Montpellier HSC – det nya Auxerre?
Detta är en översättning av en artikel skriven av Jérôme Diesnis som publicerades för exakt en vecka sedan i franska sporttidningen L'Equipe. Jag fann artikeln mycket läsvärd och kände därför att en översättning var på sin plats. Förhoppningsvis känner ni likadant.
”Montpellier rekryterar bra och till bra priser genom ett mycket effektivt nätverk” lyder undertiteln till förra veckans artikel i L’Equipe skriven av Jérôme Diesnis. Personligen anser jag att just denna artikel var väldigt intressant och läsvärd och jag har därför tagit mig friheten till att översätta så gott jag kan.
Noteras bör; p.g.a. svårigheterna att översätta vissa ord direkt från franska till svenska samt att mina kunskaper inom det franska språket inte är fantastiska ber jag om ursäkt för eventuella småfel och förvarnar er läsare i och med detta att vissa ändringar har gjorts för att göra det hela läsbart på svenska. Texten är fortfarande lite märklig men dock läsbar och förhoppningsvis finner ni den precis som jag mycket intressant.
Jämförelsen
Med en kärngrupp bestående av egna produkter (Aït-Fana, Jourdren och Belhanda) som firade stora framgångar i Ligue 2 tillsammans med ett par mindre kända nationella men också utländska talanger (Marveaux, Costa) som slog igenom direkt i Frankrike är eventuella jämförelser med Auxerre inte en ren tillfällighet skriver Diesnis.
Under 3 år har Montpellier inget annat än avundat klubbens (Auxerre) rykte som definieras av Guy Roux (mannen bakom Auxerres framgångar, tidigare spelare, spelarmanager och slutligen manager som ledde laget under mer än 40 år, reds anm.). Roux värvade en hel del spelare utan att för den delen göra av med massa pengar, främst plockade klubben in unga spelare som sedan förädlades. Montpellier HSC har på samma sätt aktivt värvat spelare för att bygga upp lagets styrka genom billiga övergångar. Dock alltid lämpliga sådana, i Frankrike men också utomlands där samma nätverk på två år lockat Bosniens Spahic , Turkiets Kabze (gratis) samt Chiles Estrada (1 miljoner euro). Dessa är alla landslagsspelare men från länder som är relativt okända i Frankrike. Alla tre spelarna har dock en gemensam nämnare i Bekim Dino Pašalić. Den bosniska agenten som till exempel representerat Roberto Carlos. Pašalić ligger bakom dessa övergångar och han själv menar på att ”Montpellier har förtroende” för honom.
Hur Pašalić kom in i bilden och dennes åsikter
Med ett fåtal undantag hade Pašalić inte genomfört övergångar i Frankrike sedan Anelkas transfer till PSG. Han fann dock i Manuel Soro, en partner på konsultföretaget ”Talangråd”, en effektiv förbindelse med klubben (Montpellier HSC) vilket redan hade underlättat ankomsten av Nozomi Hiroyama till Montpellier år 2003, Hiroyama som var den förste japanen att spela i Frankrike. Spahics övergång beror enligt Pašalić själv till stor del på detta nätverk:
”Naturligtvis är Spahics kvalité som spelare en självklar orsak till intresse från klubbar men också det faktum att spelarna känner sig bekväma under dessa relationer med vårt företag vilket möjliggjorde övergången till Montpellier.”
För att främja fördelarna med en klubb vars budget är relativt blygsam (33 miljoner euro) använder Pašalić egna argument för att locka spelare till Montpellier och franska ligan:
”Julio Cesar, Cantona etc. jag berättar för dem om de stora namn som spelat här, livskvalité, träningsmöjligheterna och om tränare som vet hur man handskas med spelare.[…]”
Angående rekrytering säger Pašalić följande:
”[…] Önskar René Girard en spelartyp söker han efter denna i vårt nätverk. Därefter tillfrågas tjänstemän som är ute och tittar på spelare vad vi inom vår agentur har att erbjuda honom. Är en spelare intressant kliver Laurent Nicollin in i bilden. Efter detta intensifieras saker och ting. Övergångar kan göras i sista stund som exempelvis var fallet för Emir (Spahic). Men vi försöker förutse övergångar. Detta var fallet för Hasan Kabze i januari vilket gjorde att vi följde Victor Montaños situation och rykten om honom mycket noggrant.”
Jérôme Diesnis väljer att avsluta sin artikel med följande ord; ”Montpellier har för vana att inte göra misstag.”. Undertecknad hoppas att han har rätt i detta och att klubben fortsätter på den inslagna vägen.
