VM-bloggen: The morning after
Då är vi där igen…
Utslagna, besvikna och ledsna.
Som jag ser det förlorar vi mot oss själva mer än mot motståndarna. Mot Ghana tycker jag att en poäng hade varit rättvist och mot Australien igår tycker jag att vi förtjänade att vinna. Sett till chanserna borde vi ha vunnit med minst 3-2. Men det gäller att sätta sina chanser och det misslyckades vi tyvärr med.
Istället för att klaga på spelare, ledare, domare och allt annat tänkte jag försöka fokusera på det positiva och på mina förhoppningar inför framtiden.
- Vi spelade mycket bra mot Australien i första halvlek, det ska man ta med sig framöver.
- Vi vek inte ner oss efter förlusten mot Ghana utan kom igen och vann nästa match mot en motståndare som egentligen är bättre.
- Vi har inte skämt ut oss, inga 0-6, inga spelarbråk, inga skandaler. När man ser hur det franska laget skämt ut sitt folk säger man ett stilla tack för att det denna gång inte var vi.
Spelarna har dessutom visat hjärta på planen. Det betyder ofantligt mycket för mig att se det. Visst har vi missat målchanser, tagit med handen i straffområdet och förlorat matcher, men jag älskade den attityd jag såg. Inga utslagna armar, inget tjafs mellan spelarna eller andra dumheter. Vi vann som ett lag och vi förlorade som ett lag. Det är något jag kommer att ta med mig.
Min förhoppning är att detta lag åker hem från VM en stor erfarenhet rikare. Flera av dessa spelare kommer att vara stommen under kommande EM kval och tar vi oss till EM kan denna erfarenhet vara av stor vikt. Jag hoppas att Vidić inte slutar med landslagsspel nu, han har ett par bra år kvar på hög nivå och han behövs.
Jag hoppas att förbundet gör allt de kan för att behålla Antić som förbundskapten. Han har fört vårat älskade landslag till VM och gjort så att folk börjat bry sig om landslagsfotboll igen.
Vi är många som hade stora förhoppningar inför detta VM och vi är många som lider idag. Men besvikelsen lägger sig efter ett tag, det kan ta några dagar, några veckor eller några månader, men efter ett tag känns det lättare. Vi slutar aldrig att älska vårat landslag. Vi ger aldrig upp och vi slutar aldrig att hoppas på att vi en dag får en anledning att skratta sist.
SAMO NAPRED!!!
