Inga mål, inga poäng, verkligen inget Rio – en liten lägesrapport
Fyra matcher spelade av totalt tio, tre förluster och en vinst. Näst sist i gruppen med tre ynka poäng som kom mot Andorra. I den matchen kom också det enda målet framåt. Estland måste börja göra mål snarast för att inte falla tillbaka till den B-lagstämpel laget innehar. Är hoppet ute nu eller kan det lilla landet från norr börja vinna igen?
Inför kvalet kändes det som de flesta fotbollsintresserade ester hade goda vibbar inför landslagsspel. Efter fallet på målsnöret mot Irland ville många se samma spel igen som de sett föregående år. Lagen i gruppen håller ungefär samma klass som de gjorde i EM-kvalet. Och truppen ser i stort sett likadan ut. Vad var det som gick snett då? Var det bara vi som var dåliga eller var övriga lag bättre? Eller kanske bara hybrisen av föregående landskamper gjorde att det blev en rejäl överskattning? Eller det kanske fortfarande finns hopp? Låt oss ta det match för match:
Det började mot Rumänien. Ett smålurigt lag som man inte riktigt vet var man har, nästan som Estland självt, succé eller fiasko. Själv hade jag skrivit positivt om Rumänien och trodde att de kunde knipa andra platsen bakom Holland. Efter att ha tippat 1-2 i matchen hoppades jag att det jag kände i hjärtat skulle vara slutresultatet. Full av förväntningar när Serbiske Mažic blåste igång matchen, förväntningar som dock uteblev. Matchen såg ut som följande: Rumänien var dåligt, ett läge som egentligen är perfekt för de blå, att ta hem tre poäng av ett lag som underskattar sina motståndare. Men Estland var fan ännu sämre. Inget av det som visats upp tidigare fanns där. För bara tre veckor sedan hade Estland visat god form genom att hemma slå liknande motstånd, Polen, med ett mål mot noll (visserligen var den matchen inte heller en höjdare). Efter matchen undrade man om Estland ens haft ett farligt anfall. Det bästa som fanns där var Oper, med en halvliggande tåfjutt. Om Rumänien gjort en bra match skulle det känts bättre att spela dåligt och få med sig noll poäng. Men när de också spelade dåligt uppenbarade sig en chans på poäng. Hur som helst slutade matchen 0 – 2 till Rumänien som var det bättre laget, eller rättare sagt det mindre dåliga. Tipset gick inte heller in. Inget bra att ta med från denna match.
Vidare mot Istanbul för ett bortamöte med Turkiet. Turkiet inledde likt Estland med att förlora med två mål, men mot lite svårare motstånd och förutsättningar, Holland borta. Oavsett om Estland skulle göra en toppmatch är det svårt att ta poäng mot ett lag som Turkiet. Detta, och faktumet att Estland fyra dagar tidigare gjorde en riktig skitmatch, bidrog till att mitt tips var 4-1. Efter bara några minuters spel började jag ångra tipset. Det började med att lagen kände på varandra, och esterna hade inga problem att hänga med i defensiven. Offensivt kunde det inte heller börjat bättre. Efter en osäker situation av Turkiets mittbackspar lyckades Joel Lindpere få bollen att träffa stolpen. Det kan vara något på gång, tänkte jag nu. Tre minuter senare tänkte jag inte så. I matchminut 19 kom Burak Yilmaz med full fart, tvärstopp blev det när Jägger satte ett klassiskt krokben. Det röda kortet kom och mitt 4-1 tips fick ett nytt uppsving. Matchen slutade 3-0. De borde varit ytterligare ett mål när Klavan rensade bollen en halvmeter in i målet. Ett sämre resultat men mycket bättre prestation. Undrar hur matchen skulle sett ut elva mot elva under 90 minuter istället för 19?
Tredje matchen var på hemmaplan mot Ungern. Ett lag som kan vara med och slåss om andraplatsen och som har öppnat som väntat, vinst mot Andorra och förlust mot Holland. På förhand såg det ut som det skulle bli en jämn match vilket det också blev. Båda lagen spelade sitt spel och skapade chanser. I den 46:e minuten var det dock Ungern som tog ledningen genom ett fint placerat skott av Hajnal. Matchen fortsatte att vara jämn in till slutet. Rüütli beordrar sina mannar att släppa defensiven helt och under övertiden var nästan alla blåklädda i eller i utkanten av målområdet. Reducering borde kommit, och det verkade som om Oper var mannen. Näst intill öppet mål och bollen var på väg in, men ... Målvakten Bogdan gjorde en så kallad TV-räddning och tog med sig alla poäng hem till Budapest. Estland gjorde en bra match, men inga mål. Nu hade det gått tre matcher utan varken poäng eller mål.
Andorra stod för sista motståndet innan det första längre uppehållet. Det som märktes tydligt i den matchen var just målskyttet. Ett mål mot Andorra är inte så mycket att hänga i granen. Men uppgiften att ta tre poäng klarade de av, så inte mycket mer att säga om den matchen.
Sammanfattningsvis har Estland gjort två helt godkända matcher och två mindre bra. Men det är de uteblivna poängen som spelar roll. Även om man gjorde en bra match genom att stå hyfsad emot Turkiet med 10 man och spela jämnt med Ungern, måste man ta några poäng. Och för att uppnå det måste målskyttet öka. Hittills har flera spelare fått chansen utan att någon visat sig vara bättre än någon annan. Detta problem kan bara lösas på individuell nivå. Någon av anfallarna måste helt enkelt börja göra mål. Mittfältarnas målskörd har minskat kraftigt. Allt färre skott utanför målområdet har avlossats under de senaste matcherna. Mittfältarna har allt mer förlitat sig på anfallarna. Anfallarna kan inte göra mål och mittfältarna fortsätter att passa dem. De få fasta situationer som har tilldelats Estland har inte blivit utnyttjade alls. Hörnorna samt frisparkarna är inte ens farliga och måste förbättras. Defensiven har varit godkänd. Trots att en av de mest tongivande försvararna, Raio Piiroja, har varit knäskadad har mittlåset fungerat. Olika spelare har använts för att fylla luckan och klara den uppgiften, men det känns som någonting saknats. Nu är Piiroja med i truppen igen och öppnar upp alternativet att Klavan går ut på vänsterbacken som varit lite problemartad.
Nu väntar den svåraste och den enklaste matchen, Holland borta och Andorra hemma. De övriga matcherna som är kvar kommer spelas först i september och oktober. Där väntar följande: Holland hemma, Ungern borta, Turkiet hemma och Rumänien borta. Tufft avslutande schema som får en playoff-plats att känns allt mer avlägsen, och den lilla nationen från Baltikum kanske får sluta drömma och erkänna sin status som blåbär.
Ettepoole sinisärgid!
