Fansens röst: ”Tog slut innan det började”
Atalanta-redaktionens Erik Johansson har inga höga förväntningar på sitt favoritlag när de nu ställs borta mot Manchester City i Champions League.
Atalanta har på senare år väckt stor beundran i fotbollsvärlden – men har ännu inte lyckats övertyga i årets upplaga av Champions League. Än har tåget inte gått, men det är en minst sagt tuff utmaning som italienarna har framför sig då man härnäst ställs mot Manchester City på bortaplan.
Atalanta-redaktionens Erik Johansson ger oss förutsättningarna inför det kommande mötet med de engelska mästarna och vad som krävs för att det ska sluta på ett lyckligt vis för ”Nerazzurri”.
Tre veckor har hunnit passera sedan den senaste matchen i Champions League. Hur har formen på laget sett ut sedan dess?
- Det har gått tre veckor, men på grund av landslagsuppehållet har det bara blivit två matcher sedan bedrövelsen mot Shakhtar Donetsk. Hemma mot Lecce bjöd Atalanta på fantastisk underhållning när de för första gången på ett halvår fick spela på sin riktiga hemmaplan i Bergamo, som renoverats. 3–1 och 20 skott på mål, eller något i den stilen. I lördags var jag helt lyrisk när Atalanta hade 3–0 i halvtid borta mot Lazio och de dominerade matchen på ett sätt som de kan göra mot i stort sett alla lag när de är som bäst, men man vänjer sig aldrig riktigt vid hur bra de kan vara. Atalantas högstanivå är hög, och jag skulle säga att det bara är Juventus och Napoli som kan mäta sig med den – Inter tycker jag är för tidigt att säga något om efter åtta omgångar. Tyvärr är ju lägstanivån nästan lika låg. 1–3 i 69:e på en väldigt tveksam straff, 2–3 i 70:e och 3–3 på straff i 93:e. Lazio behövde inte ens vara bra för att hämta in 0–3 till 3–3, och Atalanta missade chansen att hänga på Juventus och Inter i toppen.
Hur ser du på Atalantas inledning på gruppspelet?
- Nattsvart, katastrof, krossade drömmar. 0–4 borta mot Zagreb i premiären var tungt, men det var ändå bara tre poäng och nervositeten verkade ta över. Det är förlusten mot Shakhtar som är jobbigast. Ilicic missade straff efter en kvart, men Atalanta tog ändå ledningen efter halvtimmen genom Zapata. Atalanta var väldigt bra men kvitteringen kom innan halvtid, och när Atalanta tryckte på i slutet av matchen hittade Shakhtar en kontring i 95:e och fick med sig 1–2 och alla poäng från San Siro. Det känns kört och sorgligt att det är över redan efter två omgångar. Det tog slut innan det började, är känslan. Speciellt frustrerande när jag såg Atalanta som knapp favorit till att avancera från gruppen tillsammans med City.
Nu väntar match mot ett Manchester City som hittills tagit full pott, hur går känslorna och tankarna inför mötet?
- Att det känns kört är ju så klart för att det är City som väntar, och jag räknar inte med att Atalanta ska få med sig några poäng från dubbelmötet. Atalanta för spelet i de flesta matcherna de spelar, och det döljer hur dålig defensiven är. City är ju också ganska intresserade av att hålla i bollen, och chanser kommer de garanterat skapa. Det behövs knappt några lägen för motståndarna för att göra mål på Atalanta, kan jag meddela. Det enda som ger en liten gnutta hopp är väl att City inte gått fullt så bra som förväntat i ligan. När gruppen lottades såg jag att Atalanta hade kanske fem procent chans att få med sig ett kryss från Etihad, nu kanske det är femton procent. Chansen till seger får väl bli fem procent, då.
Vad är det som talar för respektive emot en seger?
- Det som talar för är så klart Atalantas offensiv, även om den är mindre vass när Zapata är skadad. Täckning finns ju ändå, och Muriel visar fin form med två mål mot Lazio. Det som talar för är väl också kanske Atalantas presspel, som City kommer störas av om Atalanta får till det som de kan. Presspelet är samtidigt något som talar emot, för City lär flera gånger ta sig ur det och då är det ofta öppen gata mot Gollini i mål. Jag tror inte att Atalanta kommer backa hem, för det skulle man nog förlora mer på än att vinna. Bollen ska vara så långt bort från eget mål som möjligt. Det som talar emot är ju också så klart att City är ett bättre lag.
Vilka spelare i Atalanta väntas stå i centrum och varför?
- Jag kan tänka mig att Palomino kan stå i centrum, på ett negativt sett. Det enklaste sättet att förklara mittbackens spelstil för en som inte följer Atalanta men Premier League är att han är som Marcos Rojo. Han är aggressiv, klumpig och har ”koncentrationsförmåga som ett barn” – som min bror fyndigt sa. Kapten Papu Gomez brukar ofta stå i centrum på ett positivt sätt, så ska man vara optimistisk är det förhoppningsvis han som kan glänsa och bära laget framåt. Luis Muriel måste också leverera i Zapatas frånvaro.
