Sverige - Albanien - En oförglömlig afton!
Vart ska man börja? Ska jag skriva några sena rader om det usla resultatet i Råsunda stadion? Eller istället skriva om den fantastiska aftonen vi Tifozat kuq e zi upplevde på en iskall oktober kväll i Solna?
Jag tar och börjar med den fantastiska aftonen eftersom det var det som satte sig i mitt hjärta och sent kommer att glömmas bort. Min resa började i Göteborg med ett antal vänner. Vi reste dom 500 km till Stockholm vid middagstid. Väl framme i Solna så skulle vi träffas vid puben East som låg mittemot Råsunda stadion. Där mötes vi av ett stort antal röd-svart klädda supportrar som redan va igång. Vi hälsade på allt och alla och började självklart sjunga med till låtar som Oj lulija jon me limona o. En underbar låt ska det tilläggas.
Puben blev smockfullt efter en stund och sång, dans och glädje var i full gång. Cirka en timma innan matchdags började vi marschera till Arenan och vår sektion södra stå. Redan från matchens första minut var Albanska klacken först med sång och hejaremsor. Svenska fansen verkade en aning sega, troligtvis från kylan och den förlorade hoppen om VM biljetten som nu var mycket långt bort.
Matchen i Sverige hade egentligen ingen större betydelse för Albanien. VM biljetten försvann någonstans mellan Ungern och Malta matchen någon månad tidigare. Och för våra motståndare som fortfarande trodde på mirakel så var Sveriges chans fortfarande en möjlighet. Men som sagt, det var för dom som trodde på mirakel, och det är ju sällan sånt händer. Senare på kvällen var allt i sin ordning. Ingen mirakel i Portugal och ingen mer tråkig Lagerbäck som förbundskapten.
Sverigematchen kommer inte att bli ihågkommen för den mest underhållande vi sett, men däremot så blev det en match som fick många röd-svarta fans att känna en enorm glädje, sammanhållning, och gemenskap albaner emellan. Det kom Albanska fans från England, Italien, Tyskland och Albanien för att nämna en del av dem
.
Det har nu gått mer än en vecka sedan matchen tog sin plats. Men det talas fortfarande flitigt om den fantastiska upplevelsen i olika forum, sidor o mm.
Bland dom två-tre tusen albanska fansen fanns även jag. Jag har sett och upplevt många stora matcher i mitt liv som haft stor betydelse, men jag har sällan skådat ett sånt stort stöd från fansen i samtliga 90 minuter.
I underläge 3-0 så ekade ljudet från trummorna och albanska klacken hela vägen till Sergelstorg. Det, mina vänner, är något speciellt. Det är alltid lätt att sjunga och heja fram sitt lag när resultatet är belåtet men när man ligger under med 3-0 är det få supportrar i världen som har större lust att ens försöka.
Sverige - Albanien matchen var en väldigt känsloladdat möte för mig och många andra albaner som var på plats. För förstå gången fick vi uppleva Albanien på hemma plan.
Hajde Shqiptaria e Madhe - Rrnoft Kombi Shqiptar
