Inför: Manchester City – Sporting Clube de Portugal
Sporting leder i halvtid i denna dubbelmöte mot City, även om statistiken på sistone visar att Sporting har skärpt till sitt försvarsspel så vore det ett stort misstag att gå in till denna match med mentaliteten att försvara ledningen, för det kommer man inte att lyckas med.
Inför matchen i Lissabon var jag rädd för att debaclet i München skulle upprepa sig, men vi vann med 1-0 på José Alvalade och gjorde en mycket starkt laginsats. Nu är det minst 90 minuter till som skall spelas och efter gårdagens Bayern München kross av Basel med 7-0 så är det givetvis att rädslan finns där, det hade den gjort i och för sig även om inte Bayern krossat Basel.
Sporting tog en fin skalp förra veckan, man gjorde det inte många trodde var möjligt, besegra stjärnlaget Manchester City som fram tills det gått mer eller mindre som en schweizisk klocka. Man vann mycket tack vara ett starkt laginsats som sagt, där alla hjälptes åt. Man gjorde inga större försvarsmissar, Polga och Xandão lyckades radera bort både Agüero och Dzeko helt från matchen, det i sig förtjänar stor uppmärksamhet. Rui Patrício i målet stod för två kvalificerade räddningar. João Pereira och Emiliano Insúa hjälptes åt att plocka bort Silva. Pereirinha kom in och raderade bort Nasri när Mancini tog fram fransmannen som ett sista hemlig vapen tillsammans med Bolatelli. Allt detta måste upprepas för att Sporting skall ha någon som helst chans att vinna.
Det kändes som om Manchester City underskattade Sporting inför det första matchen, spelare som Nasri och Dzeko var rätt oförskämda i intervjuer, bosniern gick så långt som att säga att han inte kände en enda Sportingspelare, trots att han för några månader sedan fick spö med sitt Bosnien mot Portugal med 6-2, i en match där Rui Patrício och João Pereira spelade. Därav fick han utstå visslingar så fort han rörde bollen, än mer då han bytes ut då han knappt kände på bollen i Lissabon. Dessa uttalande gav Sportingspelarna tändvätska till den starka lagmoral insatsen förra veckan.
Kanske på grund av detta så låter det helt annorlunda nu, Mancini valde under dagen att berömma Sporting på alla möjliga sätt, lite i överkant helt klart. Det är i alla fall känslan man får när man hör honom säga att det är svårt att göra mål på Sporting, eller när han säger att Anderson Polga är en fantastisk mittback. Däremot så håller jag definitivt med honom när han säger att Rui Patrício är en av Europas bästa målvakter. Sedan känns det allt för tidigt att påstå att Ricardo Sá Pinto skulle veta mycket om fotboll.
Dock skall det sägas att Ricardo Sá Pinto och hans tränarstab gjorde hemläxan inför första matchen på det bästa sättet. Man började matchen med att se om man kunde föra spelet mot City, det gick i kanske fem minuter, sedan så drog man sig tillbaka något och gav City initiativet för att se vad engelsmännen var beredda att spela. När City valde att tålmodigt spela bollen runt i jakten på att Sportingspelarna skulle göra misstag så tappade man all fart i sitt passningsspel, detta gjorde livet enklare för Sporting, som i sin tur började sakta men säkert försöka med snabba omställningar, och hade bara Matías haft ett bra första touch på bollen hade Sporting fått flera målchanser.
Det ”genialiska” i taktiken var beslutet att utan boll gå ner från 4-3-3 till en 4-2-3-1, vilket innebar rent praktiskt att Marat Izmailov och Diego Capel följde med Milner och Silva när dessa anföll och gav respektive ytterback understöd. Detta gjorde att Stjin Schaars och Daniel Carriço kunde hantera Barry och De Jong och ändå ha Matías i en fri roll. Jag tror att Sportings taktik kommer vara likadan inför returen, men jag hoppas att man inte enbart lägger sig på försvar, för gör man det så kan det stå 3-0 i halvtid och sedan rinna iväg.
Arena: Etihad Stadium, i Manchester
Domare: Tom Harald Hagen (Norge)
TV: TV4 Sport, SIC
Tid: 21h05
