TRUPP

Målvakter: Sirigu, Douchez Försvarare: Armand, Bisevac, Camara, Ceara, Jallet, Lugano, Sakho, Tiené Mittfältare: Sissoko, Pastore, Ménez, Nené, Bodmer Anfallare: Gameiro, Hoarau, Erding

MÖJLIG ELVA

Sirigu – Jallet, Lugano, Sakho, Armand – Sissoko, Bodmer – Menez, Pastore, Nené – Gameiro

Tar man en titt på elvan så får troligen försvarsspelarna Jallet och Lugano förtroende efter sina fina insatser senast. Sakho spelade också han fantastisk fotboll matchen innan det och ackompanjerar Lugano centralt. Tiené stod för en svajig match mot Bilbao och ersätts förhoppningsvis av Armand eller Ceara. Sissoko och Bodmer bildar defensivt mittfält de enda spelarna disponibla på positionen. Framåt matchas ordinarie spelare.

Med en hög målsättning och prioritet på Europa League kändes det tråkigt och bittert att åka ut redan på gruppspelsnivå. Faktumet att vi på imponerande vis lyckades vända samtidigt som Slovan tappade 2-0 till 2-3 varav ett självmål kändes iallafall då för stunden nästintill förkrossande. Trots det sportsliga misslyckandet kände jag mig efter att ha fått lite perspektiv på det hela rätt nöjd.

Med ett skrik hoppade jag upp från den strategiskt, framför Tv:n placerade träningscykeln när Jallets inlägg efter en styrning hamnade i nät, med lite Bilbaohjälp. Detta betydde 3-2 och till slut 4-2 seger för PSG. Oerhört starkt och välförtjänt efter bra spel och stundtals imponerande tryck mot Bilbao-målet. Individuellt finns det mycket positivt att ta fram och glädjas åt. Insatser som Jallets matchavgörande inhopp, Hoaraus comeback med kylig straff och en pigg målskjutande Pastore gjorde att man gång efter annan satt och mös i soffan. Trots det vill jag framhålla en defensiv kugge som efter en tids tomgång nu fått i en växel. Diego Luganos insats mot Bilbao var magnifik. Försvaret fungerade bra och deras anförare för kvällen spelade fantastiskt med resoluta bollvinster och en sällan skådad intensitet. Mycket roligt att se. En sann pådrivare som kommer tillföra mycket framöver. 

Jag fick även vatten på min kvarn då Antoine Kombouare lite överraskande fått PSG-skutan på rätt köl igen. Jag gillar honom, jag vet inte riktigt varför.

Så vad är kontentan av det jag just skrivit?  Utsikterna inför matchen ser ljusa ut. Jag har goda förhoppningar. Trots att Lille är regerande mästare, har fenomenala spelare som Hazard tror jag på seger. Det viktiga nu är att hålla huvudet kallt och agera enligt klyschan: att ta en match i taget. Aldrig undervärdera det arbete som krävs varje match. Laget vet nu att vi kan spela vacker attraktiv fotboll likväl som att med karaktär och jävlaranama vända matcher. Det ger trygghet.

Paris est magique!