Krönika: Ni är mästare!!!
Idag spelade Bursaspor klubbens kanske viktigaste match sedan bildandet (1963) på Ali Sami Yen stadion mot en av turkiska ligans största klubbar genom tiderna. Ettan mötte trean. Miljonklubben mot lilla Bursaspor. Lejonen mot Krokodilerna!
47 år! Det är en lång tid kära läsare. Det är nästan en livstid för vissa. Man hinner bli vuxen, skaffa sig familj, barn, barnbarn. Vissa lever inte ens i 47 år…
Senast Bursaspor spelade en match i samma viktiga status som dagens bortamatch mot Galatasaray var nog mot Karlsruher i Intertotofinalen 1996 eller kvartsfinalen mot Dynamo Kiev i Cupvinnarcupen 1974. För undertecknad stod tiden still mot Karlsruher för att jag hade förmånen att uppleva den dagen då ”timsah yürüyüsü” föddes. Mususi (RIP) visade oss turkar hur man firar ett mål med sin krokodilkortege. Tyvärr, förlorade Bursaspor den matchen på straffar…
Idag stod Galatasaray för motståndet. En match som betydde så mycket, en vinst som betydde såå mycket. Hundratusentals Bursaspor fans, 1500 grönvita bortafans på Ali Sami Yen och Ertugrul Saglams manskap förväntade inget annat än vinst idag. En vinst skulle betyda så mycket inför stundande omgångar. Kanske med stor sannolikhet ett stort steg mot klubbens största triumf genom tiderna. Vi trodde så mycket på en seger idag…
Det var med denna tro vi äntrade Istanbul idag. Vi attackerade från alla håll och kanter, skapade ytor, målchanser och växlade tempo. Vi prövade allt! Vi ville visa alla att vi inte var ligaledare av en slump!
Vi klarade inte av det. Vi lyckades inte att vinna den viktigaste matchen i vår historia...
En storspelande Aykut i Galatasaraymålet var omutlig denna afton. Ömer, Sercan, Volkan, Ergic. Gång på gång misslyckades vi med att få hål på Galatasarays nolla.
Galatasaray då? Dem var minst lika sugna på att vinna matchen. Men vi hade en Ivankov, som såg till att vara minst lika bra som sin kollega i motståndarmålet. Båda lagen ville vinna och satte allt på spel och jag hävdar bestämt att Süper Lig inte har sett en bättre 0-0 match! Fenerbahce gick förbi oss i tabellen som ny ligaledare med tre omgångar kvar...
Vad gör det egentligen om vi inte vann? Vi spelade som mästare. Vi lade fram hela registret. Vi ville med hela våra hjärtan, vi trodde så mycket på våra hjältar. Vi gör det lika mycket, om inte mer efter en sådan här match. Vem bryr sig om vi inte vann!? Kan man känna något missnöje, när ens trupp ger allt och lite till? Vad mer kan man kräva från dessa hjältar!? Kan man få hylla sitt lag efter en oavgjord match, kanske den viktigaste i klubbens historia, där inget annat än vinst gällde??
JAG GÖR DET!
2 poäng, det är vad vi förlorade idag. Det är tre omgångar kvar. Vem vet, vi kanske går förbi Fenerbahce i tabellen till nästa omgång? Det är inte vad man uträttar, som är viktigast. Det är hur man gör det!
Idag, imorgon och resten av denna säsong kommer jag att vara minst lika stolt och glad över att vara en Bursasporfan. Detta lag har förtjänat mitt, klubbens och hela Turkiets respekt. Dem har visat alla att dem kämpar för den grönvita tröjan, för sig själva och för hundratusentals Bursabor som har smyckat hela staden med grönvita flaggor… Och vi är 1000 % procent säkra på att dessa hjältar kommer att ge allt i dem sista omgångarna. De kommer göra allt i sin makt för att lyfta TSL-bucklan på Atatürk stadion den 16 maj!
Men oavsett vad, Bursaspor är mina ögon redan mästare för säsongen 2009-2010!
O SENE BU SENE!
