Pavon - ung tränare i blåsväder - Del 4
Michel Pavon fick ta över ett håglöst Bordeaux hösten 2003. Det började bra efter att han använt sig av unga spelare från de egna leden. Sen gick något snett. Ett tekniskt och välspelande lag tappade helt plötsligt självförtroendet. Vad var det som hände?
Hösten 2003 var måttet rågat. Laget, med Elie Baup som tränare, hade på fem år vandrat från ligans absoluta toppskikt till 15-16 plats. Tränaren verkade sen länge uppgiven och blandningen av gamla egna spelare och nya inlånade fungerade inte. Baup fick gå och in kom Michel Pavon.
Pavon spelade i laget så sent som år 2000. Han var en pådrivare och kämpe på sin defensiva mittfältsposition. Jag hade plats nära planen till Champions League-spelet 1999-2000 och glömmer aldrig hur det lät när Pavon och Roy Keane möttes. Utan benskydd hade båda varit invalider idag. Ledningen hoppades att en person med hans inställning och känsla för klubben skulle kunna lyfta ett uppgivet Girondins. Det började bra.
En bra start
Inlånade "stjärnor", som Celades från Real Madrid, bänkades direkt och in plockades spelare från det egna utvecklingslaget. Jag minns själv mina tankar när jag såg hans första uppställning. Nästan alla de äldre, säkra korten var bänkade, och många med mig tänkte: nu går han för långt. Men det höll. Egna produkter som Mavuba, Chamakh, Francia och Planus har i dag stor del i att laget är kvar i Ligue 1.
Bordeaux klättrade i tabellen och ett tag såg det riktigt bra ut. Med Pavon vid rodret förlorade man bara en hemmamatch. Mot slutet av säsongen 2004 tappade man dock farten och flytet. Mitt i all statistik kan man faktiskt läsa att FCGB var det lag som sköt mest stolpe ut under säsongen 2003-04. Så kändes det i april-maj.
Under sommaren väntade Pavon och publiken på förstärkningar, men det blev inte mycket av det. Meriem kom tillbaka efter att ha varit utlånad till Marseille. Man köpte grekiske mittbacken Kapsis, nybliven Europamästare. Lilian Laslandes kom tillbaka till klubben och det var tänkt att han skulle leda laget. Laslandes skada mitt i säsongen blev också vändpunkten.
Bordeaux spelade riktigt bra fotboll fram till jul, men kollapsade fullständigt i januari. Det fanns ingen på planen som verkade ta tag i spelet, och än värre, det verkade som om Pavon på bänken helt plötsligt tappat kontrollen. Vad hade hänt?
Nedgången
I skadade Laslandes frånvaro verkade laget helt tappat självförtroendet. Laget hade förtvivlat svårt att göra mål. Svackan blev längre och längre. Missnöjda grymtningar började höras från spelare och fans.
Som ny, ung tränare hade Michel Pavon lagt stor vikt vid den mentala biten. Spelarna skulle vara motiverade. På träningarna övades det kortpassningsspel till förbannelse. Lagets tekniska briljans skulle fälla avgörandet. Om målet i fotboll hade varit att trilla boll på mittplan utan att motståndarna får röra bollen hade les Girondins varit franska mästare 2005.
Spelet låste sig och som så ofta tidigare valde tränaren att möta svårigheterna med en ny defensivare uppställning. Laget blev mer ängsligt och problemet var att med en ensam anfallare på topp gjordes inga mål. Visst, man förlorade sällan och slog mycket riktigt alla tiders rekord i Ligue 1 för oavgjorda matcher - 20 av 38 matcher slutade med en poäng. Men med gällande trepoängssystem för vinst räcker det inte att spela 0-0 och 1-1.
Från att tidigare ha varit laget med de effektiva och excentriska anfallarna (Dugarry, Wiltord, Pauleta...) verkade man nu helt sakna offensiva lösningar. Chamakh på topp var alltför ensam.
Trycket utifrån ökade. Bland annat stormade supportrar en träning tidigt under våren och krävde bättring. Med uteblivna resultat orkade det unga laget inte hålla den mentala skärpan. Pavon lyckades, förvånande nog, inte hålla disciplinen. Vid flera tillfällen sades spelarna ha struntat i hans order inför matcherna och spelat som de tyckte var bäst.
Med sitt heta temperament lämnade då tränaren, vid två tillfällen, in sin avskedsansökan. Båda gångerna vägrade president Triaud acceptera begäran.
Tränarlös avslutning
Inför säsongsavslutningen tvingades så Pavon sjukskriva sig. En virusinfektion i hjärttrakten gjorde att han tappade 7 kilo. Han visade även tecken på utbrändhet. Andretränare Eric Bedouet tog över.
Det som känns tyngst i en sån här situation är att Bordeaux har spelare för att spela på den övre halvan i tabellen, men nervositeten och ungdomen i laget gjorde att man vid varje mindre motgång fullständigt föll ihop.
Gjordes första målet var det ändå som om alla visste att motståndarna skulle kvittera i slutminuterna. Släppte man istället in första kunde det gå hur illa som helst.
Bortamatchen mot Lyon i ligans slutskede var hela säsongen i koncentration. Första kvarten bjuder les Girondins på propagandaspel och gör elegant 0-1. Efter en märklig utvisningssituation får laget spela med tio man och ingenting fungerar längre. Slutresultatet blev 5-1 till Lyon.
Efter att en halvskadad Laslandes kastats in i de två sista matcherna skärpte sig spelarna och kontraktet ordnades i sista omgången, men framtiden är fortfarande oviss.
Pavon är fortfarande sjukskriven och Silly Season hotar att bli larvigare än någonsin. Många ser hans brist på flexibilitet som en av orsakerna till årets fiasko. Ändå har Pavon, liksom tidigare Baup, stöd hos många supportergrupperingar. De riktar oftast sin ilska högre upp, mot styrelse och ägare.
**************
Nästa artikel kommer på tisdag och blir den sista i serien. Då handlar det om president Triaud och framtiden för laget.
**************
