En säsong att minnas
Pusselbitar har fallit på plats, precis som gänget från Maksimir föreställde sig. Men vägen upp för den branta stigen har varit utmanande och grym. En lärdom som spelarna lär ta med sig de kommande åren.
Klubbsäsongen på alla fronter runtom Europa är på väg mot sitt slut, och innan vi börjar njuta av sommarens EM, så har Dinamos år varit ett kapitel att minnas. Aldrig tidigare har vi åskådat en självbild av Dinamo som den vi upplevde i höstas och i början av våren.
Det är ingen hemlighet att varenda Dinamo supporter vet vad ens klubb står inför varje säsong och vad som förväntas av Kroatiens främsta fotbollsklubb. Spelarna har inte ett krav, det är ett ultimatum att vinna ligan år efter år. Förutom kroatiska fotbollsligan som blivit en daglig måltid, så förväntas klubben stolt representera huvudstaden, supportrarna och inte minst hålla uppe UEFA-s klubbkoefficient när ingen annan klubb i ligan har musklerna.
Förväntningarna är alltid stora på grund av vinnarmentaliteten som alltid funnits där. Spelarna har år efter år hanterat pressen på ett mästerligt sätt. Totalt har arton ligatitlar graverats med Dinamos namn de senaste nitton åren.
Hemligheten bakom framgångarna ligger lite i hur klubben genomfört generationsväxlingarna. Man kan säga att det ligger i klubbens DNA att föra över vinnarkulturen från de minsta i ledet och hela vägen uppåt.
Fotbollsakademin rankas högt i Europa, men det allra viktigaste är att talangerna alltid lyckas följa seniorernas fotsteg. Dinamo har spottat ut mängd med klasspelare som vuxit upp i A laget för att sedan ta det stora klivet ut i västvärldens starkaste fotbollsligor.
En ny generationsväxling var på gång så sent som i somras dock utan förvarningar eller viktigare rockader i truppen. Problemet ligger i det att klubbekonomin är beroende av spelarförsäljningar och för den sakens skull måste överföringen vara perfekt planerad, erfarna spelare lämnar, nytt blod kommer in och behöver adapteras omgående. Det är ingen hemlighet att i flera år försäljningen av spelare tillsammans med framstegen i UEFA-tävlingarna stått för mer än 70% av klubbens tillgångar.
Försäljningen av Josip Sutalo till Ajax kan klassas som en godkänd försäljning, men de övriga två, Livakovic till Fenerbahce och Ivanusec till Feyenoord blev panikförsäljning efter störtdykningen i UEFA tävlingarna av en oerfaren styrelse som nu fick klara sig utan fadern Zdravko Mamic. Den mannen hade management i lilla fingret och ligger bakom försäljningarna av Modric, Kovacic, Brozovic och Gvardiol för att nämna några.
Dominik Livakovic
Hösten 2023 räknas idag som en av mörkaste säsongsöppningar någonsin. En tidig derbyförlust mot sekten från kusten skulle öppna spekulationer om ett eventuellt tronskifte i kroatisk fotboll vilket påverkade Dinamo spelarna som nästan drunknade. Drömmen om spel i Champions League krossades och tvingade fram ett tidigt avsked för klubblegendaren Igor Biscan. Trösten vi trodde skulle bli realistisk var Europa League och kanske försöka rädda Livakovic eller Ivanusec från att lämna klubben, men i stället kom uttåget mot Sparta Prag kom som den tredje stora chocken och nu var allt bäddat för massförsäljning.
I dagarna efter kraschet började kroatisk media måla man upp en bild att klubbens framtid stod på spel och ännu värre, att Hajduk Split äntligen var mogna (efter fem omgångar) att vinna ligan. Onödig panik märktes tidigt på säsongen när styrelsen försökte trösta nyblivne tränaren Jakirovic med spelare som aldrig hade platsat i ett Dinamo, inte ens i ett B-lag. Jag kan själv inte minnas när klubbstyrelsen utfört sämre värvningspolitik än denna.
En sorts osäkerhet kröp inom korridorerna, turbulensen på olika nivåer upplevdes med ytterligare poängtapp i ligan och ny förlust mot rivalerna men den här gången på bortaplan. Vid ett tillfälle låg Dinamo Zagreb på fjärdeplats i ligan och med tolv poäng bakom serieledarna.
På pappret må det kanske sett ut som ett rent misslyckande men själv var jag övertygad att vändningen skulle ske tack vare mentala styrkan hos spelarna och trupp bredden som gynnade Dinamo i säsongens långa
Vi kan bolla fram och tillbaka om när vändningen egentligen skedde men jag kan skriva under att det började efter segern mot Real Betis på bortaplan. En seger som kommer bara några dagar efter förlustchocken på hemmaplan mot Lokomotiva Zagreb (0-3) i ligan. Bara de starkaste har konsten att lyfta sig när framtiden ser hopplös ut.
Ledda på planen med en förebild i Kevin-Theophile Catherine som var klubblös i början av säsongen när Dinamo valde att inte förlänga med spelaren och det slutade med att KTC tränade på egen hand fram tills man insåg att försvaret läckte åt alla håll. Fransmannen bär 35-år på ryggen och gör en enastående prestation match efter match utan att vika ner sig!
Kevin Theophile-Catherine
Formen fortsatte att peka uppåt trots fiaskot borta mot PAOK i returen som är ett tecken på att vissa spelare aldrig upplevt utländska arenor. Förlusten i Thessaloniki var den sista hittills. Mitt i uttåget från Europa röstades fram ny styrelse som tog över rodret i klubben och det är människor valda av egna supportrar.
Runt klubben var nu en positiv eufori skapad och bälten var spända och redo för hårda slag både på och utanför planen. All fokus vändes nu mot slutspurten i ligan där Dinamo var snart i kapp ett perfekt Rijeka som stod i nästan tvåhundra dagar som serieetta! En stor seriefinal spelades för inte så längesedan mellan Rijeka och Dinamo, vilket slutade självklart med en galen seger för blått i slutminuterna med slutresultatet 2-1!
Vi kommer inte stanna där, den enda återstående rivalen HNK Rijeka är en sönderslagen armé, inte spelmässigt men mentalt! Viljan att överleva finns bara hos spelarna från Zagreb och därför står vi inför en perfekt säsongsavslutning eftersom en cupfinal stundar i två dubbelmöten mot ingen annan än Rijeka! Den första finalen spelas imorgon, onsdan den 15:e maj på stadion Maksimir.
