Pittsburgh - New Jersey
Inför derbyt: Matcher i matchen
Kan man kontrollera känslorna och fokusera på fotbollen så vinner man oftast derbymatcher. En som var kung på just detta var Alex de Souza. Nu har han lämnat Fenerbahce, men det betyder inte att det saknas intressanta dueller på plan. Här är en jämförelse på vissa positioner.
Fernando Muslera vs Volkan Demirel
Derbyn är alltid förknippade med mål och en massa kort målade i gult och rött men hur viktigt är det inte att ha en målvakt som man litar på längst bak i positioneringen?
Galatasaray och Fenerbahce som onekligen är Turkiets absoluta största klubbar kan vara lugna på den fronten. Muslera och Volkan spelar i en helt egen nivå och är trendsättare bland målvakterna i den turkiska ligan.
Fernando Muslera som plockades hit ifrån Italiens Lazio inför förra säsongen har snabbt funnit sig i att bli en publikfavorit. Den sympatiska målvakten går hem speciellt hos dem kvinnliga fansen som anser att "han är en keeper". Den uppmärksamhet Muslera får är inte oförtjänt då han i sin debutsäsong slog klubbrekord genom att hålla nollan i 16 ligamatcher. Han har hittills den här säsongen inte nått sin absoluta höjd i form av prestation på mållinjen men har heller inte stått för någon tavla. Har haft mycket otur med bollar som ändrat riktning i sista sekund och ställt honom.
Volkan Demirel har sedan många år tillbaka varit landslagets och Fenerbahces obestridliga nummer ett. Med sin erfarenhet har han även kommit att bli en mycket jämnare spelare som inte lika ofta står för sina ökända tavlor. Fenerbahce som har en fin tradition i att fostra talangfulla målvakter har helt klart en duktig spelare längst bak som dem kan luta sig tillbaka emot.
Volkan Demirel är långt ifrån omtyckt bland Galatasaray-supportrarna men som en supporter för mitt kära Cimbom så kan jag uppskatta hans stora hjärta för sitt Fenerbahce. Kärleken för sin favoritklubb är densamma hos oss alla i slutändan även om den är inbäddad i olika färger. Det är en gemensam punkt bland allt repulsivt som råder mellan två bittra rivaler.
Eboué vs Gökhan Gönül
I backlinjen besitter båda lagen två av sina viktigaste offensiva vapen i form av Emmanuel Eboué och Gökhan Gönul. Dessa spelare är viktiga för kantspelet och att de alltid fyller på framåt då de oftast har Hamit respektive Kuyt framför sig och dessa skär in mycket i banan så att ytterbacken får fylla på framåt. Efter en trevande inledning på sin debutsäsong så gick Eboué från klarhet till klarhet med minnet av den totala grundluringen av Yobo och målet i förra årets derby som höjdpunkten. Detta år har han inte imponerat och verkar knappt bry sig om försvarsspelet och uppträder med en extrem arrogans med bollen på egen planhalva. Gönul o sin sida har vart Turkiets bästa högerback och har hållit en hög och jämn nivå över flera säsonger nu. De senaste åren har skador gjort att han inte presterat på den nivå som förväntats av honom.
Offensivt så ser jag Gönul som lite mer målfarlig medan Eboué bidrar alltid med ett alternativ längs kanten och med sin förmåga att göra sin gubbe är extremt jobbig att möta i en mot en lägen för försvarare. Dessutom har Eboué sina långa inkast som oftast hamnar vid målområdet då han kastar i höjd med straffområdet.
Defensivt lämnar båda mycket att önska. Gökhan Gönul må vara Turkiets bästa högerback men hans försvarsspel är under all kritik och man kan dra paralleller till Sabris försvarsspel där båda bara anfaller motståndaren huvudlöst och inte är smarta nog att hänga mer i backlinjens förflyttningar. Båda dessa herrar klarar sig på sin snabbhet och räddar situationer ofta med hjälp av detta. Eboué är inte heller han någon fulländad försvarare och det syns tydligt att han mycket hellre anfaller än försvarar för även när Galatasaray leder en viktig match med uddamålet så är han bland de första som korsar mittplan men bland de senare som kommer tillbaka på rätt sida.
Både EE o GG har sina fula sidor i spelet. Gönul har de senaste säsongerna blivit fulare och börjat med en massa småsaker som får motståndare och motståndarfans att vända sig emot honom. Eboué har nog inte vart omtyckt en sekund sen han kom till Turkiet förutom av Galatasaray fansen. Bara det att Besiktas supportrarna försökte hoppa in och anfalla honom borde väl vara bevis nog. Nog är vi alla trötta på att han faller vid minsta beröring för att ligga och kvida sig på marken. När han dessutom gör detta när laget är på väg framåt och han inte får frisparken så blir det riktigt farligt.
Matchen i matchen bland högerbackarna är allt för jämn och den som har den bästa dagen just då vinner nog den. Oavgjort här.
Semih Kaya vs Bekir Irtegun
Semih och Bekir är två utav byggpelarna i det nya landslag som håller på att konstrueras under tränaren Abdullah Avci. Dem har bildat mittbackspar i ett par landslagsmatcher men ikväll är dem allt annat än på samma sida.
Semih Kaya är en personlig favorit hos mig. För att vara så pass oerfaren som han är förundras jag ofta över hur pass lugn och kylig han är. Gud vet att den kylan kommer att behövas senare ikväll när 52000 hetlevererade fans kommer att gapa åt honom att knäcka några gul-blåa ben. Andra karaktäriserande egenskaper hos Semih Kaya är hans resoluta inställning och hans mod. Semih Kaya som redan har upplevt tre stycken karriärshotande skador (bägge knäna samt skallskada) går in i varje närkamp som om han vore armerad till tänderna. Hade jag varit i hans sits efter dem skadorna så hade jag tänkt mig för både en, och två, och tre gånger innan jag gick in i en närkamp men då hade Moussa Sow gjorde både ett och två och tre mål redan.
Något säger det om killen då han förmodligen kommer att vara yngst på plan ikväll men samtidigt är en av dem spelare jag litar på mest i ett så hett derby.
Bekir Irtegun är en mittback vars aktie i startelvan hos Fenerbahce stadigt har höjts hittills den här säsongen. När Fenerbahce inför säsongen värvade Egemen Korkmaz så var det många som trodde att Bekir endast skulle husera reserv men då Egemen ständigt har varit småskadad och Bekir radat upp framgångsrika prestationer så har han nu säkrat sin plats i startuppställningen. Mittbacken kan även orsaka oreda på offensiva fasta situationer. En cykelspark borta mot Marseille och ett nickmål senast mot I.B.B har eskalerat
spelarens popularitet hos Fenerbahce-fansen. Så pass att han bemöts med våta kyssar på munnen när han klättrar upp på stängslet för att fira sitt mål med dem.
Bekir har även röstats in till bästa elvan i Europa League i år.
Amrabat vs Krasic
Efter en lång tids väntan och önskan från båda parter så bytte Amrabat tillslut en gul-röd hemmatröja mot den finaste av de alla. Amrabat som var en av de mest eftertraktade spelarna i turkiska ligan valde rätt sida av Istanbul att fortsätta sin karriär i och han fortsätter på förra årets prestationer. Spelmässigt ligger han inte på den nivån som förväntats men han producerar poäng för laget och har hittills gjort 1 mål och 7 assist på 27 matcher, varav 2 av dessa assist är i Champions League vilka har vart direkt avgörande för avancemanget. Samtidigt har Krasic endast spelat 14 matcher över alla turneringar och där lyckats med endast ett enda assist i ligan. Båda är profilerade som dribblers men medan Krasic borrar ner huvudet i marken och trampar för allt vad benen bär så lyfter Amrabat på huvudet och använder sig av sina lagkamrater i större utsträckning. Den största skillnaden mellan dessa spelare är att Amrabat söker kontakten och använder sin styrka för att vinna position mot försvarare medan Krasic väljer att ligga ner i stil med Eboué. Om Krasic får starta på söndag så gäller det att Riera/Eboué tar lite extra djup mot honom och försöker att täcka ut honom, samtidigt som Amrabat kommer göra livet tufft för Gönul eller Kaldirim beroende på vilken kant han spelar på. Ingen av ytterbackarna som matchas mot någon av dessa spelare kommer våga sig på alltför många offensiva räder.
Matchen i matchen går till Amrabat för hans fysik, hjälpen i försvaret och att han presterat bättre hittills.
(All statistik från Transfermarkt som kanske inte är helt uppdaterad)
Centralt mittfält vs centralt mittfält
Det är onekligen ingen klyscha att påstå laget som vinner kampen om mittfältet kommer nog också vinna matchen. Mycket kommer att avgöras på det centrala mittfältet och jag skall försöka ta fram styrkor respektive svagheter.
Kollar vi på Fenerbahces centrala mittfält så ser vi ett par tunga namn som; Raul Meireles, Mehmet Topal, Cristian Baroni och Selcuk Sahin. Detta är ett hårt arbetande mittfält med defensiven som huvudnyckel, den enda spelaren som sticker lite mer i ögonen är just Meireles som med sin rutin kan bidra enormt mycket. Han är också den spelare som främst skall länka ihop med Sow och ge han understöd. Men vi har också sett att Fenerbahce stundtals har haft otroligt svårt att skapa konkreta lägen just för att man saknar den lilla extra kreativiteten från central mittfälts position. Man har heller inte någon spelare som direkt bryter mönstret utan alla spelare är starka i defensiven och förlitar sig på lite mer individuellt skickliga kantspelare och en forward som kan göra mål på alla möjliga sett.
Kollar vi till Galatasaray så ser vi namn som; Selcuk Inan, Felipe Melo, Yekta Kurtulus och Engin Baytar. Direkt så slår det en att detta är ett väldigt kreativit mittfält där varje spelare är väldigt skolade tekniskt och taktiskt. Varje spelare innehar också betydligt större kreativa egenskaper. Det spelar egentligen ingen roll vem av dessa som spelar utan man kan vara säker på att man får kreativitet men samtidigt utan att tappa speciellt mycket i defensiven då det är fullt kompetenta tvåvägsspelare. Den största svagheten jag hittar är just spelarna själva och den dåliga form Selcuk Inan och Felipe Melo har haft och detta är inget som bara generellt gäller mittfältet utan är väl utbrett över alla lagdelar. Galatasaray har heller inte någon speciellt fysisk mittfältare bortsett från Melo, som kommer ha en otroligt viktig uppgift när det gäller det fysiska spelet.
