Krönika: Silly Season är över och kampen om guldet igång
Som en följd av att Benficas spelarköp blev klara ganska tidigt, kom de sista hektiska timmarna snarare att hamna om vilka spelare som skulle lämna klubben innan transferfönstret stängde natten till idag.
Ledningen lyckades alltså till slut att hitta en klubb till alla spelare som inte kom med i denna säsongs upplaga av Sport Lisboa e Benfica. Alla utom César Peixoto. Vänstermittfältarens framtid är fortfarande osäker i skrivande stund, och det enda man med säkerhet vet är att han inte ingår i Jorge Jesus planer för denna säsong. Klubbledningen ville enligt uppgifter in i sista stund försöka får lite pengar för 30-åringen som har ett år på kontraktet, men så blev det inte. Det talades tidigare om att bryta kontraktet mellan parterna i förtid, varpå Braga visade intresse för sin gamla spelare, men inget hände. Nu står Peixoto utan klubb när säsongerna runt om i Europa så smått börjar dra igång på allvar.
De övergångar som annars kom att ske i sista minuten, var framförallt Urretas lånetransfer till Guimarães stolthet, Vitória SC. Att uruguayanen skulle gå på lån ytterligare ett år, hade stått klart sedan ett par dagar tillbaka, åtminstone i media. Silly-ryktena placerade honom i italienska Genoa, alternativt spanska Real Betis. Men det blev till slut en klubb i den egna ligan, och en relativt bra sådan, för högeryttern som visat bra indikationer under hela försäsongen. Tyvärr räckte det inte för att få en plats det här året heller.
Det faktum att Benfica som klubb äger extremt mycket fotbollsspelare, utnyttjade Granada på exceptionellt sätt under detta fönster. Den nyblivna La Liga-klubben som tidigare under sommaren verkade sakna både en del bredd och spets i truppen, ordnade vad som närmast kan liknas vid en paketlösning. Júlio César, Carlos Martins och Franco Jara ordnade man på lån, medan man knöt till sig de gamla Benficakillarna Hassan Yebda och Jorge Ribeiro via kontraktsskrivning. De båda sistnämnda fick tidigt veta att de in skulle ingå i Benficas trupp denna säsong, likt förra säsongen, och förra Yebdas del – de två senaste säsongerna. Júlio Césars kontrakt går ut till nästa sommar, och med Benficas nuvarande målvaktssituation ser det mörkt ut gällande en förlängning för brassen. För Carlos Martins och Franco Jara, kan denna säsong dock bli en språngbräda inför en fortsatt tid i Lissabon, med en viktigare roll i laget att vänta.
För Martins del gäller det att få mycket speltid i år, då Pablo Aimar troligtvis flyttar hem till Argentina efter denna säsong, och portugisen troligtvis kan räkna med mer speltid efter denna säsong, och det i sin naturliga roll som nr. 10. Om nu ledningen väljer att fortsätta satsa på honom. Det faktum att man inte släppte honom till José Couceiros Lokomotiv Moskva, kan dock vara ett tecken. För Franco Jara gäller samma sak, argentinaren som gjorde en väldigt bra förstasäsong i Portugal, får chansen att genom mer speltid utvecklas ytterligare. Anfallaren har en liknande situation inför nästa säsong, då Javier Saviola troligtvis även han gör sin sista säsong i den röda tröjan, och där Jara redan visat stor potential att kunna gå i och ersätta sin något äldre landsman.
Under kategorin storslagna spelarförluster kan en hel del namn nämnas. Fábio Coentrãos skrikiga och bråkiga avsked från klubben resulterade mot alla odds i 30 miljoner euro rakt ner i kassakistan. Robertos försäljning var snäppet värre och slog verkligen allas förväntningar, med 8,6 hissnande miljoner intjänade i samma valuta, för målvakten som aldrig riktigt fick en andra chans. Att Nuno Gomes lämnade, var däremot klubben egna val. Inget som inbringade några euros till klubben, utan snarare fick laget en röst mindre i omklädningsrummet. Den känslan späddes på när José Moreira senare under sommaren blev klar för walesiska Swansea. Även Salvios återvändande till Atlético Madrid kändes tungt för många fans, efter argentinarens succésäsong i klubben, som fick ett abrupt slut när 21-åringen skadade foten i Europa League-kvarten mot PSV. Det flörtades från båda sidor om en fortsättning för högeryttern, som dock aldrig blev av.
Benfica värvade dock även, och lyckades hitta den där balansen som saknades i laget under förra säsongen, och det relativt tidigt under transferfönstret. Artur Moraes, Axel Witsel och Nolito är de som hittills gjort störst intryck på både laget och fansen. Men spelare som Garay och Bruno César och Emerson, har även dessa inlett starkt och stått för bra insatser, om än lite mer i det tysta. Till dessa utropstecken finns även förhoppningen att den regerande Europa- och Världsmästaren med Spanien, Joan Capdevila, ska ansluta. Alla värvningar visade sig dock inte vara helt lysande. Den något blygsamma dansken Daniel Wass som hade en lovande utveckling hemma i Bröndby och U21-landslaget, kändes inte riktigt redo för uppgiften att flytta till Lissabon och representera landets största klubb, med allt var det innebar. Uppgifter från klubben som senare kom att låna högerbacken, franska Evian, gav inga indikationer på att det skulle gått bättre där. 22-åringens framtid som utlandsproffs känns minst sagt osäker, även fast jag personligen hoppas det släpper för honom, och att han om ett eller ett par säsonger är redo att kliva in på da Luz. Potentialen finns där i alla fall. Det var även längesedan det var en svensk spelare i klubben, då Anders Andersson kämpade på mittfältet i den röda tröjan under 2000-talets början, och Wass är nog det närmaste vi kommer på ett tag.
Nu när transferfönstret är stängt är säsongen igång på allvar, och inom ett par månader kommer vi se hur smarta denna sommars övergångar varit. Ur ett ekonomiskt perspektiv har Luís Filipe Vieira, Rui Costa och de övriga i klubbledningen visat utmärkt förhandlingsförmåga. Hoppas även man kan säga det samma ur ett sportsligt perspektiv nu när kampen om guldet inletts.
Kommer Marquês de Pombal bada i ett hav av röda supportrar i maj?