Galatasaray - Besiktas 1-2
Galatasaray förlorar återigen en match den här säsongen på hemmaplan. Snart är vi på nerflyttningsplacering.
Uppladdningen inför matchen var så bra som den kunde bli. Diverse ultrAslan grupper samlades i Nevizade kvällen innan match för att tillsammans sjunga och komma in i match-mode. Det var helt underbart, livet lekte just då. Väldigt kända namn var med på plats, bland annat ledare från den centrala ultrAslan ledningen.
Matchdagen var också den fantastisk. Fyra timmar innan match åkte vi in till Ali Sami Yen sokagi. Där hade flera tusen fanatiker samlats för att tillsammans sjunga och äta/dricka. Benglar tändes överallt och var man inte van vid situationen så hade man kunnat tro att det verkligen brann vid närheten av arenan. Slogans kastades från ena sidan av gatan för att få respons från den andra . Ungefär som det brukar vara när det är match.
Väl inne på arenan så var alla optimistiska. Det negativa trenden skulle brytas just i den här matchen. Vi skulle vinna mot Besiktas för att sedan köra över resterande motståndare på Aslantepe (som för övrigt är en helt underbar arena, bilder kommer att laddas upp så småningom). Vi som var på plats från uA-Isvec var extra laddade och hade sett fram emot att kalla till oss spelarna för yumruk-sov. Dessvärre uteblev det. ultrAslan hade beslutat att vi inte ska kalla till oss spelarna för att statuera att situationen inte är OK och att vi kräver förändringar.
Det var bara en spelare som blev kallad till Eski Acik och det var Milan Baros.
När matchen väl hade startat så hade man inte sett mycket utav den innan vi ser att Ali Turan kapar Holosko bakifrån och drar på sig en straffspark. Redan då släcktes hoppet för flera. Vi hörde röster som sa att detta aldrig kommer att gå att vända med det manskapet vi har på plan. Skulle vi på förhand vinna så skulle det just vara med 1-0 och inget annat.
Trots det så pressade Galatasaray på hyfsat efter baklängesmålet och radade upp chans på chans. Ineffektiviteten var dessvärre på topp och målen uteblev. Stor målsumpare var Juan Pablo Pino som verkligen visar att han inte har näsa för mål.
När domaren blåste för halvtid så var det inte mycket som var rätt i Ali Sami Yen och folk funderade redan då på att lämna arenan i protest. Besiktas-fansen som satt 40 meter ifrån oss försökte klättra över staketet för att håna oss. Det lyckades till viss del då vissa i klacken verkligen skrek ett par väl valda ord som jag inte vill skriva här.
När väl andra halvleken startade så tryckte Galatasaray på rätt bra, dock utan utdelning. Chanserna radades återigen upp men brändes som vanligt. Hoppet tändes lite när vi såg att Milan Baros var redo för inhopp.
Tyvärr blev det ingen utdelning för honom den här kvällen, istället gjorde Mert Nobre 0-2 för Besiktas och hoppet var totalsläckt.
Besiktasfansen på andra sidan staketet var i extas samtidigt som vi pendlade mellan förtvivlan och tristess. "Yönetim istifa" började sakteligen eka i Eski Acik och det dröjde inte länge förrän de flesta hängde på ramsan och stolar började flyga i luften.
Nej, detta var ingen match att hurra över. Men allting inför matchen var helt underbart och uA-Isvec kommer återigen att vara på plats i Aslantepe i derbyt mot Fenerbahce.
Häng med!
