Tottenham - Dinamo Zagreb2 - 0
Dinamo bjöd aldrig upp till match
En ganska chansfattig och tråkig tillställning i London denna kväll. Dinamo såg sig besegrat för första gången i årets upplaga av Europa League och inför returen i Zagreb måste Dinamo jaga engelsmännen med ett 2–0-underläge.
Bjudningarna avgjorde i alla aspekter
Inför matchen sa tränaren Zoran Mamic, tillsammans med sina spelare, att man ska ut på banan och ge allt. Att man skulle spela sitt spel och inte falla bakåt, att laget går före jaget. Nja, ikväll var det inte så som man hade tänkt sig. Första halvlek började väldigt trevlig. Den första perioden av första halvlek kunde Dinamo känna på gräsmattan och spela utan någon sorts av press. Gästerna vågade ha bollen vid fötterna och spela lugnt framåt. Ju längre den första halvleken gick, desto mindre såg man någon idé framåt. Laget backade hem för tidigt och för mycket i matchen. När försvararna börjar driva bollen framåt och skapa de offensiva uppspelen så blir det aldrig något bra. Ademi var mitt emellan och ingenstans, bollen gick inte via honom. Varken via Jakic heller. Det var stora ytor i mitten och om spelarna gick in i mitten så öppnades det upp för exempelvis Son på kanten.
Dinamo spelade aldrig det spel som man är van vid, trots att man skulle springa ut och ge max så kunde man se en respekt som man hade gentemot hemmalaget. Det var lite för stora namn som stod på andra sidan och kanske var det just det som resulterade i att man hade en touch för mycket, att passningen inte kom fram eller att tvåmeterspassningarna inte satt på foten. Det var väldigt mycket beröringar när man hade bollen vid fötterna och väldigt lite av just att fylla på framåt, att springa och skapa ytor för andra genom att dra åt sig en försvarare.
Man kan inte hävda att Tottenham var ”wow” ikväll, det skulle nog även deras supportrar hålla med om. De höll i bollen och hade vid ett skede 70–30 i bollinnehav, fast det hände inte så ruskigt mycket där fram. Hemmalget kontrollerade bollinnehavet men det var en match som man tog upp mobilen då och då samt skrollade igenom sociala medier för att se vad som händer i ens omgivning. Kane, som är mer värd än hela Dinamos trupp, befann sig vid rätt tillfälle i rätt tid. Theophile stod som syndabock vid 1–0-målet och Lamela sköt i stolpen. Bollen sökte sig till Kane som hade helt öppet mål och som i sin tur placerade in 1–0-målet. Lite för enkelt mot storlag som Tottenham.
I andra halvlek…
… kändes det som att Dinamo inte ville ha bollen, vid några skeden av matchen räknade undertecknad inte ens till tio sekunder innan bollen gick till Tottenham. Det var en stor respekt och även rädsla av att våga spela det spel som man gjort hela tiden. Och när man väl spelade ett spel som man inte är van vid, då blir resultatet så här. Ännu en gång skulle Theophile bli syndabock, för andra gången denna kväll. En sneträff satte Kane i kanonläge och Livakovic kunde se bollen passera in i mål. Det var alldeles för många en mot en-situationer och där var Tottenham i ett övertag, i alla sådana situationer.
Men nå väl, detta blev en värdig värdemätare men det är synd att Dinamo inte satte mer motstånd även om det vore världens bästa lag på andra sidan. Ett 2–0-resultat är allt annat än omöjligt men Dinamo bjuder på nästan allt man kan bjuda på denna kväll och det håller inte tyvärr. Koncentrationen i uppspelen, passningarna, rörelsen och idén bakom spelet måste kunna funka i 180 minuter för att man ska ta sig förbi Tottenham. Otroligt lätt att kritisera laget vid detta tillfälle men det ska man absolut inte göra. Dinamo kan endast spela bättre i returen och förhoppningsvis är spelarna hungriga efter mer.
Som summering är det på något sätt synd att det blev så som det blev, inte att Dinamo förlorade med 2–0, tvärtom. Dinamo har all chans i världen att med bättre spel sätta dit lite motstånd i Zagreb nästa vecka. Det som är synd, och lite surt, att Tottenham inte briljerade på något plan och att Dinamo kunde få dit en boll för att öka sina chanser inför returen.
