Vinna eller försvinna för Serbien
Radomir Antićs manskap måste vinna för att ha saker och ting i sina egna händer inför sista matchen mot Australien. På menyn står Tyskland.
"Vi måste spela mycket bättre, samla ihop oss, resa oss, för riktiga mästare reser sig i de allra jobbigaste lägena".
Det var så här som Serbiens förbundskapten Radomir Antić inledde presskonferensen på lagets boende, Sunnyside Hotel, dagen efter den tunga förlusten mot Ghana.
Spelarna tog förlusten hårt, speciellt Zdravko Kuzmanović som orsakade straffen, helt i onödan. 22-åringen kunde inte hålla sig från tårar efter slutsignalen. Stuttgart-mittfältaren fick dock stöd från läktarna av folk som hade tagit sig till landslagets träning på Rand Stadium i Johannesburg. Nu gäller det dock att glömma och gå vidare, dock utan Udinese-försvararen Aleksandar Luković som gjorde en strålande insats, men förstörde allting genom att dra på sig ett andra gult kort, också det helt i onödan då det fanns uppbackning av Nemanja Vidić.
Den här veckan har det bara varit en sak i huvudet; vinst mot Tyskland.
Hur fungerar maskinen?
Tyskarna har imponerat mest av samtliga lag så här långt. Man visade prov på ett mycket konkret anfallsspel och slog Australien med 4-0 i öppningsmatchen.
Joachim Löws 4-2-3-1-uppställning fungerade hundraprocentigt och spelarna trivdes väldigt bra. Förutom de tidiga chanserna så hade inte Australien en chans att rå på Tyskland och Die Elf lyckades även spräcka nollan tidigt vilket gjorde att det kröp in en viss osäkerhet i motståndarnas försvarsspel, men även spelidé.
Neuer
Lahm-Mertesaker-Friedrich-Badstuber
Schweinsteiger-Khedira
Müller - Özil - Podolski
Klose
Det var såhär som tyskarna spelade senast och det lär inte bli särskilt många ändringar även om vi mycket väl kan återse såväl Marin som Cacau av taktiska skäl.
Lahm och Friedrich är båda spelskickliga, speciellt Bayern-spelaren och därför kan tyskarna variera sin speluppbyggnad. I det här exemplet använder man sig av Klose som hämtar boll samtidigt som Khedira tar över hans position i anfallsspelet. Podolski och Müller intar sina respektive positioner på kanterna och då kan Özil, som själv droppat ned till mittcirkeln ofta lägga en passning bakom motståndarnas försvar.
Khedira tar alltså Kloses plats, Podolski och Müller på varsin kant samtidigt som Özil agerar passningsläggare. En av många anfallsvarianter som tyskarna kan använda sig av under matcherna pg.a. spelarnas fina rörelsemönster. Därför gäller det att hålla laget kompakt och backlinjen måste vara i linje med varandra hela tiden.
I det här exemplet kliver Schweinsteiger ned i banan och slår en kross mot Özil samtidigt som både Podolski springer ned mot sin kant och Khedira in i en offensiv central position.
Özil tar emot bollen..
..sedan kliver han in i banan samtidigt som Lahm öppnar ett alternativ på kanten med sin löpning, Müller tar sig in bakom backlinjen och Khedira centralt som kan gå på skott om han får en passning i det där läget. Podolski följer med på sin vänsterkant och kommer bli framspelad till ledningsmålet av Müller.
Tyskland anfaller således med hela sex eller sju man, därför kommer det uppstå en hel del ytor ungefär vid mittplan som Serbien måste utnyttja, då gäller det att spelarna fyller på och skapar alternativ för varandra i form av löpningar utan boll.
Vad var det som inte fungerade mot Ghana?
Serbien spelade alldeles för omständigt i mötet med Ghana och man skapade inte särskilt många chanser. Det var främst tre saker som gjorde att man inte klarade av att etablera något spel.
Man tog inga risker utan slog den korta passningen alldeles för ofta, då blev det alldeles för omständigt i uppbyggnaden. I exemplet ovan har Stanković chansen att slå bollen på en inspringande Ivanović som äntligen följt med upp i anfallet, men vågar inte ta risken utan måttar ett ofarligt inlägg till Žigić.
Mittfältarna var alldeles för långt ned i planen och rörde sig inte i ytan bakom Ghanas mittfält, samtidigt klev Krasić och Jovanović in i mitten, men ytterbackarna följde väldigt sällan med i anfall och på så sätt skapade man inga spelalternativ för den bollförahnde spelaren. Pantelić och Žigić hotade heller aldrig i djupet vilket gjorde att Ghana kunde försvara sig relativt enkelt.
Kort sagt; det måste ändras till fredagen.
Hur ställer Serbien upp mot Tyskland då?
Stojković
Ivanović - Subotić - Vidić - Obradović/Kolarov
Kuzmanović - Stanković
Krasić - Kačar/Lazović - Jovanović
Žigić
Det väntas bli en hel del ändringar och kanske hade det varit smartare att spela med Tošić som är väldigt bra på att ta löpningar utan boll, något som Krasić inte är lika bra på.
Hur som helst så måste även laget spela väldigt kompakt; dvs eliminera ytan bakom det egna mittfältet vilket skulle göra att tyskarna inte kan trä in bollar just där. I övrigt är en rak backlinje extremt viktig, Australien misslyckades mot tyskarna för att man inte litade på varandras snabbhet i löpdueller, vilket i sin tur gjorde att Neill ofta blev libero och upphävde offsiden.
Sedan måste man kontraslå och det är just där som Serbien har ett stort problem; man saknar en dynamisk anfallare som även kan agera target i vissa situationer.
Tidigare möten
Serbien har spelat 21 gånger mot Tyskland och statistiken är dyster; 6 segrar, 4 oavgjorda matcher och hela 12 förluster.
Den senaste segern kom i Santiago 1962, man vann med 1-0 och målet gjordes av Petar Radaković. Under 2000-talet har man mötts två gånger, en gång på Weserstadion i Bremen där tyskarna drog det längsta strået genom Sebastian Kehl och senast i Gelsenkirchen där skadade Boško Janković gav Serbien ledningen med 0-1, men matchen vändes efter mål av såväl Olivier Neuville som Michael Ballack, det sista målet kom till efter en misslyckad frisparksmur där nurvarande Lens-mittfältaren Dejan Milovanović backade ur och tillät att bollen gick förbi Stojković i målet. Innan detta hade Janković träffat ribban på ett inlägg av Antonio Rukavina vid ställningen 0-1 till Serbien.
Start: 13:30
Datum: 18 juni 2010
Plats: Port Elizabeth Stadium, Nelson Mandela Bay
Kapacitet: 42,486 åskådare
TV: Matchen sänds i TV4 och kommenteras av Robert Perlskog samt väldigt kunnige Jens Fjellström.
