Fotboll i fiendens näste
Under en lång tid så trodde jag att det bara skulle få stå kvar skrivet på en bit papper. En match mellan Albanien och Serbien skulle aldrig omvandlas till en verklighet. Den 14:e oktober 2014 besannades alla farhågor. Albanien äntrade Partizan Arena.
Sjuttio år före Kristus födelse sa den romerska poeten Publius Vergilius: ”Jag fruktar grekerna även när de kommer med gåvor” .
Hade en serbisk delegation ställt sig på led och välkomnat det albanska landslaget med blommor, fredsduvor och röd matta redan på flygplatsen, så hade jag fortfarande trott att det finns en ond avsikt bakom det hela. Invånarna från dessa två länder har noll tilltro till varandra.
UEFA:s motto är att en fotbollsmatch mellan två länder skall vara en folkfest. Det ska föra människor samman. Utplåna rasism. Radera barriärer.
42 spelminuter senare blev barriärerna större än någonsin.
***
Det hela började i Nice den 23:e februari 2014. EM-kvalet lottades ut. Serbien hamnade i Grupp I, det vill säga i samma grupp som Albanien. Vi med ett ursprung från Balkan visste omedelbart att minnena från kriget fortfarande var färska. De djupa sår som kriget lämnat efter sig hade fortfarande inte hunnit läka. Det var för tidigt. En match mellan Serbien och Albanien borde aldrig ha ägt rum. En match mellan Albanien och Serbien var dömd att misslyckas innan den ens skulle börja.
Hur UEFA menade på att Gibraltar mot Spanien var en större riskmatch än Albanien mot Serbien kommer alltid att förbli en gåta för mig. Senast Gibraltar och Spanien var i väpnad konflikt mot varandra var under 1700-talet. Kosovokriget kom till ett slut så sent som 1999. Albanien var högst inblandad i denna konflikt. Sju spelare i det albanska landslaget är födda i Kosovo, däribland Albaniens lagkapten Lorik Cana.
Man behövde således inte vara en hjärnkirurg för att dra följande slutsats:
Att den analytiska förmågan hos UEFA:s beslutskommitté är extremt låg.
***
Under en lång tid så trodde jag att det bara skulle få stå kvar skrivet på en bit papper. En match mellan Albanien och Serbien skulle aldrig omvandlas till en verklighet. Den 14:e oktober 2014 besannades alla farhågor. Albanien äntrade Partizan Arena.
Redan när det var dags för den albanska nationalsången så märkte man att detta var något utöver det vanliga. Ljudnivån på busvisslingarna från serbisk publik nådde sådant decibel att arbetsmiljöverkets regelverk här hemma hade betraktat det som bullerskador.
Strax därpå var det dags för avspark.
***
Hände det något betydelsefullt under matchens gång? Det hände en hel del. Minst sagt. För allas överskådlighet så tar vi dem mest anmärkningsvärda händelserna i punktform…
* 14:30. Den första bengalen slängs in vid höger hörnflagga på albansk planhalva.
* 17:00. Kukeli får en armbåge i ansiktet av Tadic så att det börjar blöda. Detta följs upp av att den serbiska publiken börjar vråla ramsor som går i stil med:
”Ubi, ubi, ubi siptara!”
”Ubi, zakolji, da Siptar ne postoji“
Som grovt översatt betyder:
Mörda, mörda, mörda albanerna!
Mörda, dräp tills albanen inte existerar mer.
* 34:50. Albanien har vid den här tiden börjat komma in i matchen. Agolli går fram för att ta Albaniens andra hörna och det bara haglar med bengaler, tändare och flaskor från den serbiske publiken.
Den engelske domaren Martin Atkinson försöker tillsammans med ett antal serbiska spelare lugna ner den hätska stämningen som råder i publiken. Man vädjar om lugn. Redan här är domaren nära att avbryta matchen.
* 40:45. Flaskor slängs på serbisk planhalva i syftet att träffa den albanske anfallaren Balaj. Detta efter ett misslyckat albanskt anfallsförsök.
* 41:00. Ännu en brinnande bengal slängs in på albansk planhalva. Domaren pekar på bengalen och avbryter matchen. Kort därefter tar han sig för örat och börjar kommunicera med övrigt domarteam genom öronsnäckan.
* 42:00. Det är vid den här tiden som drönaren gör sin entré.
Det råder inga tvivel om att drönaren väckte en enorm irritation bland serbisk publik. Men att drönaren skulle vara den enda bidragande orsaken till att matchen avbröts är helt fel. Som ytterligare bevis på detta så kan man se hur Dick Advocaat för taktiksnack med Duricic vid denna tidpunkt.
* 43:20. Den serbiske backen Mitrovic får tag i flaggan som drönaren bar på. Xhaka springer fram till Mitrovic för att ta ifrån honom flaggan.
Var detta ett nödvändigt tilltag av Xhaka och co?
Inför matchen så gick det mesta Serbiens väg. Det var Serbien som satte villkoren inför den här matchen. Ett av dessa villkor var att matchen skulle spelas utan bortapublik. Partizan Arena skulle således bestå av endast serbiska supportrar, serbiska flaggor, serbiska ramsor och en stor skopa rasism. Albanien bestod av endast 35 man, landslagsspelare och medföljande stab.
Att det skulle vara albanerna själva som tar ner flaggan är ganska självklart för mig. Detta då funktionärerna inte var där för att göra sitt jobb. Vilket återigen skulle demonstreras lite senare. Dessutom så bestod Partizan Arena av hundratals serbiska flaggor och andra nationalistiska symboler. En albansk flagga - även om det är en med bild på Storalbanien - borde inte ha skapat en sådan uppståndelse.
43:40. Serbisk publik tar sig igenom säkerhetsbarriären. När Balaj försöker ta undan flaggan till den albanska avbrytarbänken, träffas han av en stol från en insprungen serbisk huligan.
Kort därefter ropar domaren Martin Atkinson ”Go inside” till de albanska spelarna. Situationen blev ohållbar och matchen kunde därmed inte fullföljas.
***
Vad som händer därefter har alla sett vid det här laget. Ett albanskt landslag dunstar iväg mot en förlängd spelargång, samtidigt som en fanatisk serbisk pöbel gör sitt yttersta för att komma åt dem. Istället för att skydda gästerna, valde funktionärer och polis att delta i denna orgie av misshandel. Allting kröntes med att världen fick ännu ett kärt återseende: Ivan Bogdanov.
Inte nog med att Ivan lever, utan han är fortfarande aktiv. Kul.
39 månader i Italienskt fängelse för liknande gärning räckte tydligen inte till för att skrämma slag på Ivan den förskräcklige.
***
Vad gäller drönaren så gav Michel Platini sin syn på det hela:
”Tänk om flaggan var en bomb”
Att man en gång varit en duktig fotbollspelare ger inga garantier på att dessa egenskaper förs vidare även när en verksamhet som UEFA skall drivas. Michel Platini är ett levande bevis för just detta.
Är det ”om" -scenarios UEFA kommer ha som underlag under själva utredningens procedur, då hoppas jag att även följande ”om” finns med i beräkningarna…
* Tänk om serbiska funktionärer gjorde sitt jobb?
* Tänk om serbisk polis gjorde sitt jobb?
* Tänk om någon av dessa insprungna huliganer hade haft kniv och gått loss på det albanska landslaget?
Sist men inte minst, Platini…
- Förutom att funktionärerna i Belgrad gjorde något så vidrigt som valet att delta i misshandeln, tänk då på hur ökänd serbisk huliganism är. Till den mån att den fruktas även av serberna själva.
Fråga bara Vladimir Stojkovic.
