Italien - Albanien2 - 0
Italien - Albanien 2-0
Italien vann över Albanien med 2-0 i Palermo och krigar nu sannolikt om förstaplatsen mot gruppkonkurrenten Spanien. Albaniens chanser till avancemang är minimala.
Veni, vidi, vici. Jag kom, jag såg. Och jag gick och la mig. Förlora borta mot Italien är inte fy skam men betyder med stor sannolikhet att det blir ett säkert nyet för ett albanskt medverkande i VM 2018 i Ryssland. Inte helt oväntat men likväl lämnar det mig med en bitter eftersmak, likt en oduglig cigarr från den lokala, nattöppna bensinmacken.
Gianni De Biasi tog med sig 23 spelare till Palermo och startade med följande elva: Strakosha, Hysaj, Veseli, Ajeti, Agolli, Basha, Kukeli, Memushaj, Lila, Cikalleshi, Roshi.
Av oklara motiv valde förbundskaptenen att inte spela med varken Taulant Xhaka eller Amir Abrashi. Två herrar som i vanliga fall är centrala kugghjul i mittfältet och att då istället insistera att spela med Basha och Lila istället för de två förstnämnda herrar är i mitt tycke obegripligt. Som att köra bil med handbromsen uppe, samtidigt som din motståndare är en italiensk hingst vid namn Ferrari.
Italienarnas motsvarande startelva var följande: Buffon, Zappacosta, Barzagli, Bonucci, De Sciglio, De Rossi, Verati, Candreva, Inisgne, Immobile, Belotti.
Den italienska förbundskaptenen förväntade sig en svår match mot Albanien: ”Utöver deras tekniska förmåga, står vi upp mot ett lag som vill skriva historia och som alltid kan räkna med sina supportrar som är villiga att resa överallt” sade Gian Piero Ventura på presskonferensen. De albanska supportrarna var trogna Venturas ord och var på plats i Palermo. Den här gången i broderlig sällskap av lokala arbrëshër.
Matchen
Efter att både lagen sjungit klart respektive nationalsång med stolthet blåser den slovenske domaren Slavo Vincic igång matchen. Albanien startar matchen friskt, redan under första minuten är Cikalleshis skott endast centimeter ifrån att nå det italienska målet. Albanien var oerhört nära att få en drömstart. Som historien dock har lärt oss så släpper Albanien antingen in ett mål i början av matchen eller i slutet av matchen. Mer än sällan i början och i slutet och alltför ofta dessvärre onödiga sådana. Kvällen var inget undantag, redan efter 12 minuters spel blåser domaren straff för italienarna efter att Candreva fallit ner relativt enkelt. Strakosha är chanslös mot De Rossis iskalla straffspark och Italiens ledning är ett faktum. Efter 22’ minuters spel får Roshi en bra chans men skottet hamnar dessvärre direkt i Buffons händer. Om Italien bjöd upp på dans fram till målet så dansade de solo efteråt och albanerna hade inte mycket att säga till. Albanien kommer emellertid tillbaka starkare under andra halvlek men lyckas aldrig bli riktigt farliga framåt. Efter 71’ minuters spel så punkterar italienarna matchen med ytterligare ett mål signerat Ciro Immobile. Resultatet speglar inte Strakoshas insats. Jag tycker han gör en bra match och känns helt klart som det enda trygga alternativet till Berisha.
68' Lila UT - Sadiku IN
78' Roshi UT - Grezda IN
88' Basha UT - Latifi IN
Slutord
Trots förlusten så gör inte Albanien en helt dålig match. Italien fick trots allt kämpa sig till en seger och frustrationen hos italienarna innan 2-0 målet anades. Försvaret fungerar väl men centralt lyckas vi inte bygga något överhuvudtaget och offensivt är vi helt chanslösa. Vi är oerhört ineffektiva framåt, oavsett namn på vår motståndare. Med en riktig avslutare på topp hade lilla Albanien kunnat utmana italienarna på riktigt. Italien vann mot ett Albanien utan någon riktig spelidé. Sedan EM förra året ser jag ingen motivation bland spelarna. Det är tråkigt att vårt allra första mästerskap ska dränera spelarnas motivation istället för att fungera som morot.
Chanserna till avancemang är som sagt minimala, det är hög tid att utnyttja resterande kval till att skapa en fungerande spelidé som grundar sig lika mycket offensivt som på försvar. Utav totalt tre gruppmatcher under EM 2016 så nätade vi en gång. Borträknat matchen mot Serbien i Belgrad så nätade vi endast sju gånger under hela EM-kvalet under sammanlagt sju matcher inräknade. Det återstår att se vem som ska kliva fram och inta hjälterollen. Blir det Grezda? Latifi? Llullaku? Får Sadiku en nytändning? Är vattnet heligt i USA – blir det Gashi? Eller blir det någon helt ny? Återstår att se.
