EM-Ögonblick: Advocaats ödesdigra byte
Under EM-sommaren 2024 kommer vi också blicka tillbaka på ögonblick från tidigare mästerskap. Som när Hollands förbundskapten Dick Advocaat i EM 2004 bytte ut Arjen Robben för Paul Bosvelt, ett byte holländsk fotboll aldrig glömt.
EM 2004 minns vi många med glädje här i Sverige. Det var då Zlatan, Henke och Ljungberg alla tre var i storform samtidigt, det talades om SuperSwedes och det var bra drag runt Blågult.
Även för Holland, som det svenska äventyret förstås snöpligt tog slut emot i kvartsfinalen, var det en minnesvärd turnering. För dem tog det slut i semifinalen mot Portugal, en riktig holmgång. Men ännu mer än dramat mot Sverige är det en annan match som verkligen gått till fotbollshistorien i Holland. Gruppspelsmatchen mot Tjeckien.
Den har talats om av många neutrala som en av de bästa EM-matcherna någonsin. Ett böljande sjöslag mellan två spelande lag. Tjeckien med Pavel Nedved på toppen av sin fantastiska karriär, omgiven av Karel Poborsky, Tomas Rosicky, Tomas Galásek, Marek Jankulovski, en ung Petr Cech, Vladimir Smicer, Jan Koller och inte minst Milan Baros, som kom att vinna skytteligan.
Holland hade fiaskoartat missat VM 2002. Dåvarande förbundskaptenen Louis van Gaal sade senare att hans fel var att hålla fast vid för många äldre spelare i kvalet.
Dick Advocaat som tagit över efter VM-kvalfiaskot hade nu tagit Holland till EM 2004 med en aningen generationsväxlad trupp. Ronald de Boer, Dennis Bergkamp och Aron Winter var inte med längre men flera 90-talshjältar var fortfarande med: Frank de Boer, Clarence Seedorf, Patrick Kluivert, Edwin van der Sar, Edgar Davids, Michael Reiziger, Marc Overmars, Giovanni van Bronckhorst, Boudewijn Zenden, Pierre van Hooijdonk, Jaap Stam. Seedorf och Kluivert som slog igenom som tonåringar var nu bara 27-28. Övriga var precis omkring eller några förbi 30-strecket. Men yngre förmågor hade börjat slussas in. Ajax-kvartetten Rafael van der Vaart, Wesley Sneijder, Johnny Heitinga och Andy van der Meyde vara alla knappt över 20.
Och så då Arjen Robben. 20 år gammal var han redan klar för Chelsea efter två succéår i PSV sen hans genombrott i Groningen. Men Eredivisie är och var en liga inte alla följer (tyvärr!) så detta EM var tillfället för Robben att presentera sig för en bredare publik.
Det var en annorlunda värld vi levde i för tjugo år sen. En värld där Arjen Robben hade hår på huvudet, kunde utgå från vänsterkanten och till och med skjuta med högern om han var så illa tvungen.
Han var bänkad i premiären mot Tyskland (1-1) men nu i den andra matchen fick han chansen från start. Och som han tog den. Bara ett par minuter in i matchen slog han inläggsfrisparken som klubbkamraten Wilfred Bouma nickade in till 1-0.
Efter det röjde Robben runt och var överallt i första halvlek. Efter tjugo minuter spelade Davids igenom honom i djupet, Robben tog emot bollen ute vid straffområdets vänstra utkant, och slog inspelet till Ruud van Nistelrooy som satte 2-0.
En indianare från Phillip Cocu och svagt försvarsspel av en trög Jaap Stam ledde till att Tjeckien genast reducerade, Baros till Koller och 2-1.
Holland fortsatte ligga på för fler mål, och Robben var inblandad i det mesta. Han spelade fram Davids till ett rungande stolpskott. I andra halvlek slog han ett inlägg som van Nistelrooy nickade så Cech tvingades till en jätteräddning.
Tjeckerna var inte ofarliga och det var en öppen match. Hemåtjobbet var det sisådär med, tidigt i andra lyckas Robben på nåt sätt undgå gult kort när han kapar Rosicky bakifrån. Men Tjeckiens försök att kvittera öppnar också upp mer ytor åt andra hållet för Robben och van der Meyde att löpa på.
Men efter en timmes spel känner Dick Advocaat att han vill försöka säkra upp lite mer bakåt. En kanske inte orimlig idé, nog en sund taktisk tanke Lasse Lagerbäck och många andra tränare skulle hålla med om. Men en djupt anti-holländsk idé, där strategier för försvarsspel idéhistoriskt utgått ifrån Johan Cruijffs tanke om att det bästa sättet att försvara en ledning på är att fortsätta ha bollen och gå framåt, bort från eget mål.
Advocaat byter ut Robben och sätter in Paul Bosvelt. Ett misstag som kommer att förfölja honom. Paul Bosvelt är 34 år och gjorde sig något slags namn som defensiv slitvarg på Feyenoords mittfält på sent 90-tal. 2004 tillhör han Manchester City, som fortfarande är flera år bort från att bli nyrika och köpa ihop ett bra lag.
Bytet får inte önskad effekt. Bosvelts närvaro tajtar inte upp Oranjes mittfält, det stoppar inte tjeckerna alls i deras raka anfallsspel. Därtill har det tagit udden av Hollands egna omställningar. Det blir mer och mer spelövertag för Tjeckien.
Tio minuter efter bytet bröstar jätten Koller ner en boll för Baros som drämmer upp upp den i krysset till 2-2. Några minuter därefter får unge opolerade Heitinga sitt andra gula kort och åker ut. Advocaat tvingas till panikåtgärder, tar av också van der Meyde för att sätta in Reiziger som ny högerback i Heitingas ställe, och lämnar van Nistelrooy ensam och isolerad där uppe som en uppspelspunkt utan avlastning.
Pavel Nedved smäller bollen i undersidan av ribban och ut med ett kanonskott från långt håll i 85:e. Några minuter senare gör Vladimir Smicer det 2-3-mål som hängt i luften.
Efter matchen blåser en gigantisk kritikstorm upp mot Dick Advocaat i holländsk press. Hans matchcoachning ifrågasätts på alla plan och bytet Robben/Bosvelt ringar tacksamt in problemet för alla.
Några holländska supportrar går så långt som att boka flygbiljetter åt Advocaat — till Belgien.
Det kom ju sedan ändå att gå hyfsat för Holland. Man blev tvåa i gruppen, man lyckades i kvarten för första gången vinna en straffläggning, man förlorade semin med uddamålet. Men ändå är Advocaats ödesdigra byte det största minnet många holländare har av EM 2004.
Det har satt sig djupt som en självklar referenspunkt, så fort en tränare gör ett tveksamt byte hänvisas det till Robben/Bosvelt. När Ronald Koeman i åttondelsfinalen mot Rumänien i årets EM bytte ut Jerdy Schouten som varit bäst på plan, för Joey Veerman som varit katastrofal i tidigare matcher, var det flera på sociala medier som direkt befarade att det var Koemans “Advocaat-ögonblick”. Som tur var skedde ingen skada den gången.