men inte minst Giovani Dos Santos Ramirez. Neill är en permanent deal medan Jo och Dos Santos har lånats in för fyra månader.
I dagsläget har vi fler utländska spelare än vad som tillåts vilket innebär att en spelare med utländskt pass kommer att få lämna.
Vid ett första ögonkast ser det väldigt uppenbart ut vilken spelares kontrakt som styrelsen väljer att riva. Shabani Nonda nästan skriker och pekar på sig själv med sin uteblivna form. Han har i princip inte kunnat bidra med någonting framåt på ett tag och under senaste hemma matchen drog han till sig burop ifrån publiken vilket är ytterst ovanligt för en spelare som sänkt värsta rivalen Fenerbahce och hämtat hem seriesegern för bara två säsonger sen. Harry Kewell å andra sidan är en enorm publikfavorit och han är minst lika populär bland styrelsen och dem övriga spelarna samtidigt som han fortfarande presterar riktigt bra. Easy choice right? Right? Wrong.
Här kommer kruxet: den förut så skadedrabbade Harry Kewell drog förra veckan till sig en skada som håller honom utanför det gröna gäset i två månader. Han har dessutom ett kontrakt som är på väg att löpa ut vilket underlättar en annulering av kontraktet även om detta skulle göras med en klump i halsen. För med Milan Baros långtidsskadad och Europa League-matcher analkandes är Nonda den enda tillgänliga strikern i truppen då Jo inte kan registreras för spel i europeiska matcher och dos Santos inte direkt kan kallas för en "striker". Hur dålig han än varit på sistone så är Nonda ändå en anfallare. Det är just detta scenario som ger vår stackars styrelse rejält med huvudbry. Dos Santos har anlänt men på vems bekostnad? That's the question.
