Fotbollsresan - I sökande efter något annat... #AndraHalvlek
Touren för grabbarna har nu kommit halvvägs och det är dags att kolla en match mellan lag i de lägre ligorna i Frankrike innan färden vänder tillbaka till belgiska huvudstaden.
Nordfrankrike och franska cupen
Dag tre började med en tidig bilfärd till norra Frankrike, en bilresa på en och en halv timme. Norra Frankrike är jordbruk, kolbrytning och krigshistoria. En kvarts bilkörning efter den surrealistiska gränspassagen där några kasinon låg utslängda bredvid ladugårdar kom vi fram till vårt mål. Den franska byn Feignies för en fransk cupmatch mellan division 4-laget Feignies Aulnoye FC och division 5-laget GC Lucciana från Korsika.
Det här var fotboll långt från strålkastarljuset. Med endast några hundra åskådare på plats var det en atmosfär av lokal stolthet och äkta engagemang. En röststark hemmasupportergruppering bestod i 4 personer, en med megafon och tre trummor!
| "Vad heter andra-laget i Hamburg som oftast håller till i 2. Bundesliga?" |
| Vadå “andra-laget?!" Starka protester hos de som med största tydlighet sympatiserar med laget som spelar på Millentor. 1 FC St. Pauli X Rot Weiss Essen 2 TSG Hoffenehim |
Matchen avgjordes med sista sparken i förlängningen – ett självmål som gav Feignies Aulnoye segern. Jublet bland hemmasupportrarna var enormt, inte bara för vinsten utan också för att de nu får möta Olympique Lyon i nästa omgång. Det här är fotbollen vi älskar – dramatik och känslor som inte kan köpas för pengar. Och på vägen därifrån funderade vi över vad som hände med den korsikanska spelaren med nummer 3 på ryggen som lyckades sparka in bollen i eget mål på övertid. Fick han ens följa med hem till Medelhavsön eller lämnades han kvar i en övergiven kolgruva i norra Frankrike?
En annan spelare vi fastnade för var Feignies-Aulnoye’s åldrande centertank Kevin Koubemba. ”Bara” 31 år gammal, 3 landskamper åt Republiken Kongo, och 17 lag på 10 år! Född i östra Paris, spelade ungdomsboll i Amiens som 19-åring, sen Lille (inkl lån till Brest), ett halvår i belgiska STVV, ett år i CSKA Sofia (5 mål), ett halvår i franska Bourg-Peronnas, tre år och två lag i Azerbajdzjan (Sabail FK och Sabah Mazanir), ett halvår med albanska KF Teuta, några månader med Kuala Lumpur City FC i Malaysia, några månader i ukrainska Odesa, ett halvår i rumänska Arges, ett halvår i libanesiska Tadamon innan han i höstas landade i den nordfranska lilla klubben.
Vi hade bråttom till Bryssel och nästa match, men tänk att få sitta och lyssna på hans historier. Dessa fotbollsöden, dessa spelare som säkert nästan breakade, som kanske bara var en skada eller en snedspark från en betydligt mer framgångsrik karriär. Men som hamnar i en semiprofessionell division 4 klubb i en liten nordfransk ort med 6000 invånare.
| "Vilket lag i franska Ligue 1 har vunnit titeln flest gånger?" |
| Alexander svarar oerhört snabbt Saint Etienne. Självklart rätt, i alla fall fram till 2013. 1 Marseille X Lyon 2 Saint-Etienne |
En belgisk bragd
Väl tillbaka i Bryssel var det dags för söndagskvällens match och resans höjdpunkt. Union Saint-Gilloise mot Royal Antwerp FC på den historiska Stade Joseph Marien. Den gamla arenan med sin klassiska arkitektur är som en tidsmaskin. Två tredjedelar av läktarna är en grässlänt som täckts av stolar och ståplats.
Union Saint-Gilloise, grundad 1897 i Saint-Gilles, en förort till Bryssel, är en av Belgiens äldsta och mest anrika fotbollsklubbar. De vann totalt 11 belgiska mästerskap mellan 1904 och 1935 och denna period cementerade deras status som en av de mest framgångsrika klubbarna i landet. I modern tid har Union Saint-Gilloise levt i skuggan av Anderlecht. Union Saint-Gilloise återvände till Jupiler Pro League 2021 efter 48 år och imponerade direkt genom att sluta på topposition och återkommande kvalificera sig för europeiska turneringar.
Hemmalagets supportergrupperning ”Union Bhoys” med namnet direkt hämtat från Celtics ”the Bhoys” delar de senares värderingar kring antirasism och antifacism. Union Bhoys höll igång hela matchen och utmanades ganska bra av bortalagets supportrar som var både många och röststarka.
| ”Jordi Alba, Xavi och Andrés Iniesta är lika långa. Hur långa?” |
| Diskussionen uppkommer i det politiskt korrekta i att kunna fråga hur korta de är. Det blir ingen lång utläggning. 1 1.67 X 1,70 2 1,73 |
Bortalaget, Royal Antwerp FC, grundad 1880, är Belgiens äldsta fotbollsklubb och en av landets mest ikoniska. Klubben, känd som "The Great Old", var en av grundarna av det belgiska fotbollsförbundet och fick registreringsnumret 1, vilket visar på dess pionjärroll i belgisk fotboll.
Antwerp har haft en framgångsrik men ojämn historia. De har vunnit den belgiska ligan fem gånger, senast 1957, och har även säkrat tre belgiska cuptitlar, senast 2023.
Klubben har representerat Belgien på den europeiska scenen flera gånger, med höjdpunkten 1993 då de nådde finalen i Cupvinnarcupen, där de förlorade mot Parma.
Under senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet hade Antwerp en period av sportsliga och ekonomiska svårigheter, vilket resulterade i att de tillbringade flera säsonger i den belgiska andradivisionen. Ett uppsving började dock under 2010-talet, med återkomsten till Jupiler Pro League 2017 efter 13 års frånvaro.
| ”Vilka två Premiere Leauge arenor ligger närmast varandra?” |
| Bara 1 km! För kort, konstaterar hela kupén 1 Chelsea – Fulham X Manchester United – Manchester City 2 Everton - Liverpool |
 |
 |
I Royal Antwerp spelar svenske Jacob Ondrejka som gjorde en habil insats i matchen vi tittade på, även om han blev utbytt i andra halvlek. Matchen var en riktig nagelbitare. Trots en tveksam domare som dömde till Antwerps fördel vände Union Saint-Gilloise underläge till seger med 2-1 – med en man mindre på planen! Det var en bragd som fick läktarna att explodera av glädje. Och vi konstaterade snabbt att denna match helt klart var helgens höjdpunkt. Hit kommer vi komma tillbaka.
Hemåt – med hjärtat fullt av fotboll
På resans sista dag tog vi tåget från Bryssel till Hamburg för att sedan återvända hem med nattåget till Stockholm. Resan hade tagit oss till tre länder, fyra matcher och otaliga ögonblick som visade varför vi älskar fotboll. Det var inte de största arenorna eller de största namnen vi sökte – det var passionen, kulturen och de små berättelserna som lever vid sidan av strålkastarljuset.
När tåget rullade mot Stockholm pratade vi redan om nästa resa. För fotbollskulturen finns överallt. Det gäller bara att hitta guldkornen.
Text, bild och reseupplevelse:
/Matti Olofsson, Joakim Hejestad, Per Lagerström, Jonas Hellmér, Alexander Crawford, Jonas Nordström och Niklas Mylfalk.
Ps. Rätt svar på frågorna är: 1,2,X,2
Matti Olofsson2024-12-26 20:35:00
