Ingen lägesförbättring för Balaban och Šokota
Efter gårdagens förhandlingar förblir forwardsduon tränandes för egen maskin.
Försöket för de avskrivna anfallarna Boško Balaban och Tomo Šokota att nå en kontraktsupplösning med Dinamo misslyckades. Från klubbens håll uppger man precis som tidigare att de är bortkopplade från truppen men fortfarande under kontrakt, vilket även fortsättningsvis innebär träning på egen hand.
Till råga på allt blev man istället för det utlovade samtalet med vice presidenten Zdravko Mamić omhändertagna av brodern och sportchefen Zoran. Vilken inte hade något nytt att förtälja eftersom spelarna avböjt den utköpssumma som erbjudits. En betydligt lägre sådan än om de stannar kontraktstiden ut. Klubbens (läs Zdravkos) taktik verkar således bli att behålla 30-åringarna, men hålla dem borta från både spel och träning med resten av laget tills de självmant går med på villkoren för ett kontraktsbryte.
- Jag kommer fortsätta träna på egen hand och helt enkelt börja försona mig med tanken om att säsongen är förstörd - sade en uppgiven Balaban.
Desto mer besviken och frusterad var kollegan Šokota.
- Jag är född i Zagreb och anslöt Dinamo redan vid åtta års ålder. Jag förtjänar därför att vi skiljs åt som folk.
Visst förstår man deras frustration, riktigt avskyvärd behandling. Det hade varit både smartare och betydligt sjystare om beslutet tagits under januari medan transferfönstret fortfarande var öppet. Men vi som följer det här laget har fått lära oss att ordet planering inte är något att förknippa med herr Mamić. Irriterande är det också att han inte kan stå för sina handlingar, utan skickar andra i hans ställe för att förklara situationen när han sparkar tränare och spelare från höger till vänster. Fortsätter det i den här stilen har man snart inga kontakter och vänner kvar i fotbollsvärlden som är villiga att ställa upp för klubben. För vem vill jobba under sådana osäkra och oseriösa förhållanden? Ingen respekterad med ambitioner i alla fall.
