Krönika: Talangerna som aldrig blommade ut
Allsvenskan och Superettan har som bekant producerat många spelare med rötter från Kosova. Många av dessa unga herrar har varit givande och betydande för sina klubbar. Men baksidan av a denna glamorösa bild är det faktum att de flesta inte har haft planer på att vara en del av det albanska landslaget. Givetvis har skador också påverkat kursen på ett negativt sätt, men det vi kan se är flera gemensamma nämnare. Vi lyfter fram 2 spelare som efter de förutsättningarna de har haft inte har blommat
De har bägge spåtts en lysande framtid och testat vingarna ute bland Europas toppklubbar i unga åldrar. De har flera meriter från de svenska U-lagen. De har slagit igenom i allsvenskan i sina respektive klubblag och de har de haft ett mål- det svenska A-landslaget. Men vad hände egentligen med dessa albaner som en gång sågs som framtidens spelare? Svaga mentalt i kombination med att ”gapa för mycket” har för de flesta varit deras fall på vägen mot drömmen om ett proffsliv ute i Europa.
Fisnik Shala- talangen som stoppades av skador
Fisnik var talangen på allas läppar redan som en mycket ung grabb. Trelleborgssonen, född 1989 i Kosova, gjorde tidigt debut i det svenska pojklandslaget. Redan då var det många klubbar som fick upp ögonen för den talangfulle anfallaren, fostrad i Trelleborgs FF. Han sågs utan tvekan som en av Sveriges absolut mest lovande spelare och det dröjde inte länge innan det bar av ut i Europa.
Shala hann med att provträna för både Juventus och Ajax men lyckan gick inte Fisniks väg. Men framförallt var det skadorna som stoppade Fisnik Shala från att på allvar ta det sista klivet. Skadorna har lett till att Fisnik Shala enbart har representerat Trelleborgs FF och FC Trelleborg under hela sin karriär. Sedan 2006 har Fisnik spelat 26 allsvenska matcher och gjort 1 mål. Målet kom i ett skånederby mellan Helsingborgs IF och Trelleborgs FF på Olympia 2009. HIF tog kommandot direkt och gjorde två snabba mål. Trelleborgs FF skulle komma tillbaka och det var Fisnik Shala som gjorde 2-2 målet efter en makalös upphämtning.
Fisnik har även gjort flera viktiga framträden för det svenska U-17 landslaget. 10 matcher och 2 gjorda mål är facit. Man faller enkelt i tankegångarna hur det hade varit om Shala hade varit skadefri och spelat för det albanska landslaget. Men väldigt snabbt inser man att om anfallaren hade varit skadefri hade säkerligen det svenska landslaget varit det enda alternativet.
Labinot Harbuzi- Malmös förlorade son
Det var en glad och förväntansfull Labinot Harbuzi som lilla sportspegeln mötte på en av Malmös alla gräsplättar. Blott 15 år gammal lämnar ”Labbe” Malmö FF för spel i holländska Feyenoord. Där blev det dock mestadels spel i reservlaget samt U-lagen. Harbuzi startade sin karriär i Håkanstorp IK beläget i Malmö. Det var först år 2000 som Harbuzi anslöt sig till stadens stolthet, Malmö FF. Däremellan spelade han för Malmö BI och även en kort period i Falkenbergs FF.
Anfallaren gjorde ett stort och positivt avtryck i de klubbar där han spelade i, tidigt pratades det om den nya Zlatan Ibrahimovic. Efter några år utomlands återvände Harbuzi till allsvenskan och Malmö FF 2006. Två år senare blev Harbuzi den förste spelaren att göra mål på nya Swedbank Stadion. 53 matcher senare och blygsamma 4 mål var det återigen dags att prova lyckan utanför rikets gränser, denna gången andra sidan Europa. Turkiska Genclebirligi blev nästa anhalt. Men Harbuzi kunde inte finna sig till ro och bröt kontraktet med den turkiska klubben. Efter det följde två paniklösningar, korttidskontrakt med en annan turkisk klubb och kort därefter med Syrianska i Allsvenskan. Idag är Labbe klubblös trots att han spelat fler matcher för de svenska pojklandslagen och U- lagen. Till Labinots försvar får det nämnas att skadorna har spelat ut sin rätt för 26 åringen.
Målet var dock tidigt inställt på det svenska landslaget men när prestationen svek, svek även drömmen om det bågula landslaget. Harbuzi hade även en flört med det turkiska landslaget men de nappade inte. Alternativet hade kunnat vara att spela för det albanska landslaget men med tanke på de val Harbuzi har gjort under sin karriär, både på klubbnivå och landslagsnivå, har han inte haft hjärtat på rätt ställe. De har pratats om i media att Harbuzi hamnat i bråk med både tränare och ledning i Malmö FF och Genclebirligi. Ibland räcker med att följa det svenska ordspråket att bita i det sura äpplet och gå vidare. Men om det är Labbes mentala bit som har satt käpparna i hjulet för hans karriär kan bara personen i fråga svara på. Men en sak är säker, han hade varit en stor tillgång för det albanska landslaget men varför han inte valde Albanien förblir dock fortfarande okänt.
Fler spelare i riskzonen
Som tidigare har nämnts råder det ingen brist på spelare med albanska rötter som fostrats i Allsvenskan. Emir Bajrami, Astrit Ajderevic, Agon Mehmeti, Erton Fejzullahu Dardan Rexhepi är bara en bråkdel av de spelare som är Allsvenskans produkter. Stora talanger där många av dessa herrar redan har fått prova på proffslivet ute i Europa. Många av dem har även varit tongivande i både de svenska U-lagen samt i A-landslaget. Ingen av dessa spelare har visat något intresse för det albanska landslaget, det trots att väldigt få av dem inte ens kan drömma om en bänkplats i det svenska A-landslaget.
Det som kanske är mest skrämmande, inte bara för det albanska landslaget, är det faktum att den naiva tanken att tro att man en vacker dag kommer ta en plats i det svenska landslaget kan ha en negativ inverkan på deras karriär. Många av dessa kan mycket väl få en liknande karriär den Fisnik Shala och Labinot Harbuzi hade. Framtiden får avgöra om dessa spelare kommer att minnas som talangerna som misslyckades eller de som lyckades.
Två spelare som har gått den motsatta vägen är Etrit Berisha i Kalmar samt den gamla Örebro spelaren Valdet Rama. Dessa två herrar spelar i det albanska landslaget och vars karriär är på uppgång. Berisha ryktas vara på väg till England, Rama spelar i spanska Valladolid. Intressant notis är att både Rama och Berisha har plockats från Kosova och inte är Allsvenskt fostrade. Svensk-albanerna nöjer sig med att drömma om att få spela i det svenska landslaget.
Ödet som väntade både Fisnik Shala men framförallt Labinot Harbuzi bör vara en lärdom att ta med sig till de yngre albanska generationerna som växer upp i Sverige. Svälj stoltheten, släpp på storhetsvansinnet och se till att jobba hårt. Men framför allt, behåll ödmjukheten. Det finns inga genvägar.
Hoppet är det sista som dör.
