Belgien - Kanada1 - 0
Belgien vinner oförtjänt mot Kanada
Kanada hade aldrig tidigare gjort ett VM-mål. Efter första halvlek kunde de ha gjort fyra. Det hade snackats en del inför turneringen om att Belgien kommer med en av de mest rutinerade trupperna i mästerskapet. I dagens match såg det snarare mer ut som ålderdom än rutin.
Det var kanske inte så konstigt att Kanada rivstartade matchen. Har man inte spelat i ett världsmästerskap på över 36 år vore det väl konstigt om man inte var taggade från start. Desto mer anmärkningsvärt var kanske att det inte var fråga om en rivstart. Kanadas höga press och frenesi höll i sig under hela första halvlek och Belgien uppträdde förvirrat, chockat, och lamslaget. Tio minuter in fick Kanada en gyllene möjlighet att omsätta sin fina matchinledning till ett ledningsmål, som skulle innebära Kanadas första någonsin på den allra största scenen, då Carrasco blockat ett avslut med armen och dragit på sig en straff. Endast Thibaut Courtois stod mellan Alphonso Davies och historieböckerna men det visade sig vara ett nog så stort hinder. Thibaut Courtois visade än en gång att han sannolikt är världens bästa målvakt då han dök till sitt höger och räddade straffen. Här borde det belgiska landslaget vaknat till samtidigt som luften borde gått ur kanadensarna.
Istället var det snarare tvärtom. Under de efterföljande 20 minuterna både kunde och borde Kanada haft två ytterligare straffar och Belgien lyckades inte med något. Mer symboliskt än något annat för detta var Kevin De Bruynes insats. Det är knappast kontroversiellt att påstå att De Bruyne är världens bästa mittfältare. Dessutom gör han i princip aldrig en dålig landskamp men mot Kanada var det nästan så att man funderade på om Pep Guardiola gömt undan den riktiga De Bruyne och istället skickat en imitatör till Qatar. Var passningen inte missriktad eller för hård så fanns det ett annat passningsalternativ som hade varit ett mycket bättre alternativ. Den annars så briljante mittfältsstjärnan lyckades knappt med någonting under den första halvleken och var långt ifrån den spelare som alla vet att han är. Det fannsverkligen fog för att säga att Belgien var utspelade i den första halvleken. Men så plötsligt, som en blixt från klar himmel, slår Alderweireld en långboll, över Kanadas högt stående backlinje, som Michy Bayshuayi förvaltar väl och på något sätt står det 1-0 till Belgien i paus. Fotboll är verkligen inte alltid särskilt logisk.
Det största problemet för Belgien var dock hur utspritt laget var. I stora deler var det som att laget var uppdelat i anfall och försvar. När Belgien försökte sätta in någon form av press var det som att fem spelare befann sig på en del av planen och resterande fem utespelare befann sig någon helt annanstans. Det var tydligt att den belgiska backlinjen var livrädda för Kanadas blixtsnabba offensiv för så fort en hög press sattes in så föll backlinjen vilket skapade oceaner av yta på mittfältet. Roberto Martinez försökte åtgärda detta genom att byta in löpstarka Amadou Onana på mittfältet men grundproblematiken kvarstod. I Marocko och Kroatien finns inte riktigt samma typ av snabbhet bland motståndarnas anfallare vilket kanske gör att den långsamma belgiska backlinjen kommer våga stå lite högre vilket skulle kunna råda bot på detta. Annars ser jag inget annat alternativ än att låta den snabbe Arthur Theate spela.
I den andra halvleken lyckades Belgien få lite mer kontroll på matchen. Kanada, som inte på något sätt var ofarliga, kom inte till målchanser riktigt lika lätt som i den första halvleken och Belgien hade även en jättemöjlighet att punktera matchen, återigen genom Michy Batshuayi , som dock tog alldeles för lång tid på sig och fick se sitt skott bli blockerat. Trots ett sista försök till anstormning från Kanada, som mest bestod av en del halvfarliga nickar, lyckades Belgien till slut ta 3 poäng i VM-premiären. Har man några som helst ambitioner att gå någorlunda långt i turneringen måste dock prestationen höjas mer än ett par snäpp.
