Beau Jeu-bloggen: Det blir alltid bättre
Under torsdagskvällen anlände vi till Bordeaux efter drygt tre timmar på ett tåg från Paris. Den franska huvudstaden hade mycket att erbjuda och det råder inga tvivel om jag kommer återvända dit inom en snar framtid.
I Bordeaux mötte chefen upp oss, John Cederblad, som sedan en tid tillbaka bor i närheten av staden. Jag som aldrig tidigare varit så långt söderut i mitt liv hade förväntat mig medelhavsklimat och stekande sol. Istället möttes jag av regnfyllda moln och en temperatur strax över 15 grader. Tack och lov tittade dock solen fram när vi närmade oss stadskärnan för middag och en kortare rundvisning innan vi besökte fanzone för kvällens höjdarmatch mellan Polen och Tyskland, som givetvis slutade mållöst. Därefter bar det av hem till Monsieur Cederblads mansion i utkanten av Bordeaux, där vi kommer hålla till fram till på söndag.
Hans två halvutflugna döttrar har varit snälla nog att låna ut sina rum till oss under dessa dagar och efter en skön natts sömn var den efterlängtade fredagen kommen – dags för match mellan Sverige och Italien i Toulouse.
Vi tog adjö av Plaza del Cederblad och satte oss i hans franska svar på Porsche Cayenne med sikte på staden belägen vid floden Garonne, vilket tog drygt två timmar på de exklusiva betalvägarna.
Lyckligtvis sken solen när vi kom fram och färden mot arenan var således för en gångs skull gemytlig. Annars har man haft för vana att ta sig fram med raska steg och ansikten fäst i den blöta asfalten för att undvika att bli alltför blöt.
Stade de France, Parc des Princes, Stade Bollaert-Delelis, Stade Pierre Mauroy och nu Stadium Municipal de Toulouse. Fem arenor på kort tid och bortsett från den franska nationalarenan belägen i Saint-Denis är nog faktiskt den i Toulouse favoriten hitintills. Trots att den inte var stor hade den en härlig charm som gick hem hos mig. Ibland kan faktiskt de mindre arenorna bräcka de maffigare.
De svenska fansen höll som vanligt världsklass och det märktes sällan att det ens var några italienare på plats. Hade insatserna på läktaren speglat det som skedde på planet hade Sverige vunnit med ett tvåsiffrigt resultat.
Men nu är det ju dessvärre inte så det fungerar och återigen gjorde spelarna sina anhängare besvikna. Noll skott på mål och ett sent avgörande från Éder gjorde att det inte var något större party hos det gulklädda folket när de tog sig ut på Toulouse gator. Det är i ärlighetens namn skamligt att supportrarna bemöts av detta med tanke på hur mycket de offrar och framför allt bidrar med, men mer om det senare.
Tyvärr fanns det ingen tid för att vandra runt i Toulouse, så det var inte mycket vi fick se av staden. Men det verkar vara en trevlig ort. Istället väntade två nya timmar på de glassiga betalvägarna innan vi åter nådde palats Cederblad för middag och Spanien mot Turkiet.
Lördagen bjuder på möte mellan Belgien och Irland i Bordeaux och resultatet i den matchen är viktigt för Sveriges framtid i EM. Eller egentligen inte, för den framtiden är redan avgjord. Pessimistisk som jag är.
Trots det ska det bli spännande att se om Belgien har återhämtat sig från kraschen mot Italien eller om Irlands spelare kan återgälda sina fantastiska fans bättre än vad Sverige hitintills gjort. Det mesta talar för att vi får se det belgiska landslaget från sin rätta sida, men om det är någonting vi lärt oss av den här sommarens mästerskap så är det att inte underskatta de mindre nationerna. Vilja och inställning har en större betydelse i sportens värld än vad man kan tro.
Ett inlägg om lördagen i Bordeaux dyker upp under kvällen, förmodligen efter att ha skrivit det försjunken i en fåtölj i Cederblads franska vinslott. Livet hade kunnat varit sämre. Trots att Sverige inte kan vara det. Men det blir bättre, det blir ju alltid det.
***
Bonusmaterial: Tre stökiga herrar i korvkön utanför arenan.
