Estoril Praia
I skuggan av miljarderna, Super League och storklubbar har lilla Estoril Praia från Portugal som spelar i landets andra division säkrat avancemanget till Liga NOS med tre omgångar kvar att spela.
Protester utlöser varandra I fotbollseuropa just nu. Supportrarna är uppretade, förbannade och äcklade om jag, kort, ska summera de oändligt många artiklar, inlägg och krönikor som behandlar ämnet.
Samtidigt pågår slutspelet av Champions League. I veckan stod det klart att oligarken Abramovich möter Förenade Arabemiraten i finalen den 29 maj i Istanbul.
I semifinalen försvann Qatar och Kungahuset av Spanien. Den kvartett som spelade semifinal i CL utgör alltså en tredjedel av lagen i den superliga som nu inte verkar bli av när klubbarna backar en efter en.
Hur som helst. I skuggan av Super Leauge, oljan och miljarderna så spelas fotboll med lite andra premisser. Där spelare och supportrar bryr sig minst lika mycket om sitt lag, om inte mer.
Låt mig få presentera;
Grupo Desportivo Estoril Praia, mer känt som Estoril Praia
I den portugisiska andra divisionen spelar G.D Estoril Praia. Ett lag som ligger mig varmt om hjärtat då min pappa spelade i lagets ungdomslag i sina tonår. Klubbens färger är blått och gult. Blått för havet och gult för solen.
Klubben bildades 1939 och har sin hemarena på den anspråkslösa betongarenan Estádio António Coimbra da Mota i stadsdelen Amoreira i Estoril, som fram till utbyggnaden 2014, tog emot 5000 åskådare med ett publiksnitt på ca 1300 åskådare, men ACK så högljudda och älskvärda, (Estoril GRUPPO) över en 10 års period mellan 2009–2019.
Klubben har spelat majoriteten av säsongerna i andra divisionen med några få undantag som bekräftar regeln.
I slutet av 80-talet utsågs Fernando Santos (Portugals nuvarande förbundskapten) till tränare i klubben där han själv spelade i under delar av 70-talet. Han såg till att klubben gick upp i högst ligan men samtidigt som han lämnade för Estrela da Amadora så föll dom ner i andra divisionen igen vid säsongen slut 1994.
Sedan Fernando Santos lämnade har klubben fastnat nere i andra divisionen med en sväng nere i trean sent 90-tal. Säsong 04/05 var laget uppe igen men föll ner säsongen efter.
Säsongen 11/12 lyckades klubben kravla sig upp till första divisionen ännu en gång, mycket tack vare den tidigare spelaren, Marco Silva, som halv-vägs genom säsongen tog över som tränare.
Tongivande spelare som João Coimbra, Licá, Steven Vitória och Vagner utmärkte sig
Säsongen 12/13 imponerade Estoril stort och hamnade på en femte plats i ligan, vilket då gav dom en kvalplats till Europa Leagues tredje kvalomgång. Man tog sig vidare genom att slå den israeliska klubben Ramat Gan i första omgången och Pasching från Österike i playoffen.
Och helt jävla plötsligt var dom med i Europa League och skulle ställas mot Sevilla i gruppspelet. Estoril lyckas med den helt osannolika bedriften att kryssa mot just Sevilla borta! Ett Sevilla med Ivan Rakitic, José Antonio Reyes (rip), Carlos Bacca och Kevin Gameiro. Ett Sevilla som går och vinner hela turneringen till slut genom att slå Benfica på straffar (fodes!)
Men man lyckas inte riktigt få till det och hamnar till slut sist i gruppen.
Inför säsong 13/14 tappar klubben många av sina nyckelspelare. Forwarden Licá går till Porto, mittbacksklippan Steven Vitoria går till Benfica, mittfältaren Eduardo till Sporting. Några försvinner i väg på andra europeiska äventyr och någon till mellanöstern.
Estoril spelar på och Estoril spelar väldigt bra. Marco Silva låter inte spelartappet påverka spelet överhuvtaget. Några nya gubbar in och så kör vi igen. Han lyckas mirakulöst ta laget till sin bästa placering någonsin, en fjärdeplats i ligan och en direkt plats till Europa League.
Nu är laget mer sammansvetsat, mer rutinerat och ställs i en grupp mot PSV, Panathinaikos och Dynamo Moskva. Efter fyra matcher deep in i Europa League gruppspelet så ligger Estoril på trepoäng efter att ha slagit Panathinaikos hemma med 2-0 och ska nu möta PSV hemma. En regnig match i Amoreira mot ett namnkunnigt PSV som tar ledningen efter några minuter genom Memphis Depay.
Suck.
0-1
Men i minut 12 lyckas den lilla mittfältaren Tozé få iväg ett långskott som tråcklar sig in i.
NU KÖR VI.
1-1
Men glädjen blev kortvarig. PSV tar ledningen igen efter bara 2 minuter.
…
1-2
Men Estoril kommer tillbaka och kvitterar IGEN. Allt inom loppet av 30 minuter. Vilken fartfylld första halvlek! Det står 2–2 efter att Capverdianen Kucka stångat in ett hårt inlägg som går mot borte från en fast situation.
STÅNGAR IN DEN.
KLASS
2–3
Sedan händer det otroliga, i minut 31 Estoril kommer i ett anfall på högerkanten och på ytterligare ett inlägg, en här gången slaget av Kucka, hittar Diogo Amado en lucka mellan försvarana, han tränger sig igenom och lyckas volley-glidtackla in ledningsmålet.
3–2 till Estoril.
Extas.
Men i 82a minuten så sjabblas det utav ba helvete nere på egen planhalva och (Liverpools, numera) Georginio Wijnaldum kan enkelt skicka in kvitteringen.
Piss
3–3
Då återstod Panathinaikos borta i Aten och Estoril lyckas bara få med sig ett kryss och europaspelet får sitt slut med en tredje plats i gruppen. Hade man vunnit sista matchen hade man knipit andra platsen och tagit sig vidare till slutspel.
Sedan går allt utför. Marco Silvas genialitet som tränare har gett eko i Europa. Han försvinner. Capverdianen Kucka försvinner och även Joao Pedro försvinner. Sistnämnde som sedermera spelar i Cagliari och gör massa mål
Följande säsonger hamnar klubben i mitten av tabellen tills man till slut 17/18 ramlar ner till andra divisionen igen.
Men nu är det alltså dags igen för Estoril att återigen erövra Liga Nos! Klubben tog sig även till semifinal i portugisiska cupen nyligen, men åkte tyvärr mot Benfica.
Den mest tongivande spelaren den här säsongen är den unga Ghananen Abdul Aziz Yakubu som stått för 12 strutar. Han är på lån från Vitoria Guimaraes (Quaresma nuvarande klubb) men jag hoppas på att Estoril löser honom i sommar.
På mitten hittar vi Gamboa och Crespo som är skickliga offensiva mittfältare och även Vidigal som gärna går på avslut.
I defensiven sitter stommen i laget som består av Hugo Gomes, Hugo Basto och Joãozinho. Laget stod för 16 cleansheets och släppte endast in 22 mål under förra säsongen.
Jag ser fram emot nästa säsong och det ska bli extremt kul att följa Estoril!
Jag hoppas verkligen klubben kan etablera sig i Liga NOS återigen.
Oooo ESTORIL PRAIA!
