Fanzone: Lyckan i Nice
NICE. Både Slovakien och Tyskland fick någon form av lycka. Två sagor i två olika riktningar. Två fester. En som fortsätter sex dagar till åtminstone och en där alla har accepterat att den är över.
Så långt. Men ändå så nära. Det var känslan här i Nice när Tyskland möte Slovakien i metropolen Lille i norra Frankrike. Den högsta EM-punkten på den franska kartan.
Slovakerna var få och tyskarna överbefolkade fanzonen i Nice. Solen stekte klockan 18 på kvällen och jag tog av mig tröjan och la den i på huvudet. Jag var nog den enda som likande en någon form av fågelskrämma den kvällen.
Även om en del britter diskuterade över en öl eller fransmännen över en cigarett var tyskarna fokuserade på sitt manschaft.
Varje gång Tyskland hade en målchans skrek en dam som hon hade blivit påkörd. Och när Boateng dundradr in 1-0 skrek hon igen. Då tittade jag mot henne och hon stod där och skrek av lycka. En scen som visar hur fanzonen var här i Nice den kvällen.
Lycka.
Sedan trillade bollarna in en efter en. I samma veva tog de få slovakiska av sig sina tröjor och gick. Ett tappert försök av Slovakerna som inte hade en chans mot Tyskland i matchen. Och heller inte i fanzonen i Nice.
Men även om Slovakien åkte hem vid åttondelen så gjorde dem det med rak rygg, fanan i handen och med en lycka. Ingen hade räknat med Slovakien i EM och heller inte ens i en åttondelsfinal mot självaste Tyskland.
När kvällen var slut och fåglarna började titta fram i solskenet klockan 19.45 hade även Slovakien en lycka. Kanske inte ikväll. Men totalt sett.
En lycka som de tar med sig från EM i Frankrike.