EM-Ögonblick: Janne Eriksson blöder
Under EM-sommaren 2024 kommer vi också blicka tillbaka på ögonblick från tidigare mästerskap. Nu EM i Sverige 1992, Janne Eriksson, Tomas Brolin, Arne Hegerfors och Tyskland.
Det blev ingen blågul EM-sommar. Det känns lite tudelat. Å ena sidan kan det nästan kännas roligare ibland att kunna följa hela mästerskapet som neutral, då kan man ta in mer utan att fokus blir på Sverige. Å andra sidan finns det ju inget som riktigt går upp mot en klassisk mästerskapssommar med blågula drömmar.
EM på hemmaplan 1992 var en sådan sommar. Sveriges första EM på herrsidan. Med en underbart svensk slogan för turneringen: “Small is beautiful”.
Sverige inledde mästerskapet den 10 juni på Råsunda med en match mot Frankrike inför närmare 30 000 åskådare. Mittbacken Janne Eriksson, som lämnat AIK för IFK Norrköping året innan, nickade in 1-0 på sin gamla hemmaplan i den första halvleken. I den andra kvitterade världsstjärnan Jean-Pierre Papin, men 1-1 mot stormakten Frankrike var en bra start för Sverige.
I den andra matchen gjorde Tomas Brolin enda målet när Danmark besegrades. Brolin och Janne Eriksson var spelarna som kom att stå i centrum för Sverige denna sommar.
Inte minst i den avslutande gruppspelsmatchen mot England. David Platt gav engelsmännen ledningen bara några minuter in i matchen. Men tidigt i andra halvlek skruvade Stefan Schwarz in en hörna och Janne Eriksson gick till väders igen och nickade in 1-1. Mot slutet kom matchens, och kanske hela EM:s, stora delikatess. Arne Hegerfors odödliga kommentering räcker som beskrivning: “Brolin, Dahlin, Brolin! Har ni sett vilket mål!” Följt av Svennis lågmälda “Fantastiskt”.
I semifinalen mot Tyskland saknade Sverige avstängda Schwarz och “Bjärred” Andersson. Tio minuter in i matchen fällde Janne Eriksson den tyske målspottaren Karl-Heinz Riedle. Den efterföljande frisparken skruvade Thomas Häßler i mål. Riedle utökade i den andra halvleken till 0-2.
Den tyske liberon Thomas Helmer fällde se Klas Ingesson i straffområdet och Brolin sköt straffen i mål för en reducering. Men i slutet av matchen gjorde Riedle sitt tredje mål i turneringen och dödade det hela. Även fast Kenneth Andersson nickade in 2-3 direkt efteråt kunde Sverige inte komma tillbaka hela vägen.
Ett frejdigt Sverige var en positiv överraskning efter det hemska VM 1990. Men i slutändan var det som så ofta ett stabilt, stadigt Tyskland som stod i vägen och inte lade några fingar emellan. En blodig Janne Eriksson som fick ögonbrynet spräckt i en duell var en stark symbolbild av matchen.
Sen gick förstås tyskarna på pumpen mot Danmark i finalen. Och Sverige gick vidare mot den magiska VM-sommaren 1994. Med Tomas Brolin fortfarande i centrum. Men utan Janne Eriksson, som skadad missade VM och aldrig kom tillbaka till landslaget igen.
