Upp som en sol - ner som en pannkaka!
Att Hibernian blandar och ger den här säsongen kan inte ha undgått någon. Problemet är bara att hitta vad som är felet. För hur kan ett lag som spelar bländande och med knivskarp taktisk precision i ena matchen - förvandlas till ett gäng förvirrade höns utan till synes minsta vilja att vinna i nästa match!? Svara på det den som kan!
Förra helgen tog Hibernian en viktig och vacker seger i cupen mot Aberdeen, efter en ny straffräddning av Williams och ett drömmål av Gary Deegan. Allt var frid och fröjd och det kändes verkligen som om Hibernian kunde vara med och utmana uppe i toppen av tabellen på riktigt. Bara man fortsatte på inslagen linje. Men gjorde man det? Icke.
Igår var det förvisso samma elva spelare på planen, arenan var den samma, samma boll, samma regler - till och med vädret var det samma. Det som skiljde var att det nu var St.Johnstone från Perth som stod för motståndet och inte Aberdeen. Med andra ord ganska bra förutsättningar att fortsätta på inslagen linje. Men gjorde man det. Icke.
Istället fick vi som hade nöjet......förlåt oturen att se matchen, se ett Hibernian som kan ha varit ett av de sämsta i mannaminne. Vi höll division 2 klass. Inte lika dåliga som Rangers alltså, men nästan. St.Johnstone ville mer, sprang mer, sköt mer, passade mer. Kort sagt gjorde allt mer och bättre. Med andra ord var det inte så konstigt att Perth laget kunde åka ifrån Easter Road med ett brett flin på läpparna och 3 poäng rikare efter en säker 3-1 seger.
Det måste vara oerhört jobbigt att vara i manager Pat Fenlons skor en dag som denna. För det är ju omöjligt att förutspå hur spelarna han ställer på plan kommer agera. Ena dagen briljanta, nästa dag inkompetenta. Hibs har blivit ett varannan dags gäng helt enkelt. Börjar fundera på om vi har 11 periodare i laget? Som super varannan vecka och är nyktra veckan därpå.
Men det glädjande i kråksången är ju att det antagligen blir vinst i nästa match. Så har det ju sett ut tidigare under säsongen när vi fått pisk.
