Dokument: Den isländska sensationen – mer än mästerskapen
De flesta kan historien. Isländsk succé i Fotbolls-EM 2016 och landets första VM-turnering 2018. I Sverige blev det isländska landslaget populärare än vårt eget. Men hur tog sig ett av världens minsta fotbollsländer egentligen ut på världsscenen?
Rubriker som, ”Islands sagolika EM-resa” och ”Island slog alla tiders rekord”, har dykt upp om vartannat när det isländska fotbollslandslaget nämnts i svenska medier de senaste åren. Pyttelandet (nåja) från Norden med den svenske förbundskaptenen Lars Lagerbäck som sensationsartat tog sig till EM. Där man sedan stod för en osannolik succé. En av spelarna i truppen: den dåvarande AIK-spelaren Haukur Hauksson.
– Det var galet! Det var en fin tid att vara isländsk landslagsspelare. Att sen gå så långt i turneringen var otroligt. Vi trodde att vi kunde gå långt men vi gick verkligen längre än någon kunnat tro. Det var oerhört kul att vara en del av.
Haukur är smått lyrisk när landslaget kommer på tal. I skuggan av nationalarenan har den tidigare AIK-spelaren och hans lag, K.A. från Akureyri, precis åkt ur isländska cupen. Trots det skiner han upp likt solen över honom. Han var en av 23 spelarna som representerade landet i EM i Frankrike 2016.
Haukur Hauksson
Bara några meter bort sitter fotbollsansvarige Arnar Thor Vidarsson på nationalarenan och det isländska fotbollsförbundet. Han har sedan januari uppgiften att vara en form av utvecklingsansvarig på förbundet, ett arbete rörande både klubbarnas och landslagens utveckling. Detta jämte jobbet som förbundskapten för U21-landslaget. Själv kommer han från en lång karriär utomlands. Det märktes tydligt när ”Lasse” Lagerbäcks landslag gjorde succé och tog världen med storm.
– Under både EM och VM var vi David, inte Goliat. Ju större succé vi gjorde, desto mer tittade världen. Media ute i Europa, exempelvis i Belgien där jag spelat, ringde någon gång i början. Men sen ringde de varje dag och ville ha mig på TV. Det blir något som inte bara fotbollssupportrar bryr sig om, alla gör det. Det är ganska speciellt.
Arnar Thor Vidarsson
Därför lyckades Island
Och speciellt var det. Men hur lyckades Island och deras 335 000 invånare, ett av de europeiska länderna med lägst antal invånare, egentligen? Hur fick man fram ett landslag som blev populärare än det svenska landslaget, i Sverige?
Förbundet satsade på bredden för landets 35 000, fotbollsspelare och fick spetsen på köpet. En spets som tog Island ut på världsscenen, gjorde laget till historiska hjältar och man slog alla tiders rekord på hemmaplan .
Konstgräshallarna
En avgörande del i succén stavas: konstgräshallar.
– Självklart har det mycket att göra med konstgräshallarna! Vi kan spela fotboll på bra planer året om, säger Haukur Hauksson.
Klimatet gör det svårt att bedriva fotbollsverksamhet utomhus året runt. Det gör fotbollshallarna till en nyckel för sportens utveckling i landet. Sedan år 2000 har man bland annat byggt 13 hallar med konstgräs, varav 7 i full storlek. Lägg därtill hundratals konstgräsplaner utomhus, bland annat i närheten av skolor för att göra dem tillgängliga för barn, vilket Arnar Vidarsson också trycker på.
– Det är svårt att träna utomhus på vintern på grund av klimatet. Utvecklingen började för 20 år sedan, nu kan spelarna träna året runt. Sedan är hallarna öppna dygnet runt så barnen kan alltid spela, så bra hade inte den tidigare generationen det, förklarar han.
Ökningen av antalet fotbollsplaner och hallar med konstgräs har alltså ökat markant under de senaste decennierna. Klimatet till trots blir sporten än mer tillgänglig. Just klimatet kan ha en större roll än man tror. Det hårda klimatet har bland annat fostrat minst en stark generation.
Den gyllene generationen
– Kvalitén på landslaget har verkligen gått upp de senaste åren och man har gjort det otroligt bra. Vi har många kvalitetsspelare i Europa.
Haukur Hauksson är positiv till utvecklingen, minst sagt. Han själv är en av många islänningar som spelat i Sverige och ute i Europa de senaste åren. Många känner bland annat till den smått legendariske Eidur Gudjohnsen. Champions League-vinnaren med erfarenhet från Chelsea och Barcelona. Arnar Vidarsson lyfter fram ytterligare några namn som skolats utomlands och sedan blivit viktiga hörnstenar i landslaget.
– Vi har många duktiga spelare. Spelare som spelat proffsfotboll sedan ung ålder. Gylfi Sigurdsson (idag i Everton) var 16 eller 17 när han flyttade till England, (Alfred) Finnbogasson flyttade tidigt till Belgien, Emil Hallfredsson (idag i Padova) har varit proffs i 20 år precis som vår kapten Aron Gunnarsson (idag i Al-Arabi, tidigare i Cardiff).
Den gyllene generationen tog landet till sina första mästerskap. En generation som alltså fick delar av sin utbildning utomlands. Något man ser som en avgörande del i framgångarna. Dock, icke att förglömma: de fick stort förtroende redan på hemmaplan.
– De spelade alla mot äldre spelare tidigt. Sedan flyttade de från Island som tonåringar och startade sina karriärer utomlands. Det är viktigt att de fick känna på seniorfotboll tidigt på Island och fick känna på det klimatet vid ung ålder. Tränarna gav dem chansen, de fick erfarenheten.
Erfarenheter de sedan tog med sig utomlands och sedan till landslaget. Ett landslag som 2011 fick en svensk som förbundskapten.
Ikonen, Lasse Lagerbäck
I Sverige ropade folk på något nytt. Lars Lagerbäck lämnade och in kom Erik Hamrén. Det isländska fotbollsförbundet letade efter en ny förbundskapten. Det blev Lars Lagerbäck som fick uppdraget.
– Han förändrade hela det isländska fotbollslandskapet, säger Arnar om svensken som kom att leda det isländska landslaget mellan 2011 och 2016.
Arnar, som själv gjort 52 landskamper mellan 1998 och 2007, berättar om förändringarna med den nye förbundskaptenen. Från att han på sin tid kunde få gå i för stora träningskläder på landslagssamlingarna, om det överhuvudtaget fanns kläder till alla. Till att ”Lasse” och hans assistent Heimir Hallgrimson var med och ändrade på det mesta. Spelarnas matvanor ändrades, boenden och ledningen runt laget blev bättre. Inställningen mer professionell.
– När jag spelade i landslaget var det som att komma tillbaka till amatörfotboll. Nu var spelarna tvungna att spela på toppen av sin förmåga, annars valde man någon annan. Det ändrade mycket.
För landets största tidning, Morgunbladid, bevakar journalisten Bjarni Helgason landslaget. På samma plats som Haukur Hauksson och hans lagkamrater åkte ur isländska cupen berättar han bland annat om punkten då vindarna vände för landslaget. När folk köpte Lars filosofi, efter en oavgjord match mot Schweiz.
– Efter det gick det bara uppåt, berättar han.
Redan i kvalet till VM 2014 tog man sig till play-off. Islänningarna trodde nästintill att VM-platsen var i hamn. Men Kroatien blev för starka. Erfarenheten från förlusten blev dock viktig. Härnäst väntade istället kval till EM i Frankrike. Lars och Heimir lyckades till slut också leda laget dit. Väl där spelade man sin absolut bästa fotboll. Man fick ut max.
– De vann kvalgruppen ganska enkelt och väl i Frankrike stod laget verkligen på toppen. Det var otroligt. Man tittar tillbaka på det och förstår det knappt. Man åkte ut mot det bästa laget i turneringen, även om Frankrike inte lyckades vinna finalen. De visade sin förmåga två år senare, säger Bjarni.
Ja, för 2018 stod det franska landslaget som världsmästare i Ryssland. Världsmästerskapet som var Islands första. Det slutade dock mindre lyckat för deras del. Man spelade det utan den nästintill helgonförklarade Lars Lagerbäck vid sidlinjen.
– Det syntes redan i kvalet att laget inte hade samma styrka. Heimir stod kvar utan Lars och man hade tur med bland annat en straffräddning och ett felaktigt mål. Väl i VM räddade Hannes Halldorson en straff från Leo Messi i första matchen. Då trodde folk här på en seger mot Nigeria, men de klev rakt över oss. Sedan var det tack och hej.
Lars Lagerbäck hade fått laget att lyfta tidigare. Kvar stod Heimir Hallgrimsson. Tyvärr slutade VM-äventyret i moll. Han tackade applåderande islänningar en sommarkväll i Ryssland och lämnade plats för en ny svensk på tränarbänken.
Nya vindar blåser på Island – men åt vilket håll?
Den kvarvarande hälften av det framgångsrika tränarparet lämnade sin post. Näste man på tur var: Erik Hamrén. Ytterligare en före detta svensk förbundskapten. Dock fick han en tung start på sitt nya uppdrag 2018 – Island kom sist i sin grupp i Nations League och förlorade med hela 6-0 borta mot Schweiz. En undersökning från fotbollssajten Fotbolti.net (en motsvarighet till svenska Fotbollskanalen), som gjordes i april 2019 hade endast 10 procent av befolkningen förtroende för Hamrén.
Trots det något svaga förtroendet för Erik Hamrén blåser nya vindar i Reykjavik. De vita flaggorna med KSÍ utanför förbundets lokaler är långt ifrån stilla. Precis som arbetet med isländsk fotboll. Men åt vilket håll blåser de egentligen? Det finns önskemål på en ny nationalarena, man jagar en ny gyllene generation och spelar ett avgörande playoffmatcher för att nå EM nästa 2021.För Arnar Vidarssons del handlar det om att komma med en rapport för hur man tar nästa steg. Man vill skapa en mer elitistisk verksamhet. Nyttja bredden, hitta guldkornen och på ett akademimässigt sätt öka träningsmängden.
– Hur ska vi få fram en ny stark generation och hur säkerställer vi att spelare från U16-landslagen blir A-landslagsspelare? De äldre fostrades som vikingar. Förhoppningsvis kan delar av det finnas i kommande generationer också.
Laugardalsvöllur
Landslagschefen Gunnar Gylfason nämner ett avtryck att sätta för framtiden: En ny nationalarena.
– Det måste hända. Arenan idag är 60 år gammal och idag är situationen inte sportsligt hållbar. Isländsk fotboll förtjänar det.
Frågan är om något av barnen som har idrottslektion på Throttur kanske springer ut på en nybyggd nationalarena om några år. Förhoppningsvis blåser vindarna åt rätt håll. Precis som de senaste åren. Oavsett vad skiner solen starkare än någonsin över isländsk fotboll. Den skiner över nästa generation. Framtiden för isländsk fotboll borde vara lika ljus.
Artikeln skrevs ursprungligen 2019 men har uppdateras i oktober 2020. Foto: Svante Störlinge
