OM
Det finns städer och det finns klubbar. Men det finns bara ett Marseille. Och ett OM.
Föreställ er en fotbollsklubb som sedan 1990 har haft tjugotvå tränare, varit inblandad i en mutskandal men följd att klubben blivit tvångsnedflyttad till andradivisionen och utslängd från de europeiska cuperna, haft en f d smörsångare som VD (en karriär som slutade bakom galler, VD-karriären alltså), varit och fortfarande är inblandad i ett antal domstolsprocesser varav en av de senaste är en process mot tränaren från föregående säsong som anklagas för bl a sexuella trakasserier.
Huruvida trakasserierna har riktats mot spelarna eller övrig personal är fortfarande höljt i dunkel. Det kan dessutom nämnas att tränaren fick respass efter en serie av bedrövliga resultat och att anklagelsen om sexuella trakasserier dök upp när tränaren begärde att få ut den lön som han ansåg sig ha rätt till enligt det avtal han ingått med klubben. Ett olyckligt sammanträffande? Självklart!
Lägg därtill ständiga interna bråk inkluderande bl a ett brutet näsben på ett av de högre hönsen till följd av en rak höger från en ekonomiansvarig efter det att de passerat varandra i korridoren under en helt vanlig dag på kontoret. Samt sist men inte minst en fullständig övertygelse om att allt ont kommer från Paris och ingår i en ständigt pågående konspiration mot den egna klubben. Et voilà, välkommen till Olympique de Marseille och vardagen för en OM-supporter.
Vare sig staden Marseille eller OM lämnar någon oberörd. Såväl staden som klubben präglas av ett ständigt skapande kaos och det enda man egentligen är säker på är att det aldrig blir som man tänkt sig. Förhoppningsvis blir det åtminstone någon gång bättre än vad man tänkt sig. Som t ex finalplatsen i UEFA-cupen under föregående säsong.
Bedriften i UEFA-cupen hävdas dock av många luttrade OM-supportrar vara undantaget som bekräftar regeln från mitten på nittiotalet om att OM undantagslöst misslyckas med att infria de förväntningar som ständigt vilar över klubben. Att förväntningarna skulle vara hyfsat orealistiska är en tanke som sällan eller aldrig föresvävar OM-supportrarna. För OM-supportrar är det endast liga- och cuptitlar som räknas. Några hedrande alternativa placeringar existerar överhuvudtaget inte. Att sedan klubben varit obehagligt nära nedflyttning under ett par säsonger under den senaste femårsperioden är inget som förändrar denna inställning.
Staden Marseille lever för OM och är en del av livet för varje sann invånare i Marseille. Att bo i Marseille och hålla på något annat lag än just OM är och förblir en högst teoretisk tanke. De inflyttade personer som av något skäl skulle hålla på något annat lag än OM kommer relativt omgående att övertygas av hjälpsamma stadsinvånare om den rätta läran. För det fall att det andra laget skulle vara Paris St Germain skys inga som helst medel för att förmedla den rätta läran.
Att vara OM-supporter är inte någon halvhjärtad företeelse. Ett grundkrav som OM-supporter är att man lever och andas klubben dygnet runt. Detta får gärna kombineras med hätska sypunkter på klubbens senaste värvningar och försäljningar. Att tränaren, värvningsansvarig eller någon annan i ledningen skall avgå bör krävas i vart fall vid ett par tillfällen per säsong. Det viktiga är att klubben är i rörelse och att inget förblir vad det en gång varit. Förståelse och tålamod har aldrig lett till framgång.
Det finns inte någon annan klubb i Frankrike som har lika passionerade och krävande supportrar som just OM. Både Lens och St Etiennes i och för sig fantastiska supporterskaror får ursäkta men självskriven och ohotad etta är OM-supportrarna. Att uppleva en match på Stade Velodrome och den fantastiska inramning som kringgärdar hemmamatcherna slår det mesta som presteras på läktarplats inom fotbollsvärlden. För den tvivlande kan jag endast ge rådet att boka biljetten, låta sig hänföras för att därefter vara ytterligare en av dem som på mindre god franska utbrister "Allez, l'OM! Allez l'OM!"
Bienvenu
