Gaël Kakuta - återkomsten
Bara 16 år gammal, värvas Gaël Kakuta av Chelsea. Andra beskrev honom som ett underbarn, en framtida stjärna. Men vad händer med din karriär om du är sämst när det gäller? Det här är berättelsen om den eviga talangen, om karriären som lovade så mycket mer än den gav.
Året är 2008. Platsen är Antalya, Turkiet. Gaël Kakuta upplever sitt livs högtryck, när han vänder ut och in på lag efter lag under u17-EM, fransmannen är det stora utropstecknet i Les Bleus som går för guld.
Vi flyttar tiden framåt, till februari 2016. Åtta år har passerat sedan hyllningarna, lovorden, och den magiska tiden när han stod i centrum, tiden när Kakuta var namnet på allas läppar. Den nu 24-åriga Gaël Kakuta har precis skrivit på ett treårsavtal med Hebei FC i Kinesiska superligan. Den eviga talangen upplever där och då, botten av sin karriär.
Fotbollsvärlden räknade ut honom, inklusive jag själv. Hans öde var bestämt att långsamt tyna bort långt bort i Asien. För honom själv blev det nytändning, ett uppvaknande, och Gaël Kakuta har krånglat sig tillbaka till Europa och spelar sin bästa fotboll någonsin.
”Chelsea FC midfielder Kakuta was among those who stood out in the stunning 3-3 draw with Spain on Wednesday that kept the pair at the helm of Group B.”
Matchrapport av UEFA.COM (Yakir Mizrahi 10 maj 2008.)
Gaël Kakuta visade tidigt framfötterna i Lens ungdomslag. Så pass mycket att den engelska storklubben Chelsea, valde att värva den franska talangen 2007. Väldigt många hoppades väldigt mycket på den lille teknikern - bara det faktum att Londonklubben riskerade transferförbud i samband med övergången säger en hel del om förväntningarna.
Samtidigt som Gaël Kakuta lyckas debutera i Chelseas a-lag och imponera på sina tränare, förändras Chelseas värvningsstrategi. Klubben fylls med talanger man i praktiken aldrig förväntar sig att använda. För att stanna i förstalaget och bli en del av truppen gäller det att ta chansen när man får den – något som Kakuta inte lyckas med. Han får, likt många andra unga spelare i Chelsea, möjligheten att mogna och utvecklas via en utlåning – som blev början av eländet.
Under 2011 lånades han ut till Fulham, året därpå kom frysboxen i Bolton, sen Dijon, sen Vitesse, sen samma läge i Lazio. Fyra år, fem klubbar, 1582 minuters speltid totalt i ligaspel. Det ger ett snitt på 316 minuter per lag, knappt fyra matcher per säsong. Det är inte en fråga om ett litet bakslag – det är ett totalt fiasko.
”Människor i fransmannens omgivning menar att Kakuta är helt ”outstanding” på träning, men har svårt att lyckas när det verkligen gäller. ”
Livet som bemanningsanställd i Chelseas lagerhållning av spelare skulle dock fortsätta att spelas upp i moll. Efter tuffa år med nya klubbadresser – ibland flera – varje säsong, gjorde Kakuta en permanent flytt till La liga 2015.
I Sevilla blev det fem matcher. Visserligen fick han han sparsamt med speltid, men det var inte längre samma spelare. Kvickheten, och det rappa steget var ett minne blott. Han äntrade gräsmattan hopsjunken med blicken i marken. Han slog enkla passningar – valde att vända mot egna målet istället för att utmana. Glädjen tycktes vara försvunnen. 2016 köptes fransmannen av Kinesiska klubben Hebei FC, och ett helt nytt äventyr väntade i Asien.
Efter ett drygt år i sitt nya land blev hemlängtan för stor, och Kakuta vände hem till Europa på ytterligare en låneturné i klubbarna Deportivo La Coruna, Amiens och Rayo Vallecano, varpå de sistnämnda slutförde övergången permanent för 2m Euro. I Spanien uppfattades Kakuta annorlunda och efter endast ett mål på tolv matcher i La liga var han inte direkt het på transfermarknaden. Nykomlingen Amiens var en av få intressenter och Kakuta anslöt till klubben inför säsongen 2019/20. Trots att Amiens degraderades samma säsong stod Kakuta för en bra insats och var inte särskilt sugen på att följa med klubben ner i Ligue 2.
Passande nog var det just Lens som uppmärksammade Kakutas framfart i Amiens, och inför säsongen 2020/21 anslöt han på lån – en cirkelslutning av en karriär som lovade så mycket mer än den gav. Väl där har han visat sig vara kapabel att axla en större roll och växt fram som ett av Lens bästa vapen framåt. Han är en spelare som tillfört såväl fotbollskunnande som internationell rutin, och en liten gnutta stjärnglans i ett anonymt lagbygge.
Gaël Kakuta och Lens har överträffat alla förväntningar inför säsongen. Lens skuggar toppen av Ligue 1, och trots att inget är klart än pratar många redan om Europaplatsen.
Som länken mellan mittfält och anfall har Kakuta blommat ut till en nyckelspelare i Lens succéartade återkomst.
Att vända hem till Lens är inte i jämförelse med att spela CL-semifinal med Chelsea. En flytt hem innebar dock att Kakuta, både utåt och för sig själv, medger att hans karriär aldrig lyfte hela vägen. Men det är något vackert med att vara den stora fisken i ett mindre akvarium.
Jag minns u17-EM 2008 – under Eurosport epoken – då Kakuta gång på gång imponerade i ett guldjagande Frankrike. Jag minns hans räder. Jag minns hans leende, hans glädje, han var en artist på planen. Jag minns känslan, som jag tror många med mig delade – ge han ett par år på tillväxt så har vi en framtida stjärna.
Riktigt så blev det inte och Kakuta blev aldrig bra nog. Briljant på träning, men svårt att kanalisera sin talang under matcher. En bricka i ett lånesystem – med beslut baserade på ekonomiska resultat, inte känslor.
Chelseas värvningsstrategi har kritiserats som omoralisk och dömts ut som ineffektivt, men konceptet fungerade. Siffror visade att satsningen var lyckad, för klubben Chelsea, men inte för alla spelare. Gaël Kakuta var en av dom. En ung spelare som var sämst när det gällde.
***
Frågan är bara vilka händelser som ska få ta störst plats i Kakutas resa. Vad omvärlden väljer att fokusera på. Hade man gillat honom mer om han fått lyfta en trofé? Hade man fängslats lika mycket av Kakutas berättelse om han gjort fler mål? Och karriären hade gått spikrakt likt förväntningarna? I mitt fall, nej. Det är just hans mänskliga sida som gör att jag uppskattar honom mer.
Gaël Kakuta är klar med sitt förflutna. Idag är det svårt att inte charmas av en brokig karriär med en hoppfull inledning, och förhoppningsvis ett vackert slut.
Twitter @erkakarlsson
Källor:
www.uefa.com/under17/news/0252-0cddd22a33aa-6f938c81be83-1000--kakuta-calm-as-france-go-for-gold/amp/
www.lequipe.fr/Football/Actualites/Gael-kakuta-lens-avant-le-match-a-montpellier-je-suis-bien-ici/1217183
www.transfermarkt.com/
www.franceblue.fr
