Seger, men till vilket pris?
Under söndagen bärgade man sin andra konsekutiva uddamålsseger. Stabilt, men kunde det inte varit roligare?
Jag är medveten om att detta kan klassas som ett i-landsproblem, men jag tänker kritisera ändå. Det var hemmapremiär framför en extatisk hemmapublik i Lyon. Fullsatta läktare på Gerland med sjungande och skrålande supportrar, både hemma som bortafans sjöng för full hals och således var det folkfest.
Synd bara att stämningen på läktarna inte avspeglades på planen. Såhär i efterhand känner jag att det var en bortkastad söndagkväll, att stirra rakt in i dumburken istället för att spela fotboll själv. Dock vill man ju se sina favoriter, vad annars?! I och för sig blev det en seger så på resultatet har jag inte rätt att klaga, men det är vägen fram till resultatet jag är besviken på. Jag ville se sprudlande fin, snabb och offensiv fotboll när jag satte mig ner i den dystert gröna tv-soffan igår. Vad jag fick se? En långsam och segdragen avlivning utav våra motståndare Strasbourg. Slowmotion-död kanske är hur ballt och tufft som helst i filmer, men på en fotbollsplan är det kanske det tråkigaste man kan vara med om.
Under de första 11 minuterna av matchen var det faktiskt okej tempo och det uppstod halvdana chanser. Om jag hade vetat att matchen inte blev bättre än så hade jag dragit på mig en fotbollströja och ringt ihop polarna. Synd att man inte kan skåda framtiden då'rå. Efter Lyons ledningsmål, som i och för sig var fantastiskt att beskåda (Carew förstås) bedarrade det lilla spelet som överhuvudtaget knappt fanns och nu var man nära sömn. Men jag sviker aldrig mitt lag och höll mig därför vaken, föga hjälpte det. Efter 1-0 ville Lyon inte mer och Racing kunde inte. Lika ointresserade att föra spelet som Lyon var, lika oförmögna var Strasbourg att utnyttja sitt så kallade övertag. Houlliérs taktik lyckades, hans mannar invaggade gästerna i en tro att det var de som hade övertaget. Så var inte fallet, Les Gones bara sjönk djupt ner i banan och slog ifrån sig om/när det behövdes. Hur kul som helst! Jojo, jag har nog sett en tråkigare match i år, AIK - Ljungskile 1-1, (om den ens var tråkigare).
Det är i alla fall beundransvärt av Houlliér att han vänder upp och ner på Le Guens fina taktik från de tre tidigare säsongerna och satsar defensivt. Jag förstår inte vad karln tänker med, har man ett så pass bra manskap borde det vara obligerat att spela en offensiv fotboll. I fjol gjorde Lyon flest mål i både ligan och i Champions League, de målen lär hägra med sin frånvaro. Visst man vinner, men till vilket pris? Är det inte roligare att vinna med 3-1 än med 1-0? Okej, jag vet att jag klagar på en seger, men hejar man på Lyon vill man och framför allt kan man kräva både seger och fint spel i den franska ligan. Om Houlliér bara står för det ena är han ett steg i fel riktning när det gäller Lyons framtida utveckling på den europeiska scenen.
Beundransvärt är även att spelare som Juninho, Malouda och Carew höll sig i skinnet från att bara ta bollen och leka med motståndarna. Den som föll för sin instinkt mest var underbare Govou. Han vet vad det handlar om, fotboll handlar om underhållning, således bjöd han på sådan när han stundom sprang igenom bröderna Farneruds anstormande försvarare.
Vad Carew anbelangar tänker jag inte be om ursäkt förrän säsongens slut, då man kan summera allt som inträffat. Hittils har han dock varit suverän!
Om man kunder besegra relativt defensiva Auxerre med 4-1 i supercupfinalen och därmed bjuda på magisk underhållning bör man kunna göra detsamma mot lag som Le Mans och Strasbourg. Hoppas Houlliér inser det...
ALLEZ LES GONES!!!
