Dugarry slutar.
Världs och Europamästaren Christophe Dugarry lägger skorna på hyllan efter en tumultartad karriär.
Ingenting i Dugarrys karriär verkade enkelt. Han lyckades skaffa sig vänner och fiender vart han än begav sig. För Duga berör. Få spelare var så hatade, eller älskade, på franska fotbollsarenor som han var. Hans självuppoffrande spelstil gjorde honom populär hos fansen, men ofta illa omtyckt hos motståndarna.
Det stora internationella genombrottet kom när han med les Girondins de Bordeaux 1996 lyckades vända 0-2 underläge, från första matchen mot Milan, till seger med 3-0. Själv gjorde han två av målen och blev tillsammans med Lizarazu och Zidane snabbt publikfavorit i många tv-soffor. I Frankrike var det hela mer komplicerat. Hans attityd uppfattades som provocerande, både på plan och utanför. Teknikern och fightern Dugarry väckte känslor.
Hans sejour i Milan -96 blev tyvärr kort och i Barcelona, där han hamnade sen, blev han aldrig någon favorit hos tränaren van Gaal. I efterhand har han sagt att han ångrar sin flytt från Milan, att han borde gett sig mer tid där.
Till skillnad från andra franska spelare med liknande temperament, t ex Cantona och Ginola, spelade Duga i landslaget under nästan hela sin karriär. När han blev uttagen till hemma-VM -98 sa många att det var för att han var god vän med Zidane. Hans mål i öppningsmatchen var förlösande och få här i Frankrike har glömt att han, mitt i glädjen, räckte ut tungan åt alla belackare.
Dugarry spelade i båda Frankrikes stora finaler på senare år. Han var med på Stade de France, liksom i EM-finalen 2000. Ändå kände han sig ofta motarbetad. 98-99 spelade han i Marseille och 1999-2003 var han tillbaka i sin egen klubb i Bordeaux. Under hela den tiden blev han ofta utvisslad på bortamatcherna runt om i Frankrike. Det pågick så länge att ingen riktigt mindes varför man egentligen börjat vissla.
Han försvann till England och Birmingham, något han antagligen borde ha gjort mycket tidigare, där hans spelstil var mer uppskattad. Men någonting fattades. "Jag måste spela med folk jag tycker om, med människor jag har lust att slåss för.", säger han i dagens L'Equipe. Han saknade vännerna från Bordeaux-tiden, men ville inte vända hem än en gång. Les Girondins hade redan gjort sin generationsväxling och Duga försvann ett år till Qatar.
Så sent som häromveckan ringde Trapattoni och erbjöd en plats i Benfica, men Dugarry valde att avstå. "Trapattoni sa att han ville ha mig och det värmde... men jag har svårt att se mig börja om i en ny liga, med ett nytt språk." säger han i L'Equipe.
Duga stannar i Gironde och nog borde det finnas en plats för Christophe Dugarry i les Girondins organisation? Han är numera bosatt en bit utanför Bordeaux, i Cap Ferret, där en viss J-P Papin spelar fotboll på lägre nivå. Förstärkning på gång?
Vi som sett Dugarry uppträngd mot hörnflaggan, med två försvarare i ryggen, lägga upp bollen på högerfoten och hoppa baklänges på ett ben mellan sagda försvarare, för att sedan snurra ett halvt varv och, fortfarande på ett ben, slunga iväg ett perfekt inlägg, vi glömmer det aldrig.
Tack för allt, Duga!
