Gourcuff: Att vara där när det händer
"Jag och drygt 30 000 personer till bara skriker, rakt ut. Vi skriker länge och okontrollerat. I ärlighetens namn har vi inte riktigt förstått vad som hände."
Fotboll på TV är som bio – bra underhållning men det stannar sällan i huvudet någon längre tid. Fotboll på plats är som teater – närvaro, känsla, men var det så bra egentligen? Vi förväntade oss något större, någonting mer omvälvande. Så är det dags – föreställningen med stort F. Och du är där.
För den som inte håller på Barcelona och bor i staden infinner den sig inte särskilt ofta. Känslan av att i just ditt lag finns stundens absolut bäste. Du kan följa honom vecka ut och vecka in. I Bordeaux har det gått tolv år sen senast.
Årets första stormatch, vi spelar en magisk fotboll och termometern står på minus tre grader. Argentinaren Fernando Cavenaghi har tidigare gått upp i skytteligaledning när han på en 30-meterspassning dragit till direkt, på halvvolley. 2-0 satt i krysset – men det kommer snabbt att glömmas.
Andra halvlek – tiden stannar. Yoann Gourcuff har varit bra hittills. Han har rent av varit överdjävligt dominerande. Så gör han det – igen. Mot Toulouse i höstas satt jag också där och tappade hakan. Den här gången har Milan-lånet lagt till ett nummer i repertoaren. Ryggen mot mål, två touch och Armand är borta. Sen nyheten. Traoré får sätta sig ned när Yoann i samma rörelse får till ännu en tvåfotsdribbling och avslutar med ett direktskott i mål. Det har gått en dryg sekund.
Jag och drygt 30 000 personer till bara skriker, rakt ut. Vi skriker länge och okontrollerat. I ärlighetens namn har vi inte riktigt förstått vad som hände, det blir kramkalas ändå. Storbildskärmen ger oss bilderna. Nu skriker vi – och förstår. Den baskiska party-trumpeten drar igång och sällan har så många människor bildat en och samma kropp.
Katarsis är ordet. Rening. Fotboll som förlösning. Det är därför jag är där vecka ut och vecka in. För ibland händer det. Precis som på teater. Precis som när scenografin exploderade i slutscenen av Bergmans uppsättning av Kung Lear för ungefär 20 år sen. Tack.
Gourcuff – Bordeaux: vad är det som gäller?
Milan har lånat ut Yoann Gourcuff till Bordeaux. Les Girondins har en utköpsklausul och därmed i princip också alla korten på handen. Betalar man ca 15 miljoner euro senast i slutet av april är Gourcuff Bordeaux-spelare, på riktigt. Vad än Milan vill eller säger. Betalar man inte så återvänder spelaren till Milano. Bordeaux har pengarna och tänker använda dem om...
I dagens fotboll väger naturligtvis spelarens egna önskemål tyngst. Vill han bort så försvinner han. Yoann fick aldrig chansen i Milan. Stannar Ancelotti återvänder han inte. I Bordeaux får han spela precis där han vill och han har tränare Laurent Blancs förtroende. Ett år till i Gironde betyder speltid under en säsong som föregår VM 2010 och i landslaget finns en plats vigd åt honom. Gourcuff är 22 år och har inte råd med en felsatsning.
”Det som är skönt för en riktig nummer 10 som jag, och som han, det är att kunna konstatera att rollen fortfarande existerar”
(Zinedine Zidane i L'Equipe)
Men i hur många lag?
Se 3-0 mot Paris SG
Se målet mot Toulouse
