Krönika: Opel Kadett med inbyggd V6 motor
"Nästan hälften av det schweiziska landslaget är etniska albaner, medan nästan hälften av det albanska landslaget har vuxit upp i Schweiz."
När jag tänker på Schweiz tänker jag på en varm stuga i alperna. Jag tänker på härlig smält ost, fällknivar och gudomlig nötchoklad. Jag generaliserar grovt såklart men det är få människor på vår planet som förknippar Schweiz med något negativt. Landet skriker glädje.
Vatikanen är helig för katoliker, Mecka är helig för muslimer och ännu heligare för albaner är Schweiz. Landet tros vara hem för upp till ca 200 000 etniska albaner. Albanskan är förmodligen ett språk som talas lika mycket i landet som åtminstone hälften av nationens 4 officiella språk. Nästan hälften av det schweiziska landslaget är etniska albaner, medan nästan hälften av det albanska landslaget har vuxit upp i Schweiz.
Som bekant lottades Albanien och Schweiz i samma EM-grupp. Sist länderna ställdes mot varandra var under VM-kvalet inför VM i Brasilien 2014 och mötet kallades för ”Det albanska derbyt” utav internationell media, däribland även svensk media. Fenomenet är onekligen intressant och är av sitt eget slag. Till historien hör till att Albanien sänktes två gånger under VM-kvalet i mötet mot Schweiz av… albaner. Faktum är att två bröder representerar respektive nation. Granit Xhaka representerar Schweiz medan den äldre brodern Taulant Xhaka spelar för Albanien. Snacka om att pappa Ragip Xhaka kommer att klia sig på huvudet när det vankas match.
I skrivande stund befinner sig det schweiziska landslaget på en stabil 14 placering i FIFA/Coca Cola rankningen. Det är bortom all tvivel att Schweiz tillhör toppen i fotbollseuropa och är likaså en klar favorit för att ta sig vidare till kvalspelet under EM i Frankrike denna sommar. Betydelsefulla namn i det schweiziska landslaget som Shaqiri, Xhaka, Mehmedi, Behrami och Kasami är namn på etniska albaner. Det är ofrånkomligt att albanerna i Schweiz har en bidragande roll till Schweiz framgångar i landslaget. Med största sannolikhet är albanerna dessutom den viktigaste ingrediensen i grytan. Schweiz är en Opel Kadett och albanerna i laget är deras tillsatta V6.
Trender förändras
Jag var tio eller möjligtvis elva år gammal när jag bestämde mig för att slinga mitt hår. Sagt och gjort, dessutom med skyhögt testosteron och med byxorna instoppade under strumporna vandrade jag och stans coolaste gäng (trodde vi) runt i centrum som om vi vore stjärnor. Jag må ha överskattat grovt hur cool jag var på den tiden och är ytterst tveksam till om detta någonsin var en trend, men min poäng är att trender förändras (tack och lov!). Det som en gång i tiden ansågs som världens snyggaste frisyr menar jag idag ser ut som att 10 duvor hade bajsat på mig rakt på huvudet.
Vart vill jag komma? Jo, i.o.m. Albaniens framgång på senare år håller jag tummar och tår för att Albanien på riktigt ska vara ett alternativ för kommande albanska talanger i Schweiz. Även om flera nyckelspelare i Schweiz är albaner, så är flera nyckelspelare i Albanien uppväxta i Schweiz. I en parallell universum en ganska komisk situation. Personligen tror jag de kör sten, sax och påse på det schweiziska fotbollsförbundet om vilka albaner de behåller och vilka de skickar hem igen med posten.
Skämt åsido så är det såklart flera faktorer som spelar roll. Allt från nationalism och tillhörighet till en usel sportslig infrastruktur i Albanien. Och hundratals andra faktorer inkluderade. Som med allt annat i livet.
Det finns en stor albansk diaspora runt om hela världen, inte bara i Schweiz och Europa. Således finns det även en stor skara albansk talang bortom Albanien. Antagligen är den t.o.m. större utomlands med tanke på bättre förutsättningar som erbjuds. Trots flera albaner i diverse europeiska landslag förblir Schweiz ett extremt fall.
Man kan alltid grubbla över hur det hade varit om Albanien hade haft en mer seriös och mer utvecklad fotbollsförbund mycket tidigare. Om korruption vore ett mindre problem. Om alla albaner redan hade haft albanska pass i handen. Om Duka aldrig hade styrt förbundet. Man kan spekulera hur mycket som helst men spekulationer ger inga svar, om något öppnar det upp för fler frågor som inte går att besvara.
En sak är dock säker. Trenden håller på att förändras. Aldrig någonsin tidigare har intresset för att spela för Albanien varit större. Aldrig någonsin tidigare har Albanien haft möjlighet att välja och - hör och häpna – rata spelare. Skyttekungen Gashi från Schweiz valde Albanien. Taulant Xhaka följde inte broderns fotspår, utan valde Albanien. Ajeti, Aliji, Lenjani, Abrashi, Basha, Kukeli och inte minst Cana har en gemensam nämnare, de är uppväxta i Schweiz men spelar för Albanien.
…men ändå inte
Albanien har länge varit plan b för många spelare med albansk härkomst. Vi ska inte sticka under stolen med att vi idag har spelare i vårt landslag som valde oss som ett andra val. Även om det är helt oväsentligt nu.
Schweiz ungdomslag är fullproppade med albanska talanger. Schweiz U17 sänkte Albaniens U17 förra året efter två mål av två albaner. Och nej, det var inga självmål. Det är mer regel än undantag att de schweiziska ungdomslagen består av mer än hälften av etniska albaner.
Jag är säker på att Albaniens EM resa har ökat landets värde på marknaden. Landslag är inte klubblag, men med en sådan stor diaspora som den albanska diasporan är de nästintill identiska. Albanien är numer attraktiv och även om Schweiz förblir ett mer komplett och överlag ett bättre landslag (idag åtminstone), klättrar Albanien upp för stegen med stora kliv.
Men sluta nu… kan du inte bara glädjas åt albaners framgångar i Schweiz?
Hade vi följt ett landslag för fotbollens skull hade vi följt Brasilien eller Spanien. Eller Tyskland, Frankrike eller Italien. Vi fastnade inte för Albaniens tiki-taka spel. Det var inte kärlek vid första ögonkastet med Dallku i försvaret. Vi följer Albanien för vi älskar vårt moderland. Det representerar vår identitet, språk och folk. Alla känslor, all glädje och även all frustration, allt man känner överhuvudtaget, går förlorad när en alban tar på sig en annan landslagströja.
Lorik Cana är tveklöst min favorit i det albanska landslaget men även överlag. Är han någon erkänd internationell storspelare? Nej. Men det Cana har gjort för Albanien väger mer än Shaqiris, Behramis, Januzajs och Mustafis prestationer ihop. Klubblag som landslag. Detta trots Mustafis VM guld med Tyskland eller Shaqiris karriär i bl.a. Bayern München. Detta oavsett framgångar.
Det är den svartröda tröjan vi älskar. En spelares prestation har endast betydelse när matchtröjan har en tvehövdad örn vid bröstet. Matchen mellan Schweiz och Albanien kommer sannerligen bli en grym match. En sinnessjuk match. Men det är inget albanskt derby. Det är Schweiz mot Albanien. Schweizare mot albaner. Åtminstone under 90 minuter.
Avslutningsvis vill jag betona att detta inte är en krönika som behandlar frågan om vad som är moraliskt rätt eller fel. Inte heller har mitt syfte varit att diskutera tillhörighet eller på något sätt se ner på någon spelare. Det är helt enkelt mina lösa tankar kring debatten som dyker upp varje gång det vankas match mellan Schweiz och Albanien. Alltför ofta har jag fått frågan om vad jag anser om Schweiz landslag och dess albanska spelare. Denna krönika är mitt svar och mitt bidrag till diskussionen som ständigt dyker upp.
Jag ser fram emot Albaniens resa under EM! Vi är många som har drömt om detta. Jag fokuserar på vår resa och vår resa endast. Väl mött Schweiz. Du är en motståndare lik alla andra, varken mer eller mindre. Må bästa man vinna.
