Har Galatasaray rätt strategi för sitt centrala mittfält?
När övergångsfönstret lider mot sitt slut så har Galatasaray ännu inte klart för sig hur det ack så viktiga centrala mittfältet skall struktureras.Klubben har redan värvat Tolga Cigerci ifrån Herta Berlin till det centrala mittfältet men man är fortfarande på jakt efter ytterligare en kvalificerad spelare till den positionen. Om ingen överraskning sker så lär det bli någon utav Nigel de Jong / Lassana Diarra där den förstnämnda verkar innehava det längsta strået.
I och med att värvningen av Lassana Diarra ser ut att vara i uppförsbacke, ser och hör jag ifrån många Galatasaray-supportrar att de hoppas på Tolga Cigerci - Nigel de Jong på det centrala mittfältet, vilket skulle förpassa spelfördelaren Selcuk Inan till bänken. Är det en bra idé? Jag befarar att det inte är det på lång sikt. Varför det inte är det vill jag belysa ur fokus på den turkiska ligan - som ju är prioritet nummer ett för Galatasaray i år.
Okej, Selcuk har haft en svacka under en längre tid nu och många vill se honom bli petad. Det kan jag begripa. Kaptenen verkar alltmer ha svårt att finna lösningar på plan, ibland känns det som att han agerar mer som handbroms än en spelfördelare. Samtidigt vill jag påpeka att Selcuk anses vara i en svacka i kontrast till den Selcuk vi såg under hans första två år i klubben då han var en gigant och dominerade mittfältet i match efter match. Fotbollen han spelar idag är fortfarande över snittet i vårt lag. Det jag håller med i är att Selcuk hade mått bra av seriös rivalitet, lite flås i nacken, vilket ju har saknats under en lång period. Vill man vara mindre dramatisk än så, så kan man se det som att avlastning och en del bänknötande kan göra gott för Selcuks fysiska välmående och spelsug. Han har spelat konstant varje år i ett lag som har haft det väldigt svårt att etablera bollinnehhav under senare säsonger, vilket naturligen har inneburit en hel del löpande och tacklande. Med tankte på att han har passerat 30års strecket så kan man inte direkt säga att han är en outtrötlig spelartyp.
Tolga Cigerci - De Jong.
Om vi tittar på detta centrala mittfältslås så kan vi konstatera att den består utav en fullblodig defensiv mittfältare (Nigel de Jong) och en löpstark mittfältare (Tolga). Det är ett idealt par för tuffare matcher där oddsen är 50/50 eller där vi är "underdogs". Frågan är hur ofta oddsen kommer att vara 50/50 eller sämre i år då vi endast spelar inhemsk fotboll? Jag antar att de flesta av oss skulle säga att det inte är mer än tre till fyra matcher på ett år. Spelarprofilen som Nigel de Jong och Tolga Cigerci iklär ser därför ut att vara det ideala paret under endast tre till fyra matcher den innevarande säsongen om man håller med i min redogörelse hittills. Med andra ord så skulle paret inte vara idealt i resterande 30-40 matcher som väntar laget i år.
För att stärka tesen ytterligare så vill jag använda våra rivaler som kontrastgivande exempel: Victor Pereira fick nyligen sparken av Fenerbahce P.g.a. uteblivna resultat samt ineffektiv - tråkig fotboll. Den portugisiska tränaren föredrog att ställa upp med två sittande mittfältare i form av Mehmet Topal och Josef De Souza. Två spelare som rakt av är defensiva kuggar och som Vitor Pereira sällan ville se trampa på andra sidan av mittlinjen. På så sätt utvecklades Fenerbahce till ett väldigt tätt lag bakåt men även ett rätt så uddlöst och tråkigt lag framåt vilket med all rätt retade galla på vår rivals supportrar. Visst, man kan konstatera att Tolga Cigerci är mer av en tvåvägsspelare jämfört med Topal och Souza men han lutar mer åt en bollerövrare än en bollfördelare/pådrivare.
Tittar man istället på vad mästarna Besiktas gjorde på det centrala mittfältet förra säsongen så är den stora skillnaden att man flyttade ned lagets främsta kreatör och stortalang Oguzhan Özyakup till just den delen av mittfältet. Bredvid honom spelade man med bollvinnaren Atiba Hutchinson och Besiktas fann en väldigt bra balans där för den turkiska ligan. Laget spelade en oerhört övertygande fotboll och dominerade övriga lag i ligan med sitt spel. En bra bedrift för ett lag som bara året innan kallades för "den eviga trean" i media och bland supportrar. Innan man flyttade ned kreatören Oguzhan till det centrala mittfältet så spelade man med Atiba Hutchinson, samt Veli Kavlak, som också han är en slitvarg med avsaknad av stor kreativ förmåga vilket gjorde att Besiktas på den tiden hade svårt att spela för titeln.
I ljuset av dessa kontraster så befarar jag som Gala-supporter att ett centralt mittfält med två defensivt lutande spelare kan vara "overkill" i en liga där 15 av 17 motståndare är nöjda med matchens startresultat 0-0. Det är upp till storklubben att gå på offensiven och förändra resultatet. För att kunna dominera en motståndare som är underdog och man själv ställer upp med två defensiva typer av mittfältare, behöver man två ytterbackar som inte gör något annat än anfaller och minst en anfallare som kan hålla i boll i väntan på att övriga lagdelar flyttar upp. Det är hur man etablerar tryck med ett sånt centralt mittfält. Jag har ytterst svårt att se oss göra det då vi i dagsläget knappt spelar med bredd och kantspel.
Om vi istället för Nigel de Jong värvar Lassana Diarra så kan ni glömma allt vad jag har sagt här då det är en annan typ av spelare. Lassana Diarra sköter spelets båda sidor med bravur även om han saknar längden för att försäkra luftrummet i defensiven. Med Lassana Diarra elller dylik spelartyp så kan vi finna samma framgångsrika balans på mittfältet som Besiktas hade förra året. Samma balans som tog oss till titlar med Felipe Melo och Selcuk Inan.
Summa summarum: Jag förstår att det kan se spännande ut med Nigel De Jong och Tolga Cigerci på mittfältet när man ser Selcuk Inans dåliga form, men det kan i sin tur ge oss fundementala problem och andra former av hududbry. Så bli inte förvånade om ni en bit in på säsongen vill ha in Selcuk Inan i startelvan återigen!
