En krönika om Kombouare, Becks, Ancelotti, värvningar och identitet
Varför stödjer man ett lag? Varifrån kommer fansens passion och kärlek? Är det arenan, staden, supportergemenskapen, spelare eller ledare som ger laget dess unika identitet. För mig är det så, allt annat är sekundärt.
När jag för ungefär fem-sex år sedan fattade tycke för PSG var man en klubb i ligans lägre regioner med en lite charmigt föråldrad trupp. Jag minns första matchen jag såg. Coupe de France finalen 2006 då PSG segrade och tog hem turneringen. Det främsta minnet och första riktiga intrycket var Vikash Dhorasoos kanonskott som var en avgörande faktor. Just Dhorasoo tillsammans med spelare som Rothen, Yepes och kanske främst Pauleta gav den upplagan och kortare eran av PSG sin identitet och charm.
Över åren utvecklades PSG och hade till fjolårets säsong befäst sig högre upp i tabellen. Nya spelare som målspottaren Hoarau, fenomenale Sessegnon hade tillsammans med trotjänare som Armand och rutinerade Makélélé tagit över stafettpinnen. Smarta värvningar tillsammans och fina tränarinstaser signerade Le Guen och Kombouare stabiliserade PSG och präglade den tiden.
Vad som händer idag i utvecklingen grämer mig. Vilken klubb sparkar en tränare i serieledning? Det låter inte som ett lag jag skulle stödja. Som tur är, eller kanske tyvärr sitter kärleken till laget djupare rotad än så.
Kombouares avgång hade vädrats i media ett tag men jag ville prompt tro att den nya satsningen satte människan och kollektivet först, inte pengar och ekonomiskt maktspel. Jag trodde inte heller att man skulle göra Man Citys misstag och bygga Rom på en dag. Men det gjorde man, man gjorde fel. Fotbollen är så komplex, inte så enkel som den verkar framställas. För vid roten är det människor det handlar om, spelarna på och utanför planen. Där ska fokus läggas.
Antoine Kombouare var en manager jag tyckte om, kanske lite naivt om du frågar andra. Han var definitivt inte den bästa matchcoachen och nog borde han ha matchat truppen smartare. Men ett sympatiskt intryck gav han, spelarna stod upp för honom och någon lätt situation blev han inte satt i, att spela ihop ett nytt lag med skyhöga förväntningar är inte lätt för någon tränare. Trots det förstår jag att de ledande organen i PSG ville se ett större tränarnamn för sin satsning över ett längre tidsperspektiv. Det hade även jag velat i deras situation. Men rent principiellt sparkar man inte en tränare i serieledning, speciellt inte med en målsättning på topp tre. Det finns inte i min värld, det är verkligen höjden av respektlöshet. Efter säsongen hade han kunnat gå, oavsett resultat. Då hade han åtminstone fått avsluta sin tid i den franska huvudstaden på ett värdigt vis. Avslutet nu, lite bittert.
Inför säsongen värvades inte mindre än nio spelare, och jag måste säga att jag tyckte alla dessa var mer eller mindre motiverade. Värvningarna bestod av spelare från egna ligan toppat med importerna Sirigu och Lugano som i sin tur toppades av den tänkta offensiva anföraren och superstjärnan Pastore. Bortsett från en viss brist på kvalité hos ytterbackarna- en relativt komplett trupp och ytterligare ett nytt PSG-kapitel.
När Leonardo eller om det var El-Khelaifi för inte så länge sedan gick ut och sa att man kommer ligga lågt under januarifönstret kändes satsningen fortfarande sund och i ett lagom fortskridande tempo.
Ja vad hände sen? Ja det har jag också frågat mig.
Beckham verkar vara i det närmaste klar. Visst, Becks är en fin människa och en stor förebild, men vad kommer han egentligen kunna utföra på planen? Efter att ha efterforskat lite med klipp från hans tid i LA Galaxy och sina två sejourer i Milan så kan man se att han fortfarande besitter kvalité. Tillslag och blick för spelet är inget som försvinner med åren. Men något som försvinner är fysik, främst speed och kvickhet. Där jag ser honom kunna göra någon nytta är därför centralt för att avlasta Pastore.
Tyvärr är det inte rörande Beckhams förmåga skon klämmer. Den troliga värvningen är förmodligen något naiv, men en stor personlighet kan anlända. Problemet är den ekonomiska aspekten, den astronomiska lön som han förväntas erbjudas. Lön ska aldrig avgöras av hur mycket kommersiell uppståndelse man än skapar, utan av sitt kunnande i sporten fotboll. Är någon sedd som reserv ska denne även bli betald som reserv. För ordinarie, det kommer aldrig Becks bli.
Något annat som oroar mig är ryktena om spelare som Tevez och Pato. Låt oss bortse från viktiga faktorer som Tevez dumhet och Patos skadehistorik, så har vi två dyra men mycket skickliga forwards. Men var skulle dem gå in i laget? Längst upp har vi redan två av Ligue 1:s bästa anfallare i Hoarau och Gameiro. Trion Pastore, Ménez, Nené är mycket duktiga, och bakom dem finns unga Bahebeck, Kebano samt en förmodad Beckham tillsammans en kompetent vikarierande Jallet. Jag ser ingen anledning att förstärka offensivt den här säsongen.
Jag vill inte se en klasspelare som Hoarau i frysboxen. Satsa istället pengar på vänsterbacken, där behövs verkligen förstärkning. Jag har tröttnat på fladdrige Tienés ovårdade glidtacklingar och bristfälliga en-mot-en spel.
Det är redan många tankar jag vädrat i den här krönikan,mycket kverulerande. Men jag är trots allt närking i grunden, så min klagosång kommer höras något stycke ytterligare.
För att försöka knyta ihop lite med den avgångne Kombouare som jag började min krönika med måste en ersättare för honom tillsättas. Italienaren Ancelotti sägs vara klar och kommer troligen presenteras imorgon. Carlo Ancelotti är en erkänt kunnig och meriterad tränare men att leda ett lag under stor utveckling känns inte riktigt som hans grej. Det är viktigt att i det skede PSG befinner sig titta framåt och ta långsiktiga beslut.
Om man ser på den mycket omfattande föråldring som Ancelotti skapade i Milan och vissa värvningar under hans tid i Chelsea, skvallrar det om en dåligt överensstämmande filosofi jämfört den jag just beskrev. Kort och gott: Bra tränare men fel typ av lag.
För att se det hela ur fansens synpunkt, där identitet och hjärta spelar roll. Då är det viktigt att titta på faktorer som lagtillhörighet. För att förbli samma klubb, fast med nya spelare. Behålla sin identitet helt enkelt. Om det skulle bli Ancelotti som tar över i januari vill jag gärna sen en person som Makélélé vid hans sida, för att behålla klubbens historia och själ. Jag vill inte att PSG ska bli som andra penningstinna klubbar, jag vill att mitt PSG ska vara och förbli unikt.
En attitydförändring håller på att uppenbara sig. På gott och ont. Man måste se på saker och ting på ett nytt sätt i nya tider men fortfarande värna om sin identitet. Men enligt mig, det kanske viktigaste av allt: att behandla människor, tränare och spelare med respekt och värdighet- trots nya förutsättningar.
