Belgisk choklad och belgisk fotboll är delikatesser
Gästkrönikören Viktor Helgen Hagerman fick blodad tand för belgisk fotboll i samband med helgens ligaavslutning.
Jag satt, i brist på annan fotboll, och kollade på den belgiska avslutningen i helgen. Det gav mig tillbaka lite vad fotboll handlar om. Ja, jo, jag vet att den belgiska ligan är lite krånglig och helt uppåt väggarna jämfört med andra ligor. Får ju till och med det Italienska Serie C slutspelet att verka glasklart och nej det är inte PL i klass och tempo. MEN vilken jävla avslutning!
För de som missat hur det går till så kommer en snabb genomgång här: OBS! ingen expert här!
I den belgiska ligan spelar man en rak serie fram tills att alla lag mött varandra hemma och borta. Sedan går man in i en slutspelsserie för att spela om serieseger och Europaplatser. Ganska tydligt fram tills att man delar poängen i hälften. Om man hamnar på ett udda nummer, tex, 29,5 så avrundar man uppåt. Yes, så tex Club Brügge hade 59 poäng in i playoff men dividerades med 2 så hamnade på 30 poäng. Genk å andra sidan hade 75 pinnar och delades på 2 och hamnade på 38. Hoppas det är tydligt. Kan också vara så att det är bara jag som tycker det är lite småstökigt. Men vafan, jag gillar det!
Tillbaka till ämnet och varför jag skriver om detta. Jag har alltid varit svag för holländsk och belgisk fotboll. Det har såklart med att ett av mina favoritlag är PSV. Föll handlöst för Jefferson Farfan och Arouna Koné 2005–06. Sedan hade dem ju också Jan Venegoor of Hesselink. Belgisk fotboll ska jag vara ärlig och säga att det varit mycket för att Chippen lirade i Anderlecht. Lättare i Sverige att följa den holländska fotbollen också. Men har alltid haft en gott öga till vad de gör i Benelux och de talangerna som man alltid lyckas få fram.
Oavsett, jag satt och kikade på den belgiska avslutningen på en belgisk (?) kanal och blev helt häpen hur mycket jag rycktes med. Det var en fantastisk inramning kring allt. Det var tryck på de matcherna där det inte spelades och på de som det spelades på var det ännu mera tryck. Jag har liksom inte varit med om något liknande på många år.
Att det är 3 lag som faktiskt har det i nästintill egna händer? Royal Antwerp såklart med lite mer fördel än de andra 2. Men nästan. Jag satt helt klistrad vid händelserna och det kändes nästan som att det var som att fotbollsgudarna själva hade skrivit detta kapitel då Alderweireld kliver fram och bombar in en slägga i krysset på ett sätt jag inte sett en viss annan belgare göra för Man City för ett gäng år sedan. Jag tappade hakan. Jag håller inte på något av lagen egentligen men var så fruktansvärt exalterad för Antwerp som fick vinna sin första titel sen 1957... och på det sättet. Magiskt. Jag tycker det finns, efter at ha läst på lite om belgisk fotboll, som vi kan anamma och titta mer på. Det gäller inte bara talangproduktion men som ett event i helhet kring matcher och en känsla kring klubbar. Men, inte till saken egentligen.
Det är svårt att titta på belgisk fotboll hemma idag så kan vara svårt att predika om det här och nu men för de som har chansen att åka, se och uppleva det, borde verkligen ta den chansen. Fotboll är sällan bättre än vad man gör den till. Och med ligorna som blir mer och mer klippt och skurna för de rika bjässarna så är det fruktansvärt uppfriskande att se en liga som den belgiska som lämnar det öppet för flera lag att slåss om titeln än bara de vanliga stora lagen.
Länge leve en belgiska fotbollen!
