Tack för allt killar!
Det har varit en lång, trevlig, jobbig men fantastisk europasäsong denna sejour. Efter ännu en förlust mot Villarreal, tackar Dinamo för sin tid denna säsong i Europa League. Hatten av killar, Europaspelet var möjligtvis krokig men ack så fantastisk.
Två förluster mot spanjorerna i kvarten
Villarreal gick vidare till semifinal i Europa League. Värdigt? Ja, det skulle man kunna hävda. Spanjorerna vann rättvist, Dinamo fick inte ut det maximala under lite mer än 180 minuter. Emery vann schackdragen mot Krznar och där någonstans trodde man att man skulle hamna ändå till slut. Villarreal är ett bra lag, ett mycket mer kompakt och taktiskt starkare lag än exempelvis Krasnodar och/eller Tottenham. Det kunde vi skåda under de två matcherna man ställdes mot varandra. Matchen i Zagreb kan man lite grann ångra, att man inte satte tryck direkt, det var den enorma respekten gentemot motståndarna. Man ville inte göra fel, man ville inte sticka ut med något negativt som eventuellt skulle kosta laget ett mål eller förlust. Vilket givetvis ändå hände.
Returmötet i Spanien var ungefär likadan story, Villarreal hade kommandot men Dinamo hade sina lägen. Det var inte superchanser på det sättet men om man ska ta sig till semifinal i Europas näststörsta turnering, då ska man också göra mål på sina (halv)chanser. Att prata om målen och snackisen kring första (VAR-)målet ger ingen utdelning, målet var dömt och Villarreal kunde i princip döda avancemangdrömmen vid sitt 2–0-mål även om Orsic till slut satte första bollen bakom Villarreals målvakt.
En fantastisk resa
Sent förra sommaren spelade Dinamo Champions League-kval mot ungerska Ferencvaros. Det var mycket som talade för de kroatiska mesta mästarna men det ville sig inte. Otroligt nog gick ungrarna vidare hela vägen till gruppspelet och Dinamo spelade den sista kvalomgång till Europa League innan gruppspelet ägde rum. I gruppspelet placerades Dinamo tillsammans med stora namn, lag som har en finfin historia bakom sig. Feyenoord, CSKA Moskva och Wolfsberger. De sistnämnda var verkligen en outsider i gruppen men slutspurten skulle visa det omvända.
Gruppspelet var en början på något stort. Dinamo blev etta och just Wolfsberger, som chockade minst sagt alla, blev tvåa. Bakom sig lämnade man CSKA och Feyenoord. Efter sex matcher blev det fyra vinster, två oavgjorda resultat och inte en enda förlust. Man hade heller inte släppt in ett enda mål. Wolfsberger slutade på tio poäng, Feyenoord på fem och CSKA fick endast med sig tre poäng efter tre kryss.
32-delsfinal skulle vara stort och framför allt skönt för Zagreblaget. Det var ett så kallat spöke som förföljt klubben i mer än fyra decennier; att inte ta sig vidare till slutspelet och därmed heller inte spela en enda europeisk turneringsmatch på Maksimirstadion under februari månad. ”Spökförföljandet” ströks i och med föregående säsong då Bjelica tog laget vidare till knock-out-fasen i Europa League men det var en lättnad för klubben och spelarna. Det var med andra ord ingen engångsförseelse som skedde, laget hade potential att kriga mot de största klubbarna i slutspelsträdet flera och nästkommande säsonger. Just denna gång väntade ryska Krasnodar. Svensklaget fick med sig två hemmamot efter ett 2–3-resultat i Krasnodar men det var Dinamo som var det bättre laget i två matcher vilket också visade sig i returmötet på Maksimirstadion där Dinamo vann med 1–0. Totalt blev det 4–2 till Dinamo och 16-delen väntade.
Det var två lag som man inte ville ställas mot, Manchester United och Tottenham. Och det blev just de sistnämnda. Tottenham var vid denna tid en het guldkandidat men detta skulle dock inte påverka Dinamo. Snarare tvärtom, engelsmännen underskattade Dinamo totalt, något som vi också kan se här.
Resultatet blev detta. Och då ska vi inte glömma att dåvarande tränare, Zoran Mamic, fick fängelsestraff två dagar innan returmötet mot Tottenham.
Orsic-effekten gav laget avancemanget till kvartsfinal och en historisk seger mot Tottenham. Dinamos största genom tiderna, utan tvekan.
Det har varit en fantastisk resa denna gång. Det är svårt att lyfta enstaka spelare eftersom det var just laget som tog sig vidare, även om några spelare sticker ut givetvis. Dinamo har sin bästa klubblagsplacering, man ligger på plats 33 och man lämnar stora namn bakom sig. Inför framtiden behövs en ny tränare, med all respekt mot Krznar som faktiskt var en stor bidragande faktor till succésäsongen än så länge, förhoppningsvis lyckas man också bibehålla viktiga spelare så som Orsic, Petkovic, Majer, Ivanusec, Jakic och Livakovic. Svårt, väldigt svårt, Dinamo är en liten klubb i jämförelse med lagen som slåss om ännu stora titlar vilket gör att klubben nappar på prislappar som ibland erbjuds för spelare. Strävan efter att spela slutspelsmatcher i Europa- och Champions League är nu inte längre en omöjlighet, snarare tvärtom. En möjlighet som bjuder in till att fler stora namn ansluter sig till klubben för att kunna mätas med stora namn och lag.
Tack för allt, killar.
Tack för allt, Nenad Bjelica.
Tack för allt, Zoran Mamic.
Tack för allt, Damir Krznar.
Och tack för allt, Cico Kranjicar.
