Beau Jeu-bloggen: En vecka i Frankrike
Så var det i dag exakt en vecka sedan vi lämnade Sverige för att spendera en månad i Frankrike, där vi bevakar sommarens mästerskap för sajten. En vecka som varit oerhört innehållsrik och jag hade nu tänkt dela med mig av mina tankar och funderingar kring livet i värdnationslandet.
För att börja med vädret så har det inte varit någon som helst skillnad jämfört med det man är van vid. Enda dagen det varit riktigt fint och soligt var samma dag vi kom ner då man kunde gå runt med t-shirt utan att frysa. Annars har färgen grå dominerat himlen och regnet öst ner de allra flesta dagarna, vilket gjort att det inte känts som att vi är i mitten av juni. Det ska dock sägas att vi hitintills enbart varit i den norra delen av landet i form av Paris, Lille och Lens. Förhoppningsvis blir det finare ju längre söderut vi kommer.
Inte helt oväntat är de kulturella skillnaderna något större och bredare. Det första jag slogs av var att alla såg både välklädda och välvårdade ut då majoriteten av männen bar kostym och kvinnorna finklänningar. Sedan i fredags har landet invaderats av människor från diverse länder, vilket gjort att det inte längre går att urskilja vilken nationalitet de flesta har. Dock är det skrämmande lätt att se vilka som är svenskar, och då syftar jag inte på att de flesta går runt i gula tröjor med Ibrahimovic och nummer tio tryckt på ryggen. Utan det går verkligen på långt håll att peka ut vilka som är svenskar. Varför kan jag inte riktigt svara på, det är bara så det är. Min ständiga undran är om samma sak gäller mig, men jag antar det trots att jag numera bor i Tyskland.
Som svensk är man van vid den blyga och tillbakadragna mentaliteten. I Sverige pratar man gärna så lite som möjligt med främlingar och att hjälpa någon okänd på eget bevåg sker sällan. Här är det precis tvärtom. Flertalet människor på tunnelbanan, restaurangen eller ute på stan har börjat prata med en och frågat var man kommer ifrån när de hör att man inte pratar franska. Dessvärre är de flestas engelska högst begränsad, men det har ändå gått hyfsat bra att kommunicera med folk hitintills även om man ofta får repetera det man säger samt ibland gestikulera en aning för att göra sig korrekt förstådd. Hur som helst är min uppfattning att människorna här är betydligt mer sociala och hjälpsamma, vilket verkligen gjort ett positivt intryck på mig.
Någonting annat som jag gillar med den franska befolkningen, men som även ibland kan vara ett irritationsmoment, är inställningen till livet. Alla känns så avslappnade och ordet stress verkar inte existera. Folket njuter verkligen av livet på ett helt annat sätt och är noga med att sätta det egna självmåendet i första hand. Utan att ha någon som helst insikt i det hela kan jag tänka mig att antalet sjukskrivningar på grund av utbrändhet är få. Men som sagt kan det ibland också vara irriterande. Servicen i butiker är generellt inte den bästa. Flera gånger har jag fått vänta längre stunder för att få hjälp, eller till och med betala, för att biträdet står och skämtar med en kollega. I grund och botten gör det inte mig någonting, men när man är under tidspress är det inget bemötande man jublar över.
På tal om saker man inte jublar över – strejker. Nu är det naturligtvis extremt mycket av denna vara då folket ser sin chans att få sin vilja igenom med tanke på mästerskapet, men herregud alltså. Arbetsmoralen är det verkligen extremt stor skillnad på jämfört med i Sverige, där många till och med sätter jobbet före sin familj. Så är det verkligen inte här.
Från början var tanken att vi skulle hyra en bil för att ta oss runt i Frankrike. Tack och lov ändrades de planerna till att åka tåg istället, och det är jag evigt tacksam för. Trafiken är verkligen kaos. Alla tutar, alla gestikulerar och någon logik verkar det inte finnas. Även om du ligger i vänsterfilen kan du svänga höger och jag förstår verkligen inte hur det inte kan ske fler olyckor än det gör efter det jag sett av de franska vägarna. Tack och lov att jag slipper vara en del av det.
Den absolut största skillnaden mellan Sverige och Frankrike enligt mig är utan tvekan matkulturen. Här är det ett ständigt överflöd av socker som gäller oavsett måltid. Till frukost äts det croissanter, kakor och nutella. Till lunch gärna en crepes eller våffla, även det givetvis med nutella till. Den enda gång som socker inte står överst på listan är middagarna. Vad jag förstått är det oerhört vanligt att äta ute på restaurang i Frankrike och det är förmodligen därför man sällan ser några matbutiker, som det annars finns överflöd av i Sverige. Trevligt kan jag tycka, men det måste också kännas i plånböckerna då det inte direkt är gratis att käka middag ute i Paris.
Överlag har jag fått en väldigt positiv uppfattning av Frankrike under min första vecka här. Främst Paris har gjort ett enormt intryck på mig med sina många vackra byggnader och monument, som ständigt får en att tappa hakan av häpnad. Känslan är att det kvittar hur länge man än är i staden så kan man inte tröttna på den, det finns ständigt något nytt att uppleva och se. Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig att bosätta mig i den franska huvudstaden, men då vill jag först lära mig språket samt hitta ett alternativ till matutbudet som jag hitintills stött på. Annars är det nog bara en tidsfråga innan jag får diabetes.