Krönika: Cup-finalen det enda som finns kvar att hoppas på......
Säsongen som började så bra, utrensningen av dåliga spelare, entusiasmen hos de ny anlända spelarna och framförallt resultaten och prestationerna. Allt pekade på en lyckad säsong på Easter Road efter ett par år av mörker. Men vad hände? Fick vi se Hibs kriga om europaspel i toppsex? Icke. Istället får man nu efter splitten av serien spela om ingenting. Dundee är redan klara för nedflyttning. Det enda som finns kvar att se fram emot är cup-finalen mot Celtic. Om det nu är något att se fram emot..
Det var nog många med mig som kände och trodde att det äntligen var något stort på gång på Easter Road. Vi utamanade Celtic på riktigt i ligan. Vi till och med slog dom. Leigh Griffiths var het som ett strykjärn och äntligen verkade Pat Fenlon fått ordning på det tidigare så läckande försvaret. Men sen hände något. Fråga mig inte vad. För fakta är att Hibernian antagligen har SPL:s bästa målvakt i Ben Williams och SPL:s bästa striker i Leigh Griffiths. Det är allt där i mellan som saknas. Men ändå inte. James McPake är en bra back. Paul Cairney, Jorge Claros, Scott Robertson och Kevin Thomson är bra mittfältare. Så vart i helvete ligger problemet?
Personligen tror jag att det på nytt stavas - Managern. Jag vet, det är inte Pat Fenlon som spelar, det är spelarna.Men hur ett lag kan bli så förbannat ofarligt framåt - trots SPL:s bästa målskytt i laget - är en gåta. Hur spelare som tidigare under säsongen varit bra, nu närmast ser livrädda ut så fort bollen kommer nära dem. Det måste bero på något! Hur Pat Fenlon kan envisas med att spela sitt 4-5-1 fast alla på läktaren gång på gång ser att Griffiths blir alldeles för isolerad på topp,är en gåta.
Pat Fenlon har dock två chanser kvar att återfå mitt förtroende. Se till att man håller Hearts bakom oss i tabellen. Men framförallt att visa upp ett bra spel i cup-finalen mot Celtic. En ny 5-1 torsk i en cup-final som förra året, tror jag kan bli droppen som får bägaren att rinna över för Irländaren.Då är mitt och många med mig:s förtroende förbrukat.
Då är dörren där borta.
