En underbar historia
I våras hördes de franska gevären för tredje gången i historien, för tredje året i rad. Les Gones, vilket på svenska betyder Gevären, hade då i våras slutligen bevisat att de har etablerat sig som en fransk storklubb.
Med tre raka ligasegrar, och dessförinnan ett cupguld, vilket totalt ger fyra franska titlar på lika många år, har man tagit flest titlar av alla inhemska lag under de senaste åren. Imponerande var ordet!
Början på eran
Grunden till denna storhetstid lades när den förre St Etienne-tränaren Jacques Santini, numer i Tottenham, tog över rodret i Lyon. Han fick snabbt ordning på skutan och innan man visste ordet av hade Lyon år 2002 sin första ligatitel. Visserligen var det inte bara Santinis förtjänst att det gick så bra, men han hade naturligtvis stor del i denna framgång. Den andra faktorn bakom ligasegern var definitivt det mycket intressanta och offensiva spelarmaterialet man hade. I målet stod Gregory Coupet, som står än i dag, i backlinjen hade man Edmílson som i somras lämnade för storklubben Barcelona, offensivt hade man en blandning av gammalt och ungt eller hungrigt och rutinerat. Kalla det vad ni vill, men mycket bra spelare hade man, lille teknikern Carriére, nyupptäckte Juninho som slog igenom stort med sina frisparkar och långskott, framtidsspelaren Steed Malbranque som snabbt lämnade för Fulham, unge kamerunaren Job fick en del speltid tillsammans med ungtupparna Sidney Govou och Pegguy Luyindula. Den rutinerade delen av anfallet bestod av misslyckade Vairelles, ovanligt ojämne Frédéric Néé, Santinis favorit Steve Marlet och en av Lyons största legender, nämligen Sonny Anderson. Brasilianaren återupprättade sin tappade respekt från floppen i Barcelona genom att vinna skytteligan 00-01, och sedan vara med och vinna Lyons första ligatitel. Städgummorna Violeau, Laville och allroundskicklige David Linarés balanserade ut lagets spelidé.
I och med att Frankrikes dåvarande förbundskapten var med om fiaskot i Japan/Sydkorea fick han lämna sin post. Genast sökte man då Santini, och denne herre tackade omedelbart ja. Vad skulle hända nu? Skulle Lyon hitta en duglig ersättare? Man hittade Paul Le Guen.
Eftersom att Lyon nyligen blivit en storklubb, i viss mån, hade man inte de ekonomiska musklerna som krävdes för att hålla kvar sina spelare. Det blev en stor spelarflytt, nästan en spelarevakuering. Destinationen Premier League var flyttfåglarnas mål. Laville gick till Bolton, Violeau och Linarés flydde till andra franska klubbar, duon Marlet/Malbranque gick till storsatsande Fulham, de enda som var välkomna att gå var Vairelles och missvärvningen Jacek Bak.
Paul Le Guen tror i mycket mån på ett ungt lag med några ledare i form av äldre rävar, och han tror väldigt mycket på kontinuitet. Under sin första säsong tog han in en del spelare, mestadels allroundtyper såsom schweizaren Patrick Müller. Inga spektakulära nyförvärv gjordes, det största var nog backen Cacapa. Le Guen hoppades att de redan stora spelarna såsom Juninho och Anderson skulle leda laget till framgång och han hoppades att någon ung talang skulle visa framfötterna. Han hoppades rätt. 02-03 var den säsongen Govou och Luyindula fick sina genombrott och de rutinerade spelarna fortsatte att leverera, detta mynnade ut i andra raka ligatiteln för Lyon. Le Guen hade klarat pressen.
Under Santini och under Le Guens första år var Vikash Dhorasoo i frysboxen, men till säsongen 03-04 tog han en ordinarie plats på mittfältet och var en bidragande faktor till tredje raka. Inför 03-04 tog man in en del nya spelare, man tog in Michael Essien och Mamadou Diarra som har varit väldigt lyckade i sin dryga ettårsperiod hittills. Brasilianaren Giovane Elbér plockades även in från Bayern München vilket tyder på att klubben hade skaffat stora ekonomiska medel. Anderson och Lyon valde att gå skilda vägar och Sonny lämnade Frankrike för spanska Villareal. Elbér blev Andersons ersättare. Under två år spelade Lyon i stort sett med samma manskap, och denna kontinuitet ledde Le Guen till hans två ligatitlar med Lyon.
Monaco ledde länge serien men tappade i slutet på grund av sina framgångar i Europa, Lyon klarade sig till kvarten i Champions League, vilket är ett mycket bra resultat, men denna vila som man fick till skillnad från Monaco var nog den största anledningen att det blev Lyon som tog hem Le Championnat.
Fjärde raka?
Inför denna säsong har Lyon en enorm press på sig. Man kan som göra historia, Lyon kan bli ett av de få lagen som finner sin inhemska liga fyra år i rad. Inte många franska klubbar har klarat denna bedrift. Nå, kan Les Gones klara detta då? Möjligheten finns självklart. Inför denna säsong har man blivit av med nyckelspelare som Edmílson och Dhorasoo. Eric Carriére kände att han fick för lite speltid så detta spelgeni packade sina väskor och flyttade till Lens. Även anfallsesset Pegguy Luyindula har flyttat, han har flyttat till en av huvudkonkurrenterna, nämligen Marseille.
Vilka har man då fått in? Jo, till backlinjen har oerhört skicklige Abidal värvats från Lille. Lyon fortsätter även med sina brasilianska traditioner med nyförvärven Cris och Nilmar. Den sistnämnde är en ytterst intressant forwardstyp, det såg vi inte minst i matchen mot Rennes då han hoppade in och gjorde två mål. Man har även breddat backlinjen med Lamine Diatta. Till anfallet har man plockat en mycket duktig utpräglad målskytt. Hans namn är Pierre-Alain Frau och har spenderat sina senaste säsonger i Sochaux. Förutom att Elbér bröt benet tidigt in på säsongen finns det egentligen inga frågetecken i dagens trupp.
Huvudkonkurrenterna är Monaco, Marseille och PSG, på papperet i alla fall. Dessa tre lag har satsat stort inför denna säsong. I synnerhet Monaco som har tagit in spelare som Chévanton och Javier Saviola. Men som de flesta vet är franska ligan oerhört jämn och de kommer alltid någon uppstickare, i år verkar det vara Lille som hittills har tagit lika många poäng som Lyon (16 stycken). Varningens finger höjs dock för Auxerre och Sochaux, trots stora spelarförluster. Jag tror att i slutändan kommer det att handla om Lyon och Monaco, avgörandet blir precis som förra säsongen, den som faller först i Europa blir fransk ligamästare.
Mycket underhållning väntar i franska ligan, i synnerhet på Stade Gerland i Lyon.
ALLEZ LES GONES!