”Han höll nollan 270 gånger under karriären”
De allra första EM-pokalerna delades ut under 1960-talet och varför inte ta ut en elva med de spelare som utmärkt sig lite extra från den tiden? Alla dessa spelare blev uttagna i något av all star-lagen under turneringarna 1960, 64 samt 68.
För er som var med då det begav sig så är nedan idel kända namn, men med tanke på att det börjar bli ett bra tag sedan nu, är det många spelare vars namn kanske klingar viss igenkänning eller så har någon äldre släkting tjatat om några av dessa herrar som det bästa som skådats inom fotbollen. För att det är ett uppställning av högsta klass - ja, det råder det ingen tvekan om.
Målvakt
Lev Yashin (Sovjet)
Den storrökande världsmålvakten var nog alltid Lev med alla, då arrogans var något främmande för honom. Rökte gjorde han dock både före, i halvtid och efter matcher. Exempelvis när han i ryska ligan blev utbytt mot en annan stor målvakt – Oleg Ivanov – satte han sig bakom målet och tände en cigarett. Ivanov minns att han släppte in ett skitmål alldeles i slutet av matchen. Yashin konstaterade då lugnt mellan blossen att han och Ivanov skulle köra ett övningspass dagen efter. Trots att det var Yashins lediga dag, så dök han upp och körde flera timmar med Ivanov. Det skulle bli 326 matcher i Dynamo Moskva mellan 1950 och 1970 samt hela 78 landskamper för Sovjetunionen. Den första 1954 och den sista 1970. Förutom framskjutna placeringar och insatser i VM och Europacupen för landslag, så tog han även en guldmedalj i OS 1956. Det blev även fyra VM-turneringar (1958, 1962, 1966 och 1970), även om han var tredjemålvakt 1970. Han höll nollan 270 gånger under karriären. Med Dynamo Moskva vann han ligan fem gånger i fotboll och en gång i ishockey. Sannolikt världens bästa målvakt genom tiderna. Den svarta spindeln var unik. På 90-talet blev han uttagen i 1900-talets världslag i en magisk elva tillsammans med andra hyfsat kända spelare såsom Pelé, Diego Maradona, Franz Beckenbauer, Bobby Charlton och Eusebio.
Backar
Vladimir Durkovic (Jugoslavien)
En jugoslavisk ytterback. Stabil i försvar och stark i offensiven. Huvuddelen av karriären ägnades åt Röd Stjärnan Belgrad, men också i franska en i St Etienne. 50 landskamper och Europacupen för landslag, där Jugoslavien kom tvåa 1960, blev lite av ett genombrott. Tyvärr ändades hans liv i juni 1972 då han av misstag sköts ihjäl av en polis i Sion i Schweiz. FC Sion blev därmed hans sista klubbadress. Med i all star-laget 1960.
Albert Shesternyov (Sovjet)
Även kallad Ivan den förskräcklige. En libero som anses vara en av de allra bästa i Europa och ofta ansedd som Sovjets bästa försvarare genom tiderna. Totalt 90 landskamper och för det mesta som kapten. Men också känd för att ha valt fel sida av myntet när han och Italiens Giacinto Facchetti singlade slant om vilket lag av Sovjet och Italien som skulle gå till final i EM 1968. Shesternyov fick äran att välja. Han valde fel.
Bobby Moore (England)
Kommer med på det berömda håret. Visserligen blev han uttagen i all star-laget under turneringen, men Moore och England var som regerande världsmästare knappast nöjda med en tredjeplats 1968, vilket även var den första gången man deltog. Än dock så är lagkaptenen och VM-mästaren från 1966 ett mycket intressant komplement i en backlinje som blir oerhört svår att överlista.
Giacinto Fachetti (Italien)
En legendarisk vänsterback med 634 matcher för Grande Inter. En av de första berömda anfallande ytterbackarna. Ledartyp, alltid korrekt och helt enkelt den komplette wing backen. Nyckelspelare i Helenio Herreras Inter och Catenaccions allra största utövare. Hela 94 landskamper för Italien. Vann den viktiga slantsinglingen i semifinalen mot Sovjet 1968.
Mittfält
Sandro Mazzola (Italien)
Kanske en av Italiens allra främsta genom tiderna. I landslaget blev EM-pokalen 1968 hans främsta merit under en lång och framgångsrik karriär. En dröm för Herreras Inter, åt vilka han ägnade hela sin karriär, mellan 1960-1977. Konkurrensen på mittfältet är minst sagt knivskarp, men Mazzola går inte att förbise. Han hade ju allt. Extremt taktiskt begåvad (vilket var ett krav i Herreras Inter) med stor arbetskapacitet, användbar på flera positioner framåt i banan och det saknades inte elegans och passningsförmåga. Det är svårt att tänka sig en bättre kugge på mitten. Störst konkurrent är inte mindre än den ungerske eleganten Florian Albert (med smeknamnet: kejsaren och ansedd som en av de mest eleganta spelarna någonsin).
Josef Masupust (Tjeckoslovakien)
European Footballer of the Year 1962 och till och med Pelé har rankat honom som en av de 125 bästa då levande spelarna i världen (han dog i juni 2015). I Tjeckoslovakien är han den allra störste. En box-to-box-mittfältare med stor arbetskapacitet. Dessutom med en lysande passningsfot. Kanske ingen stor tacklare, men en mästare på att läsa spelet.
Igor Netto (Sovjet)
Ännu en av dessa lysande sovjetiska spelare. Tar plats på mittfältet för sin enastående fotbollsintelligens tillsammans med en offensivvilja kompletterad med en enastående teknik. Kanske inte lika känd som sina två mittfältskollegor, men i ett tremannamittfält utan yttrar har vi här en balans som blir svår att stå emot för de stackars motståndarna. Netto var i allra högsta grad delaktig i vinsten i Europacupen för mästarlag 1960.
Anfall
Milan Galic (Jugoslavien)
Jugoslaviens näst bäste målskytt genom tiderna på 37 fullträffar. Gjorde också lagets ledningsmål i finalen mot Sovjet 1960. Milan Galic spelade för Partizan Belgrad, men gick efter 1966 vidare utomlands till Standard Liege och franska Reims. Med sina 37 mål är han näst bäste målskytt i det jugoslaviska landslaget efter Stjepan Bobek och just 1960 skulle bli ett magiskt år på den internationella arenan för Galic. Guldmedalj och skyttekung i OS med sju mål. Anfallskollegan Kostic gjorde sex mål. Galic nådde även final och blev skyttekung i Europacupen för nationer. Galic gjorde också tre mål i VM-turneringen 1962. Ett äventyr som slutade först i semifinal. Åren 1960 – 62 blev toppen på den gyllene era som pågick från andra världskrigets slut till andra halvan av 60-talet. Och ack så nära det var att Galic och company satte pricken över i:et med en Europacuptitel för landslag 1960.
Luigi Riva (Italien)
Cagligari-anfallaren var Italiens främste på sin tid. Med sina 35 mål för Gli Azzuri är han dess främste målskytt genom tiderna. Snabbhet, styrka och kontroll framför mål. En äkta goal getter. Smeknamnet Roar of thunder (Rombo di Tuono) åskans muller, passar perfekt.
Dragan Dzajic (Jugoslavien)
Jugoslaviens meste landslagsman genom alla tider med 85 landskamper. Dessutom med en lång och framgångsrik karriär i Röd Stjärnan Belgrad samt några år i Frankrike och SC Bastia. Dzajic var en lysande ytter med hela verktygslådan av välslipade och extremt finjusterade verktyg. Mästerliga inlägg och passningar, briljant teknik och snabbhet följt av tunga frisparkar. En underskattad fotbollsmagiker som av många ansågs tillhöra den riktigt stora Europaeliten. I slutet av 2011 blev han av goal.com uttagen i en Europamästerskapselva genom tiderna. På klubbnivå gick det dock inte så illa med fem ligatitlar och fyra cuptitlar med Röda Stjärnan Belgrad. Dessutom en Mitropa Cuptitel 1968. Dzajic vann turneringens skytteliga, utnämndes till turneringens bäste spelare och kom givetvis med i turneringens lag.
