Intervju med Gunnar Heidar Thorvaldsson Del 1 av 3 "Jag var nära Hammarby"
Gunnar Heidar Thorvaldsson

Intervju med Gunnar Heidar Thorvaldsson Del 1 av 3 "Jag var nära Hammarby"

Islandsredaktionen ringde upp IFK Norrköpings skållheta målskytt för en intervju om hans tid som fotbollsspelare. Del 2 publiceras imorgon.

Tjena Gunnar! Många islänningar idag blir ungdomsproffs redan i tidig ålder, men du valde att spela upp dig i Vestmannaeyjars A-lag runt sekelskiftet. Varför blev du inte ungdomsproffs själv?
Jag hade möjligheten att bli ungdomsproffs. När jag var 16 år så fick jag möjligheten att komma över till Tottenham Hotspur och var där i tio dagar. Det gick så pass bra att de ville ha mig igen. Tyvärr så bröt jag foten i samma veva och när jag sedan var skadefri så försökta de värva mig. Men jag ville faktiskt gå klart skolan först innan jag tog mig utomlands för att spela fotboll på proffsnivå. Stoke var också intresserade men jag åkte aldrig över till dem.

Varför blev det just Halmstad?
Därför att de visade mest intresse. Hammarby var också jävligt intresserade och några klubbar till men mest de två. Det som gjorde att det blev Halmstad var att de var och kollade på en match med IBV (Vestmannaeyjar) för att sedan bjuda ut mig på en lunch efter matchen för att prata om klubben och vad de tänkt med mig i framtiden. Sedan fanns en islänning där, Eggert Gudmundsson som bodde i Halmstad och var målvaktstränare under den tiden. Han blev som en pappa för mig och betydde otroligt mycket kan jag säga. De bitarna avgjorde främst.

Du var nära att haffa ett SM-guld med Halmstad på en gång! Hur var första tiden i HBK?
Ja jag kom hit i slutet på 2004 och då sa Janne (Andersson) till mig att du är värvad inför nästa år. Eftersom det bara var amatörfotboll på Island så fick jag tid på mig att komma in i det allsvenska tempot och se hur det funkar att vara fotbollsproffs. Det var skönt att höra det av honom så att jag fick tid på mig att komma in i det och se hur det fungerar. Några inhopp blev det i alla fall mot slutet av 2004 vilket var kul.

Vilken var den största skillnaden mellan Isländska ligan och Allsvenskan som du märkte tidigt?
Det var ju att Allsvenskan var en bättre liga, spelet är snabbare här än på Island. Men jag tyckte bara att det var roligt då jag hade räknats som en av isländska ligans bästa spelare i 2-3 år så kände jag att det var dags att ta nästa steg. Jag tänkte att Sverige kan passa mig bra och många islänningar tycker att Sverige är ett bra steg att ta och jag kom in i det med en gång.

Janne Andersson var viktig för dig under tid i Halmstad har jag förstått och du hade en bra tid där, hur mycket har Janne betytt för din karriär?
Det var som så att jag hade en otroligt bra försäsong men fick aldrig chansen från start. Efter de första sex matcherna hade jag knappt fått spela. Det gjorde mig förbannad, jag var liksom van vid att få spela konstant på Island. Att sedan sitta på bänken i ett lag där jag hoppats få spela gjorde mig lite nere och det diskuterades att gå på lån någonstans. Typiskt en ung orutinerad spelare att ha dåligt tålamod. Men min chans skulle komma hemma mot Örgryte i sjunde matchen. Janne kom fram till mig dagen innan och sa att jag skulle spela. När jag vaknade dagen efter hade jag 40 graders feber men ingenting kunde hindra mig den dagen. Jag meddelade Janne att jag spelar oavsett hur sjuk jag är, det spelar ingen roll. I halvtid står det 4-0 till oss, och jag har gjort fyra assist. Sedan i 65:e minuten var jag helt slut, kunde knappt andas alltså. Så jag bad om att få bli utbytt, men jag var nöjd med min startdebut. Nästa gång var det Landskrona hemma och jag gjorde mitt första, andra och tredje mål. Jag kom in i ett flyt, tränade jävligt bra och var i fantastisk form. Det var en skön känsla då jag var ny i laget att få göra mål direkt och slippa svara på frågor från journalister som undrar när första målet kommer och så vidare, det blev rejäl islossning....





Som sagt; Del 2 av 3 kommer imorgon

DeLaRuna2012-10-30 12:53:45
Author

Fler artiklar om Island