Frankfurt - Rangers
6 - 5

Krönika: ”En av de mest genuina finalerna vi fått bevittna i modern tid”

Efter en minst sagt imponerande och sensationell resa har vi nu kommit fram till slutdestinationen för Rangers och Eintracht Frankfurt som ska göra upp med varandra om vem som kommer tituleras prinsar av Europa.

När jag för snart tio år sedan skrev min första text om Rangers här på sajten hade klubben genomlidit sin hittills jobbigaste och mest smärtsamma period i historien då man efter stora finansiella svårigheter gått i konkurs och i och med det tvingats börja om i fjärdedivisionen.

Sedan dess har det hunnit rinna mycket vatten under broarna och fast än att vägen tillbaka till den skotska fotbollens finrum inte varit spikrak har den så stolta och framgångsrika föreningen återerövrat sin plats i hierarkin då man i fjol fick lägga vantarna på sin första ligatitel sedan tvångsdegraderingen efter att inte ha förlorat en enda match i ligaspelet.

Självförtroendet var således på topp när det i somras hade blivit dags för Steven Gerrards succélag att kliva in i kvalspelet till Champions League. Motståndet skulle ett visst Malmö FF stå för och av förklarliga skäl blev det stora rubriker i såväl skotsk som svensk media.
Ett decennium tidigare ställdes nämligen klubbarna mot varandra i samma kval där Malmö smått mirakulöst lyckades dra det längsta strået. En missräkning av guds nåde för ett redan skuldtyngt Rangers som i och med de uteblivna intäkterna från ett deltagande i den finaste klubblagsturneringen av dem alla tvingades inse att den sista spiken hamrats in i sin egen kista.

Vad som väntades bli en revansch och det första steget mot en efterlängtad återkomst i Champions League slutade i stället med ett nytt fiasko då historien lät upprepa sig. Trots ett enormt favoritskap och väldigt goda förutsättningar hade Rangers än en gång gått på pumpen mot den himmelsblåa föreningen och de mörka molnen började hopa sig ovanför mäktiga Ibrox Stadium.

Även om det naturligtvis även den här gången sved ordentligt att gå miste om de många miljonerna som stod på spel fanns det lyckligtvis inget överhängande hot gentemot klubbens existens. Utan Gerrard och hans manskap kunde efter att ha fått bita i det sura äpplet samla sig tillräckligt mycket för att med mer tur än skicklighet kvalificera sig för Europa League.

En klen tröst tyckte många där och då efter att drömmarna om Champions League grusats. Nio månader senare är det annat ljud i skällan hos anhängarna till den skotska storklubben som efter en minst sagt imponerande resa lyckats ta sig hela vägen till final.

Vägen dit har dock varit allt annat än smärtfri.

När det i höstas stod klart att Gerrard skulle lämna för att ta över Aston Villa kom det som något av en käftsmäll. Engelsmannen hade under sin tid på posten överträffat alla tänkbara förväntningar då han redan under sin tredje säsong ledde klubben till ligatiteln och för det kommer han alltid stå högt i kurs hos fansen. Samtidigt var besvikelsen kolossal då allt det han hade byggt upp riskerade att raseras och framtiden kändes högst oviss.

Efter en kortare tid av spekulationer presenterades den tidigare spelarikonen Giovanni van Bronckhorst som efterträdare och det fanns överlag ett stort tvivel om holländaren skulle kunna axla den fallna manteln som Gerrard lämnade efter sig.

Utan att gå allt för djupt in på hur 47-åringens första tid i klubben sett ut kan vi konstatera att det till viss del fortfarande finns en del skeptiska röster som riktas gentemot honom efter att Rangers i ligaspelet förlorat förstaplatsen till antagonisten Celtic.

Samtidigt är det omöjligt att inte stämma in i den samtida hyllningskören efter att han lyckats med den sanslösa bedriften att leda laget till sin första europeiska final på fjorton år. En final som dessutom på förhand känns fullt möjlig att gå vinnande ur det då det är en annan sensationsklubb man kommer ställas mot i form av Eintracht Frankfurt.

Sedan några dagar tillbaka har Sevilla sakta men säkert tagits över av supportrar till de båda föreningarna och det rapporteras om att så många som hundra tusen Rangers-fans gjort resan till den spanska staden trots att majoriteten av dem kommer behöva se tillställningen någon annanstans än inne på Estadio Ramón Sánchez Pizjuán.

Givetvis är det många som hoppas komma över en biljett till den största och viktigaste matchen på år och dagar – vilket lett till att priserna på andrahandsmarknaden skenat i väg fullständigt med priser uppemot 20 000 kronor för en biljett.

Förutom hajarna som försöker göra sig en förmögenhet genom att kapitalisera på de lojala och framgångshungrande supportrarna som på vinst och förlust gjort resan ner till Spanien för att heja fram sitt lag känns det här som en av de mest genuina finalerna vi fått bevittna i modern tid.

Både Rangers och Eintracht Frankfurt är två traditionsrika föreningar och jag kan inget annat än att stå bakom min goda vän och kollega Axel Falks åsikt om att oavsett hur den här finalen slutar så är det en vinst för fotbollen.

Med det sagt kommer jag i kväll slå mig ner i tv-soffan med ett stort leende på läpparna och insupa den fantastiska stämningen som kommer råda inne på Estadio Ramón Sánchez Pizjuán när två klubbar med några av världens bästa och röststarkaste supportrar ska göra upp med varandra om en titel som båda egentligen gjort sig förtjänta av.

Det här kommer bli en final att minnas. Var så säker på det.