EM-Ögonblick: Rooneys handvolt
Under EM-sommaren 2024 kommer vi också blicka tillbaka på ögonblick från tidigare mästerskap. Idag minns vi EM 2004 och Wayne Rooneys stora genombrott.
Wayne Rooney hade redan slagit igenom med dunder och brak i Premier League, men sommaren 2004 tog han nästa steg. Han var tjuren i den porslinsbutik som var det engelska landslaget. Spelandes på en udda kombination av aggression, teknik och råstyrka hade han en sjuhelvetes x-faktor.
Sven-Göran Eriksson hade gjort honom till Englands yngste debutant någonsin redan året innan och nu 18 år (19 till hösten) var han en startman i det engelska anfallet bredvid Michael Owen, som själv fått sitt stora internationella genombrott vid samma ålder i VM 1998.
Första matchen mot Frankrike ledde England länge efter ett mål av Frank Lampard. Men på stopptid, med Rooney utbytt, vände fenomenale Zinedine Zidane på resultatet med två mål, ett på straff.
Den andra matchen, mot Schweiz, blev Rooneys. I den första halvleken lättade Owen bollen till honom, Rooney skallade in 1-0 och firade med den handvolt en ännu ung och spänstig Rooney vågade sig på efter mål. I den andra halvleken sköt han in 2-0, ett tungt skott som Jörg Stiel i det schweiziska målet var på men inte kunde hålla ute. Han var då EM-historiens yngste målskytt någonsin, ett rekord Schweiz Johan Vonlanthen skulle slå bara några dagar senare.
Det här var mitt i den kanske största hajpen runt Svennis England-lag. Rooney och Owen på topp. David Beckham, Steven Gerrard, Frank Lampard och Paul Scholes på mittfältet. Gary Neville, John Terry, Sol Campbell och Ashley Cole i backlinjen. Idel världsklasspelare. Målvakten David James, startelvans rent krasst sämsta spelare var ändå en av de bättre Premier League-målvakterna.
Ett lag fullt med stjärnor av olika slag. Supermegafixstjärnan David Beckham, världens vid den här tiden inte bara mest berömda fotbollsspelare utan en av världens mest berömda människor överhuvudtaget. Gerrard, Lampard och Scholes hyllade härförare på mittfälten i varsina storlag till vardags. Cole världens kanske bästa vänsterback vid den tiden. Terry, Campbell och Neville också ansedda som några av världens bästa försvarare. Owen, det tidigare underbarnet bredvid det nya, Rooney. Det är närmast en klyscha nu att engelsmännen alltid förväntar sig guld, men vid den här tiden med det här laget förstår man verkligen att förhoppningarna, haussen fanns där och nådde nya höjder.
Med Rooney i centrum. Han var den engelska tabloidpressens dröm med sitt oborstade sätt och icke-medietränade vis att skapa rubriker på och utanför planen på. Samtidigt folkligt populär som ett barn av arbetarklassen som fortfarande, även om de stora pengarna som fotbollsstjärna börjat strömma in, förde sig till mycket som alla andra lite struliga grabbar från gatorna i Croxteth han växt upp på.
Och som han spelade sen. I den sista gruppspelsmatchen mot Kroatien gjorde han två nya mål. Han flög fram tillsynes ostoppbar.
Tyvärr för Englands del var han det. I kvartsfinalen mot hemmanationen Portugal tog England ledningen tidigt genom Michael Owen. Men innan ens en halvtimme var spelad tvingades Rooney kliva av, skadad. Helder Postiga kvitterade i 83:e minuten. I förlängningen gav Rui Costa Portugal ledningen, men Frank Lampard kvitterade. Det hela avgjordes på straffar där England, såklart, förlorade efter att Ricardo räddat Darius Vassells utan handskar och sen slagit in avgörandet själv.
EM var över för Rooney och England. Med fyra mål blev han delad tvåa i skytteligan och togs ut i "Team of the tournament".
Rooney var hett villebråd under EM och i augusti tog han steget från Everton till Manchester United och nästa epok i sin karriär. EM 2004 blev som kulmen på den unga Rooneys kometkarriär, det blev språngbrädan till megaklubben och en ny nivå av superstjärnedom. Från och med nu var Rooney inte längre stjärnskottet utan stjärnan.
