De rödsvarta har kontroll på allt, förutom resultattavlan
Albanien hade en tuff match som väntade inför en höstkväll i Geneve. Med en publik av cirka 4000 personer som en majoritet var albaner så tog man emot VM-nationen Kamerun. En match där man inte hade så höga förväntningar eftersom man kunde enkelt förutspå resultat.
Kamerun kommer med vassa spelare, de flesta med sin bas från Ligue 1 i Frankrike. Eller så räcker det med att endast nämna Samuel Eto'o vars lön är mer värd än hela den albanska truppen.
Förutom Eto'o så kom man med spelare så som Alex Song, Jean Makoun, Joel Matip, Nicolas N'Koulou som alla spelar i stora ligor Europa runt. Men det var ingen av de som kom till att spela stor roll för Kamerun. Eto'o var punktmarkerad och kunde knappast andas när den stabila väggen Cana gästade honom i matchen.
Den som kom till att imponera för Kamerun var målvakten. Nancy proffset Guy N'du Assembé gjorde en IMPONERANDE match för Kamerun, eller om vi vänder på det så var det våra spelare som inte riktigt fick sina avslut rätt.
Albanien fortsätter på sin brist efter en riktig striker. Hamdi Salihi är total ur form, Besart Berisha nekar spel till Albanien och massa annat.
Armando Sadiku får man väl lyfta hatten för, men han är inte riktigt den targetspelaren som behövs. Hans arbetskapacitet och vilja är hög för var match, men det saknas den spelare som har egenskapen till vassa avslut.
När matchen blåstes igång hade Kamerun full kontroll, Albanien körde som vanligt aggressivt med hög press och slutligen började Albanien ta över ju äldre matchen blev. Chans efter chans kommer men det är just Kameruns hjälpte Assembé som ett imponerande mål mellan stolparna. Edgar Cani, Armando Vajushi, Armando Sadiku, Odise Roshi, alla får riktiga chanser men kan bara inte trycka in bollen i mål.
Albaniens försvar va de som skulle få guldstjärnan. Kamerun kom till att ha chanser men Albanien dominerade det fysiska som vanligt, och visade framfötterna om vem som bestämmer i deras planhalva. Man spelade helhjärtade och Renato Arapi var den som imponerade stort på mig.
Man sitter i TV-soffan och förväntar sig något från de större spelarna, och istället ser man en Renato Arapi från Skenderbeu Korce kämpa som om det vore en viktig kvalmatch.
Ju äldre matchen blev så var det en tidsfråga innan det skulle smälla i resultattavlan, men dock hann tiden rinna ut utan att det blev ett mål från Edgar Canis friläge där han försöker lobba över målvakten med en nick, till Armando Vajushis friläge i sista minuten som skjuter mot publiken, som kanske hade gett poäng i en annan sport men ingen utdelning i fotbollen dock.
Matchen slutade trist 0-0. Kamerun? Jo de fanns även med i matchen. Mitt under Albaniens starka offensiv och attacker gång på gång, fick Achille Emana ett skott utanför straffområdet som träffade ribba. En fin skruv som fick verkligen än till att rycka till men som tur träffade bollen i ribban och kunde därefter rensas.
Vi får inte heller glömma Eto'os fantastiska tekniska egenskaper, trots att han besitter en så pass hög ålder så kom han till att dra på det allbanska försvaret några gånger innan den avgörande tacklingen kom eller den avgörande räddningen av Etrit Berisha som visade ännu en match att han förtjänar en förstaplats i landslaget.
Vi kom till att sakna vår tekniske Alban Meha, men hans frånvaro kom inte till att saknas när Ervin Bulku med sin rutin och erfarenhet gjorde en underbar match och kunde enkelt kontrollera mittfältet.
Om det var någon vi skulle peka ut för en svag insats så skulle Mergim Mavraj utses till det. Mittbacken glänser i mitten tillsammans med Lorik Cana, men gör alltför många misstag, som ett i denna matchen som höll till att ge ledning för Kamerun. Mergim Mavraj är kapten i sin klubben, Lorik Cana i Albanien och de bär på samma egenskaper och båda försöker synas och vara ledare för laget, vilket skapar problem i backlinjen. Mergim Mavraj bör underkasta sig Lorik Canas order och inte försöka sticka ut.
Men i helhetsperspektivet så får Albanien godkänd för insatsen, resultatet var godkänd efter allt. Kamerun är ett lag som spelar VM och AM för varje turnering, och de har ett starkt lag som kunde verkligen ha ställt till det för Albanien. De personliga förväntningarna var sämre men när Albanien visade hur man kontrollerade matchen och dominerade bollinnehavet och skott på mål, så förstod man att vad vi egentligen har kapacitet och göra mot storlag.
För att slippa till det så behöver vi bara en avslutare. Besart Berisha skulle vara den sista pusselbiten för landslaget. Med honom på topp och sättet vi rullade boll mot Kamerun skulle vara något våra motståndare i gruppen skulle skakas av.
Rent spelmässigt så spelades den mesta delen av matchen på Kameruns planhalva och Albanien bygggde ganska mycket spel från sin planhalva. Lorik Cana var framspelaren och vi får inte heller glömma Odise Roshis löpningar längst kanten i sammarbete med Renato Arapi.
Albanien spelade ut Kamerun bollmässigt men även fysiskt där man vann alla dueller och nickdueller. Kamerun drog på sig ganska mycket frisparka och spelade fult. Den tekniska och snabbhetsdelen skulle dock tillhöra Kamerun, men jag lyfter även hatten för De Biasi som låste hela spelet i försvaret. Så fort Eto'o fick kontakt med bollen fick han tre spelare runt sig, och det är ingen hemlighet att han var den man skulle punktmarkera under matchen.
Under matchen fick även Kristi Vangjeli komma in, efter att han inte spelat med landslaget på 7 månader sedan det stora misstaget i Bosnien. Bekim Balaj gjorde sitt första A-landskamp för Albanien som spela Sparta Prag.
Det skulle inte heller saknas några inhemska spelare som alltid är intressanta och se på, eftersom det är en stor framtid som väntar dessa spelare. Bruno Telushi (Flamurtari) Armando Vajushi (Skenderbeu Korce) Tefik Osmani (Vllaznia Shkoder) är de mest intressanta spelarna, och då kan jag så väl säga att det är bara en tidsfråga tills de går i samma öde som Odise Roshi och andra albanska spelare som lyckas komma ut i de bättre ligorna av Europa.
Domarinsatsen i matchen får godkänt trots att domaren missade en handsituation som skulle ha varit straff för Albanien. Men domarteamet var ganska oerfarna och nybörjare inom domarbranschen så vi får vara tacksamma att det endast var en träningsmatch!
Detta var den sista matchen för landslaget i år, nästa år kommer nya motståndare, nya förväntningar och nya tag. Albanien inleder kvalspelet mot Norge borta i Oslo, och förhoppningsvist kan vi samla oss en underbar publik som kan stötta vårt landslag. Några träningsmatcher kommer att bokas innan kvalet inleder och en har redan bestämts, Georgien är det lag som kommer att gästa i Albanien, och då lär det bli i Loro Boriqi då Qemal Stafa ligger under renovering (?)
Vi kommer såklart att hålla läsarna uppdaterade kring saker som berör landslaget. Det var allting för denna gång!
(OBS: Angående saknaden på statistik, så registrerades inte matchens statistik överhuvudtaget på någon offentlig hemsida så som UEFA.com, och det är omöjligt att räkna ut staitstiken. Även under matchens gång så visade man varken statistik eller spelare som gick in/ut)
